¹雅各差遣眾子往埃及買糧雅各見埃及有糧食，就對兒子們說：“你們為甚麼彼此對望呢？”

¹Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina söner: »Varför stån I så rådlösa?»

²他又說：“我聽說埃及有糧食，你們下到那裡去，給我們買些糧食，使我們可以活下去，不至餓死。”

²Och han sade vidare: »Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö.»

³於是，約瑟的十個哥哥就下去了，要從埃及買五穀。

³Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.

⁴但雅各並沒有打發約瑟的弟弟便雅憫與哥哥們同去，因為雅各說：“恐怕他會遇到災害。”

⁴Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob sänd åstad med sina bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända honom.

⁵以色列的眾子也在前來買糧的人群中，因為迦南地也有饑荒。

⁵Så kommo då, bland de andra, också Israels söner för att köpa säd; ty hungersnöd rådde i Kanaans land.

⁶當時治理埃及地的官長是約瑟，賣糧給那地所有的人民的就是他。所以，約瑟的哥哥們來俯伏在地向他下拜。

⁶Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som sålde säd åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kommo dit, föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.

⁷約瑟看見他的哥哥們，就認得他們，可是他裝作陌生人，對他們說嚴厲的話，問他們：“你們是哪裡來的？”他們回答：“我們是迦南地來買糧食的。”

⁷När då Josef fick se sina bröder, kände han igen dem; men han ställde sig främmande mot dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: »Varifrån kommen I?» De svarade: »Från Kanaans land, för att köpa säd till föda åt oss.»

⁸約瑟認得他的哥哥們，他們卻不認得他。

⁸Och fastän Josef kände igen sina bröder, kände de icke igen honom.

⁹約瑟想起從前所作關於他們的兩個夢，就對他們說：“你們是間諜，是來偵察本地的虛實。”

⁹Men Josef tänkte på de drömmar som han hade drömt om dem. Och han sade till dem: »I ären spejare, I haven kommit för att se efter, var landet är utan skydd.»

¹⁰他們對他說：“我主啊，不是這樣，僕人們實在是來買糧食的。

¹⁰De svarade honom: »Nej, herre, dina tjänare hava kommit för att köpa säd till föda åt sig.

¹¹我們都是一個人的兒子，是誠實人；僕人們並不是間諜。”

¹¹Vi äro alla söner till en och samma man; vi äro redliga män, dina tjänare äro inga spejare.»

¹²約瑟對他們說：“不是的，你們實在是來偵察本地的虛實。”

¹²Men han sade till dem: »Jo, I haven kommit för att se efter, var landet är utan skydd.»

¹³他們說：“僕人們本是兄弟十二人，我們都是迦南地一個人的兒子。最小的現在與我們的父親在一起，還有一個不在了。”

¹³De svarade: »Vi, dina tjänare, äro tolv bröder, söner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste är nu hemma hos vår fader, och en är icke mer till.»

¹⁴約瑟對他們說：“我剛才對你們說：‘你們是間諜。’這話實在不錯。

¹⁴Josef sade till dem: »Det är såsom jag sade eder: I ären spejare.

¹⁵我要這樣試試你們：我指著法老的性命起誓，如果你們最小的弟弟不到這裡來，你們就決不得離開這裡。

¹⁵Och på detta sätt vill jag pröva eder: så sant Farao lever, I skolen icke slippa härifrån, med mindre eder yngste broder kommer hit.

¹⁶你們可以派你們中間一個人回去，把你們的弟弟帶來；其餘的人都要囚禁起來，好證明你們的話真實不真實。如果不真實，我指著法老的性命起誓，你們就是間諜。”

¹⁶En av eder må fara och hämta hit eder broder. Men I andra skolen stanna såsom fångar, för att jag så må pröva om I haven talat sanning. Ty om så icke är, då ären I spejare, så sant Farao lever.»

¹⁷於是，約瑟把他們收在監房裡三天。

¹⁷Därefter lät han hålla dem allasammans i fängelse under tre dagar.

¹⁸到了第三天，約瑟對他們說：“我是敬畏　神的，你們要這樣作，就可以活著；

¹⁸Men på tredje dagen sade Josef till dem: »Om I viljen leva, så gören på detta sätt, ty jag fruktar Gud:

¹⁹如果你們是誠實人，就叫你們兄弟中一個人囚禁在監裡，你們其餘的人可以帶著糧食回去，解救你們家人的饑荒。

¹⁹ären I redliga män, så må en av eder, I bröder, stanna såsom fånge i huset där I haven suttit fängslade; men I andra mån fara eder väg, och föra hem med eder den säd som I haven köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos eder.

²⁰然後把你們最小的弟弟帶到我這裡來，這樣，就可以證明你們的話是真實的，你們就不必死了。”他們就照樣作了。

²⁰Fören sedan eder yngste broder hit till mig; om så edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att dö.» Och de måste göra så.

²¹他們彼此說：“我們在對待弟弟的事上實在有罪。他向我們求情的時候，我們看見他心裡的痛苦，卻不肯聽他，所以這次苦難臨到我們身上了。”

²¹Men de sade till varandra: »Förvisso hava vi dragit skuld över oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi sågo hans själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Därför hava vi själva kommit i denna ångest.»

²²流本回答他們，說：“我不是對你們說過：‘不要傷害那孩子’嗎？可是你們不肯聽，現在流他血的罪要向我們追討。”

²²Ruben svarade dem: »Sade jag icke till eder: 'Försynden eder icke på gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, därför utkräves nu hans blod.»

²³他們不知道約瑟聽得明白，因為他們中間有人當傳譯。

²³Men de visste icke att Josef förstod detta, ty han talade med dem genom tolk.

²⁴約瑟轉身離開他們，哭了一陣，又回到他們那裡，與他們說話。然後從他們中間拉出西緬來，在他們眼前把他捆綁起來。

²⁴Och han vände sig bort ifrån dem och grät. Sedan vände han sig åter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och lät fängsla honom inför deras ögon.

²⁵雅各的眾子返回迦南約瑟吩咐人把五穀裝滿他們的袋，把他們的銀子放回各人的布袋裡；又給他們路上用的食物。一切就照樣辦了。

²⁵Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem kost för resan. Och man gjorde så med dem.

²⁶他們把糧食馱在他們的驢上，離開那裡去了。

²⁶Och de lastade säden på sina åsnor och foro därifrån.

²⁷到了住宿的地方，他們其中的一個人打開了布袋，要拿飼料餵驢的時候，才發現自己的銀子還在袋口那裡。

²⁷Men när vid ett viloställe en av dem öppnade sin säck för att giva foder åt sin åsna, fick han se sina penningar ligga överst i säcken.

²⁸於是對兄弟們說：“我的銀子都歸還了。你們看，就在我的布袋裡。”他們就心裡驚慌，彼此戰戰兢兢地說：“　神向我們作的是甚麼呢？”

²⁸Då sade han till sina bröder: »Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de äro här i min säck.» Då blevo de utom sig av häpnad och sågo förskräckta på varandra och sade: »Vad har Gud gjort mot oss!»

²⁹他們回到迦南地他們的父親雅各那裡，把他們遭遇的一切事都告訴了他，說：

²⁹När de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt vad som hade hänt dem och sade:

³⁰“那地的主人對我們說了一些嚴厲的話，把我們當作偵察那地的間諜。

³⁰»Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss såsom om vi ville bespeja landet.

³¹我們對他說：‘我們是誠實人，並不是間諜。

³¹Men vi sade till honom: 'Vi äro redliga män och inga spejare;

³²我們本是兄弟十二人，都是一個父親的兒子；有一個不在了，最小的現在與我們的父親一起在迦南地。’

³²vi äro tolv bröder, samma faders söner; en är icke mer till, och den yngste är nu hemma hos vår fader i Kanaans land.'

³³那地的主人對我們說：‘我用這個辦法就可以知道你們是不是誠實人：你們兄弟中要留下一人在我這裡，其餘的人可以帶著糧食回去，解救你們家人的饑荒。

³³Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Därav skall jag veta att I ären redliga män: lämnen kvar hos mig en av eder, I bröder; tagen så vad I haven köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos eder, och faren eder väg.

³⁴然後把你們最小的弟弟帶到我這裡來，我就知道你們不是間諜，而是誠實人了。這樣，我就把你們的兄弟交還給你們，你們也可以在這地自由來往。’”

³⁴Sedan mån I föra eder yngste broder hit till mig, så kan jag veta att I icke ären spejare, utan redliga män. Då skall jag giva eder broder tillbaka åt eder, och I skolen fritt få draga omkring i landet.

³⁵後來他們倒布袋的時候，不料各人的銀包仍然在各人的布袋裡。他們和他們的父親看見了銀包，就都懼怕起來。

³⁵När de sedan tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. Och då de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de förskräckta.

³⁶他們的父親雅各對他們說：“你們總是使我喪失兒子：約瑟沒有了，西緬也沒有了，你們還要把便雅憫帶走；每一件事都是針對我。”

³⁶Och Jakob, deras fader, sade till dem: »I gören mig barnlös; Josef är borta, Simeon är borta, Benjamin viljen I ock taga ifrån mig; över mig kommer allt detta.»

³⁷流本對他父親說：“如果我不把他帶回來給你，你可以殺死我的兩個兒子；只管把他交給我吧，我必把他帶回來給你。”

³⁷Då svarade Ruben sin fader och sade: »Mina båda söner må du döda, om jag icke för honom åter till dig. Anförtro honom åt mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.»

³⁸雅各說：“我的兒子不可與你們一同下去，因為他的哥哥死了，只剩下他一個；如果他在你們所走的路上遇到不幸，你們就使我這白髮老人愁愁苦苦地下陰間去了。”

³⁸Men han svarade: »Min son får icke fara ditned med eder. Hans broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka hände honom på den resa I viljen företaga, så skullen I bringa mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»