1Now these are the names of the children of Israel, which came into Egypt; every man and his household came with Jacob.
1Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
2Reuben, Simeon, Levi, and Judah,
2Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3Issachar, Zebulun, and Benjamin,
3Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4Dan, and Naphtali, Gad, and Asher.
4Dan och Naftali, Gad och Aser.
5And all the souls that came out of the loins of Jacob were seventy souls: for Joseph was in Egypt already.
5Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
6And Joseph died, and all his brethren, and all that generation.
6Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
7And the children of Israel were fruitful, and increased abundantly, and multiplied, and waxed exceeding mighty; and the land was filled with them.
7Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8Now there arose up a new king over Egypt, which knew not Joseph.
8Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
9And he said unto his people, Behold, the people of the children of Israel are more and mightier than we:
9Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
10Come on, let us deal wisely with them; lest they multiply, and it come to pass, that, when there falleth out any war, they join also unto our enemies, and fight against us, and so get them up out of the land.
10Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»
11Therefore they did set over them taskmasters to afflict them with their burdens. And they built for Pharaoh treasure cities, Pithom and Raamses.
11Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
12But the more they afflicted them, the more they multiplied and grew. And they were grieved because of the children of Israel.
12Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
13And the Egyptians made the children of Israel to serve with rigor:
13Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
14And they made their lives bitter with hard bondage, in mortar, and in brick, and in all manner of service in the field: all their service, wherein they made them serve, was with rigor.
14och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
15And the king of Egypt spake to the Hebrew midwives, of which the name of the one was Shiphrah, and the name of the other Puah:
15Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
16And he said, When ye do the office of a midwife to the Hebrew women, and see them upon the stools; if it be a son, then ye shall kill him: but if it be a daughter, then she shall live.
16han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»
17But the midwives feared God, and did not as the king of Egypt commanded them, but saved the men children alive.
17Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
18And the king of Egypt called for the midwives, and said unto them, Why have ye done this thing, and have saved the men children alive?
18Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»
19And the midwives said unto Pharaoh, Because the Hebrew women are not as the Egyptian women; for they are lively, and are delivered ere the midwives come in unto them.
19Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»
20Therefore God dealt well with the midwives: and the people multiplied, and waxed very mighty.
20Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
21And it came to pass, because the midwives feared God, that he made them houses.
21Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
22And Pharaoh charged all his people, saying, Every son that is born ye shall cast into the river, and every daughter ye shall save alive.
22Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»