¹There was a certain man in Caesarea called Cornelius, a centurion of the band called the Italian band,

¹I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den så kallade italiska krigsskaran.

²A devout man, and one that feared God with all his house, which gave much alms to the people, and prayed to God alway.

²Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud.

³He saw in a vision evidently about the ninth hour of the day an angel of God coming in to him, and saying unto him, Cornelius.

³En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»

⁴And when he looked on him, he was afraid, and said, What is it, Lord? And he said unto him, Thy prayers and thine alms are come up for a memorial before God.

⁴Han betraktade honom förskräckt och frågade: »Vad är det, herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.

⁵And now send men to Joppa, and call for one Simon, whose surname is Peter:

⁵Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus.

⁶He lodgeth with one Simon a tanner, whose house is by the sea side: he shall tell thee what thou oughtest to do.

⁶Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.»

⁷And when the angel which spake unto Cornelius was departed, he called two of his household servants, and a devout soldier of them that waited on him continually;

⁷När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som hörde till hans närmaste följe,

⁸And when he had declared all these things unto them, he sent them to Joppa.

⁸och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till Joppe.

⁹On the morrow, as they went on their journey, and drew nigh unto the city, Peter went up upon the housetop to pray about the sixth hour:

⁹Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja.

¹⁰And he became very hungry, and would have eaten: but while they made ready, he fell into a trance,

¹⁰Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning.

¹¹And saw heaven opened, and a certain vessel descending upon him, as it had been a great sheet knit at the four corners, and let down to the earth:

¹¹Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden.

¹²Wherein were all manner of fourfooted beasts of the earth, and wild beasts, and creeping things, and fowls of the air.

¹²Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar.

¹³And there came a voice to him, Rise, Peter; kill, and eat.

¹³Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.»

¹⁴But Peter said, Not so, Lord; for I have never eaten any thing that is common or unclean.

¹⁴Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.»

¹⁵And the voice spake unto him again the second time, What God hath cleansed, that call not thou common.

¹⁵Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.»

¹⁶This was done thrice: and the vessel was received up again into heaven.

¹⁶Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax åter upptagen till Himmelen.

¹⁷Now while Peter doubted in himself what this vision which he had seen should mean, behold, the men which were sent from Cornelius had made enquiry for Simon's house, and stood before the gate,

¹⁷Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redan frågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten

¹⁸And called, and asked whether Simon, which was surnamed Peter, were lodged there.

¹⁸och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kallades Petrus, gästade där.

¹⁹While Peter thought on the vision, the Spirit said unto him, Behold, three men seek thee.

¹⁹Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden till honom: »Här äro ett par män som fråga efter dig.

²⁰Arise therefore, and get thee down, and go with them, doubting nothing: for I have sent them.

²⁰Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det är jag som har sänt dem.»

²¹Then Peter went down to the men which were sent unto him from Cornelius; and said, Behold, I am he whom ye seek: what is the cause wherefore ye are come?

²¹Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den som I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?»

²²And they said, Cornelius the centurion, a just man, and one that feareth God, and of good report among all the nation of the Jews, was warned from God by an holy angel to send for thee into his house, and to hear words of thee.

²²De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att säga.»

²³Then called he them in, and lodged them. And on the morrow Peter went away with them, and certain brethren from Joppa accompanied him.

²³Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge. Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; och några av bröderna i Joppe följde med honom.

²⁴And the morrow after they entered into Caesarea. And Cornelius waited for them, and he had called together his kinsmen and near friends.

²⁴Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade på dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmaste vänner.

²⁵And as Peter was coming in, Cornelius met him, and fell down at his feet, and worshipped him.

²⁵Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans fötter.

²⁶But Peter took him up, saying, Stand up; I myself also am a man.

²⁶Men Petrus reste upp honom och sade: »Stå upp; också jag är en människa.»

²⁷And as he talked with him, he went in, and found many that were come together.

²⁷Och under samtal med honom trädde Petrus in och fann många vara där församlade.

²⁸And he said unto them, Ye know how that it is an unlawful thing for a man that is a Jew to keep company, or come unto one of another nation; but God hath shewed me that I should not call any man common or unclean.

²⁸Och han sade till dem: »I veten själva att det är en judisk man förbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller att besöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någon människa för ohelig eller oren.

²⁹Therefore came I unto you without gainsaying, as soon as I was sent for: I ask therefore for what intent ye have sent for me?

²⁹Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad. Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig.»

³⁰And Cornelius said, Four days ago I was fasting until this hour; and at the ninth hour I prayed in my house, and, behold, a man stood before me in bright clothing,

³⁰Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, just vid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vid nionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad stå framför mig,

³¹And said, Cornelius, thy prayer is heard, and thine alms are had in remembrance in the sight of God.

³¹och han sade: 'Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosor hava kommit i åminnelse inför Gud.

³²Send therefore to Joppa, and call hither Simon, whose surname is Peter; he is lodged in the house of one Simon a tanner by the sea side: who, when he cometh, shall speak unto thee.

³²Så sänd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han gästar i garvaren Simons hus vid havet.'

³³Immediately therefore I sent to thee; and thou hast well done that thou art come. Now therefore are we all here present before God, to hear all things that are commanded thee of God.

³³Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att du kom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höra allt som har blivit dig befallt av Herren.»

³⁴Then Peter opened his mouth, and said, Of a truth I perceive that God is no respecter of persons:

³⁴Då öppnade Petrus sin mun och sade: »Nu förnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen',

³⁵But in every nation he that feareth him, and worketh righteousness, is accepted with him.

³⁵utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.

³⁶The word which God sent unto the children of Israel, preaching peace by Jesus Christ: (he is Lord of all:)

³⁶Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom Jesus Kristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet om frid, det ordet kännen I,

³⁷That word, I say, ye know, which was published throughout all Judaea, and began from Galilee, after the baptism which John preached;

³⁷den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade --

³⁸How God anointed Jesus of Nazareth with the Holy Ghost and with power: who went about doing good, and healing all that were oppressed of the devil; for God was with him.

³⁸förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom.

³⁹And we are witnesses of all things which he did both in the land of the Jews, and in Jerusalem; whom they slew and hanged on a tree:

³⁹Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på trä och dödade honom.

⁴⁰Him God raised up the third day, and shewed him openly;

⁴⁰Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar,

⁴¹Not to all the people, but unto witnesses chosen before God, even to us, who did eat and drink with him after he rose from the dead.

⁴¹väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda.

⁴²And he commanded us to preach unto the people, and to testify that it is he which was ordained of God to be the Judge of quick and dead.

⁴²Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda.

⁴³To him give all the prophets witness, that through his name whosoever believeth in him shall receive remission of sins.

⁴³Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.»

⁴⁴While Peter yet spake these words, the Holy Ghost fell on all them which heard the word.

⁴⁴Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal.

⁴⁵And they of the circumcision which believed were astonished, as many as came with Peter, because that on the Gentiles also was poured out the gift of the Holy Ghost.

⁴⁵Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit utgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem.

⁴⁶For they heard them speak with tongues, and magnify God. Then answered Peter,

⁴⁶De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud.

⁴⁷Can any man forbid water, that these should not be baptized, which have received the Holy Ghost as well as we?

⁴⁷Då tog Petrus till orda och sade: »Icke kan väl någon hindra att dessa döpas med vatten, då de hava undfått den helige Ande, de likaväl som vi?»

⁴⁸And he commanded them to be baptized in the name of the Lord. Then prayed they him to tarry certain days.

⁴⁸Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn. Därefter bådo de honom att han skulle stanna hos dem några dagar.