1约伯缅怀过往的幸福
1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2“但愿我的景况像以前的岁月，像 神保守我的日子。
2Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3那时他的灯照在我的头上，我靠着他的光行过黑暗。
3då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4但愿我仍然活在年轻力壮的日子，那时 神在我的帐棚里与我亲密。
4Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5全能者仍然与我同在，我的孩子都环绕我。
5då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6我用油洗脚，磐石为我出油成河。
6då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7我出到城门那里去，在广场上预备我的座位。
7När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8年轻人看见我，就回避，年老的也起身站立。
8då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9王子都停止说话，并且用手掩口。
9Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10众领袖都不敢作声，他们的舌头紧贴上颚。
10furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11耳朵听见我的，就称我有福。眼睛看见我的，就作证称赞我。
11Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12因为我救了呼救的穷人，和无人帮助的孤儿。
12ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13将要灭亡的，为我祝福；我使寡妇的心欢呼。
13Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14我以公义作衣服穿上；我的公平好像外袍和冠冕。
14I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15我作了瞎子的眼，瘸子的腿。
15Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16我作过贫穷人的父亲，我查究过我素来不认识的人的案件。
16Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17我打碎了不义的人的牙齿，使捕食的掉下来。
17Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18那时我心里想：‘我必在家中安然去世，我必增添我的日子像沙尘那么多。
18Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19我的根蔓延到水边，露水整夜沾在我的枝上。
19Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20我的荣耀在身上常新，我的弓在我手上重新得力。
20Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21大家都聆听我，等候我；静默无声地领受我的指导。
21Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22我说了话以后，他们就不再说，我的言语像雨露一般滴在他们身上。
22Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23他们等候我像等候雨水，又大大张嘴如切慕春雨。
23De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24我向他们微笑，他们也不敢相信；他们珍惜我脸上的光。
24När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25我为他们选择道路，又坐首位；我像君王住在军队中，又像个安慰悲伤的人。’”
25Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.