1Then Jacob went on his journey, and came into the land of the people of the east.
1Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.
2And he looked, and behold a well in the field, and, lo, there were three flocks of sheep lying by it; for out of that well they watered the flocks: and a great stone was upon the well's mouth.
2Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;
3And thither were all the flocks gathered: and they rolled the stone from the well's mouth, and watered the sheep, and put the stone again upon the well's mouth in his place.
3därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.
4And Jacob said unto them, My brethren, whence be ye? And they said, Of Haran are we.
4Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?» De svarade: »Vi äro från Haran.»
5And he said unto them, Know ye Laban the son of Nahor? And they said, We know him.
5Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?» De svarade: »Ja.»
6And he said unto them, Is he well? And they said, He is well: and, behold, Rachel his daughter cometh with the sheep.
6Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?» De svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»
7And he said, Lo, it is yet high day, neither is it time that the cattle should be gathered together: water ye the sheep, and go and feed them.
7Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»
8And they said, We cannot, until all the flocks be gathered together, and till they roll the stone from the well's mouth; then we water the sheep.
8Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»
9And while he yet spake with them, Rachel came with her father's sheep; for she kept them.
9Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.
10And it came to pass, when Jacob saw Rachel the daughter of Laban his mother's brother, and the sheep of Laban his mother's brother, that Jacob went near, and rolled the stone from the well's mouth, and watered the flock of Laban his mother's brother.
10När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.
11And Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice, and wept.
11Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.
12And Jacob told Rachel that he was her father's brother, and that he was Rebekah's son: and she ran and told her father.
12Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.
13And it came to pass, when Laban heard the tidings of Jacob his sister's son, that he ran to meet him, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house. And he told Laban all these things.
13Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.
14And Laban said to him, Surely thou art my bone and my flesh. And he abode with him the space of a month.
14Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och han stannade hos honom en månads tid.
15And Laban said unto Jacob, Because thou art my brother, shouldest thou therefore serve me for nought? tell me, what shall thy wages be?
15Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?»
16And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel.
16Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.
17Leah was tender eyed; but Rachel was beautiful and well favored.
17Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.
18And Jacob loved Rachel; and said, I will serve thee seven years for Rachel thy younger daughter.
18Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»
19And Laban said, It is better that I give her to thee, than that I should give her to another man: abide with me.
19Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig.»
20And Jacob served seven years for Rachel; and they seemed unto him but a few days, for the love he had to her.
20Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.
21And Jacob said unto Laban, Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in unto her.
21Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»
22And Laban gathered together all the men of the place, and made a feast.
22Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.
23And it came to pass in the evening, that he took Leah his daughter, and brought her to him; and he went in unto her.
23Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.
24And Laban gave unto his daughter Leah Zilpah his maid for an handmaid.
24Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.
25And it came to pass, that in the morning, behold, it was Leah: and he said to Laban, What is this thou hast done unto me? did not I serve with thee for Rachel? wherefore then hast thou beguiled me?
25Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?»
26And Laban said, It must not be so done in our country, to give the younger before the firstborn.
26Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.
27Fulfil her week, and we will give thee this also for the service which thou shalt serve with me yet seven other years.
27Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år.»
28And Jacob did so, and fulfilled her week: and he gave him Rachel his daughter to wife also.
28Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
29And Laban gave to Rachel his daughter Bilhah his handmaid to be her maid.
29Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.
30And he went in also unto Rachel, and he loved also Rachel more than Leah, and served with him yet seven other years.
30Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.
31And when the LORD saw that Leah was hated, he opened her womb: but Rachel was barren.
31Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
32And Leah conceived, and bare a son, and she called his name Reuben: for she said, Surely the LORD hath looked upon my affliction; now therefore my husband will love me.
32Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kär.»
33And she conceived again, and bare a son; and said, Because the LORD hath heard I was hated, he hath therefore given me this son also: and she called his name Simeon.
33Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon.
34And she conceived again, and bare a son; and said, Now this time will my husband be joined unto me, because I have born him three sons: therefore was his name called Levi.
34Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig; jag har ju fött honom tre söner.» Därav fick denne namnet Levi.
35And she conceived again, and bare a son: and she said, Now will I praise the LORD: therefore she called his name Judah; and left bearing.
35Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag tacka HERREN.» Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda.