¹And God spake all these words, saying,

¹Och Gud talade alla dessa ord och sade:

²I am the LORD thy God, which have brought thee out of the land of Egypt, out of the house of bondage.

²Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

³Thou shalt have no other gods before me.

³Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

⁴Thou shalt not make unto thee any graven image, or any likeness of any thing that is in heaven above, or that is in the earth beneath, or that is in the water under the earth.

⁴Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden.

⁵Thou shalt not bow down thyself to them, nor serve them: for I the LORD thy God am a jealous God, visiting the iniquity of the fathers upon the children unto the third and fourth generation of them that hate me;

⁵Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

⁶And showing mercy unto thousands of them that love me, and keep my commandments.

⁶men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

⁷Thou shalt not take the name of the LORD thy God in vain; for the LORD will not hold him guiltless that taketh his name in vain.

⁷Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

⁸Remember the sabbath day, to keep it holy.

⁸Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.

⁹Six days shalt thou labor, and do all thy work:

⁹Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

¹⁰But the seventh day is the sabbath of the LORD thy God: in it thou shalt not do any work, thou, nor thy son, nor thy daughter, thy manservant, nor thy maidservant, nor thy cattle, nor thy stranger that is within thy gates:

¹⁰men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar.

¹¹For in six days the LORD made heaven and earth, the sea, and all that in them is, and rested the seventh day: wherefore the LORD blessed the sabbath day, and hallowed it.

¹¹Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

¹²Honor thy father and thy mother: that thy days may be long upon the land which the LORD thy God giveth thee.

¹²Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

¹³Thou shalt not kill.

¹³Du skall icke dräpa.

¹⁴Thou shalt not commit adultery.

¹⁴Du skall icke begå äktenskapsbrott.

¹⁵Thou shalt not steal.

¹⁵Du skall icke stjäla.

¹⁶Thou shalt not bear false witness against thy neighbor.

¹⁶Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

¹⁷Thou shalt not covet thy neighbor's house, thou shalt not covet thy neighbor's wife, nor his manservant, nor his maidservant, nor his ox, nor his ass, nor any thing that is thy neighbor's.

¹⁷Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

¹⁸And all the people saw the thunderings, and the lightnings, and the noise of the trumpet, and the mountain smoking: and when the people saw it, they removed, and stood afar off.

¹⁸Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget; och när folket förnam detta, bävade de och höllo sig på avstånd.

¹⁹And they said unto Moses, Speak thou with us, and we will hear: but let not God speak with us, lest we die.

¹⁹Och de sade till Mose: »Tala du till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud tala till oss, på det att vi icke må dö.»

²⁰And Moses said unto the people, Fear not: for God is come to prove you, and that his fear may be before your faces, that ye sin not.

²⁰Men Mose sade till folket: »Frukten icke, ty Gud har kommit för att sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktan för ögonen, så att I icke synden.»

²¹And the people stood afar off, and Moses drew near unto the thick darkness where God was.

²¹Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gick närmare till töcknet i vilket Gud var.

²²And the LORD said unto Moses, Thus thou shalt say unto the children of Israel, Ye have seen that I have talked with you from heaven.

²²Och HERREN sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: I haven själva förnummit att jag har talat till eder från himmelen.

²³Ye shall not make with me gods of silver, neither shall ye make unto you gods of gold.

²³I skolen icke göra eder gudar jämte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke göra åt eder.

²⁴An altar of earth thou shalt make unto me, and shalt sacrifice thereon thy burnt offerings, and thy peace offerings, thy sheep, and thine oxen: in all places where I record my name I will come unto thee, and I will bless thee.

²⁴Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.

²⁵And if thou wilt make me an altar of stone, thou shalt not build it of hewn stone: for if thou lift up thy tool upon it, thou hast polluted it.

²⁵Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, så oskärar du den.

²⁶Neither shalt thou go up by steps unto mine altar, that thy nakedness be not discovered thereon.

²⁶Icke heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på det att icke din blygd må blottas därinvid.