¹Though I speak with the tongues of men and of angels, and have not charity, I am become as sounding brass, or a tinkling cymbal.

¹Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

²And though I have the gift of prophecy, and understand all mysteries, and all knowledge; and though I have all faith, so that I could remove mountains, and have not charity, I am nothing.

²Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

³And though I bestow all my goods to feed the poor, and though I give my body to be burned, and have not charity, it profiteth me nothing.

³Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

⁴Charity suffereth long, and is kind; charity envieth not; charity vaunteth not itself, is not puffed up,

⁴Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

⁵Doth not behave itself unseemly, seeketh not her own, is not easily provoked, thinketh no evil;

⁵Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

⁶Rejoiceth not in iniquity, but rejoiceth in the truth;

⁶Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

⁷Beareth all things, believeth all things, hopeth all things, endureth all things.

⁷Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

⁸Charity never faileth: but whether there be prophecies, they shall fail; whether there be tongues, they shall cease; whether there be knowledge, it shall vanish away.

⁸Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

⁹For we know in part, and we prophesy in part.

⁹Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

¹⁰But when that which is perfect is come, then that which is in part shall be done away.

¹⁰men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

¹¹When I was a child, I spake as a child, I understood as a child, I thought as a child: but when I became a man, I put away childish things.

¹¹När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

¹²For now we see through a glass, darkly; but then face to face: now I know in part; but then shall I know even as also I am known.

¹²Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

¹³And now abideth faith, hope, charity, these three; but the greatest of these is charity.

¹³Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.