1Be ye followers of me, even as I also am of Christ.
1Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2Now I praise you, brethren, that ye remember me in all things, and keep the ordinances, as I delivered them to you.
2Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3But I would have you know, that the head of every man is Christ; and the head of the woman is the man; and the head of Christ is God.
3Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4Every man praying or prophesying, having his head covered, dishonoureth his head.
4Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5But every woman that prayeth or prophesieth with her head uncovered dishonoureth her head: for that is even all one as if she were shaven.
5Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6For if the woman be not covered, let her also be shorn: but if it be a shame for a woman to be shorn or shaven, let her be covered.
6Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7For a man indeed ought not to cover his head, forasmuch as he is the image and glory of God: but the woman is the glory of the man.
7En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8For the man is not of the woman: but the woman of the man.
8Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9Neither was the man created for the woman; but the woman for the man.
9Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10For this cause ought the woman to have power on her head because of the angels.
10Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
11Nevertheless neither is the man without the woman, neither the woman without the man, in the Lord.
11Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12For as the woman is of the man, even so is the man also by the woman; but all things of God.
12Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13Judge in yourselves: is it comely that a woman pray unto God uncovered?
13Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14Doth not even nature itself teach you, that, if a man have long hair, it is a shame unto him?
14Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15But if a woman have long hair, it is a glory to her: for her hair is given her for a covering.
15men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16But if any man seem to be contentious, we have no such custom, neither the churches of God.
16Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17Now in this that I declare unto you I praise you not, that ye come together not for the better, but for the worse.
17Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18For first of all, when ye come together in the church, I hear that there be divisions among you; and I partly believe it.
18Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19For there must be also heresies among you, that they which are approved may be made manifest among you.
19Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20When ye come together therefore into one place, this is not to eat the Lord's supper.
20När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21For in eating every one taketh before other his own supper: and one is hungry, and another is drunken.
21ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22What? have ye not houses to eat and to drink in? or despise ye the church of God, and shame them that have not? What shall I say to you? shall I praise you in this? I praise you not.
22Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23For I have received of the Lord that which also I delivered unto you, That the Lord Jesus the same night in which he was betrayed took bread:
23Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24And when he had given thanks, he brake it, and said, Take, eat: this is my body, which is broken for you: this do in remembrance of me.
24och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
25After the same manner also he took the cup, when he had supped, saying, This cup is the new testament in my blood: this do ye, as oft as ye drink it, in remembrance of me.
25Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
26For as often as ye eat this bread, and drink this cup, ye do shew the Lord's death till he come.
26Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27Wherefore whosoever shall eat this bread, and drink this cup of the Lord, unworthily, shall be guilty of the body and blood of the Lord.
27Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28But let a man examine himself, and so let him eat of that bread, and drink of that cup.
28Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29For he that eateth and drinketh unworthily, eateth and drinketh damnation to himself, not discerning the Lord's body.
29Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30For this cause many are weak and sickly among you, and many sleep.
30Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31For if we would judge ourselves, we should not be judged.
31Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32But when we are judged, we are chastened of the Lord, that we should not be condemned with the world.
32Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33Wherefore, my brethren, when ye come together to eat, tarry one for another.
33Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34And if any man hunger, let him eat at home; that ye come not together unto condemnation. And the rest will I set in order when I come.
34Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.