¹So I returned, and considered all the oppressions that are done under the sun: and behold the tears of such as were oppressed, and they had no comforter; and on the side of their oppressors there was power; but they had no comforter.

¹Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.

²Wherefore I praised the dead which are already dead more than the living which are yet alive.

²Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;

³Yea, better is he than both they, which hath not yet been, who hath not seen the evil work that is done under the sun.

³Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.

⁴Again, I considered all travail, and every right work, that for this a man is envied of his neighbour. This is also vanity and vexation of spirit.

⁴Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

⁵The fool foldeth his hands together, and eateth his own flesh.

⁵Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.

⁶Better is an handful with quietness, than both the hands full with travail and vexation of spirit.

⁶Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.

⁷Then I returned, and I saw vanity under the sun.

⁷Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:

⁸There is one alone, and there is not a second; yea, he hath neither child nor brother: yet is there no end of all his labour; neither is his eye satisfied with riches; neither saith he, For whom do I labour, and bereave my soul of good? This is also vanity, yea, it is a sore travail.

⁸mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.

⁹Two are better than one; because they have a good reward for their labour.

⁹Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.

¹⁰For if they fall, the one will lift up his fellow: but woe to him that is alone when he falleth; for he hath not another to help him up.

¹⁰Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.

¹¹Again, if two lie together, then they have heat: but how can one be warm alone?

¹¹Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?

¹²And if one prevail against him, two shall withstand him; and a threefold cord is not quickly broken.

¹²Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.

¹³Better is a poor and a wise child than an old and foolish king, who will no more be admonished.

¹³Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.

¹⁴For out of prison he cometh to reign; whereas also he that is born in his kingdom becometh poor.

¹⁴Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.

¹⁵I considered all the living which walk under the sun, with the second child that shall stand up in his stead.

¹⁵Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;

¹⁶There is no end of all the people, even of all that have been before them: they also that come after shall not rejoice in him. Surely this also is vanity and vexation of spirit.

¹⁶det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

¹⁷Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för att höra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro oförståndiga och göra så vad ont är.