¹The first day of the week cometh Mary Magdalene early, when it was yet dark, unto the sepulchre, and seeth the stone taken away from the sepulchre.

¹Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven.

²Then she runneth, and cometh to Simon Peter, and to the other disciple, whom Jesus loved, and saith unto them, They have taken away the LORD out of the sepulchre, and we know not where they have laid him.

²Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: »De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.»

³Peter therefore went forth, and that other disciple, and came to the sepulchre.

³Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.

⁴So they ran both together: and the other disciple did outrun Peter, and came first to the sepulchre.

⁴Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.

⁵And he stooping down, and looking in, saw the linen clothes lying; yet went he not in.

⁵Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där; dock gick han icke in.

⁶Then cometh Simon Peter following him, and went into the sepulchre, and seeth the linen clothes lie,

⁶Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick så se huru bindlarna lågo där,

⁷And the napkin, that was about his head, not lying with the linen clothes, but wrapped together in a place by itself.

⁷och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad.

⁸Then went in also that other disciple, which came first to the sepulchre, and he saw, and believed.

⁸Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde.

⁹For as yet they knew not the scripture, that he must rise again from the dead.

⁹De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.

¹⁰Then the disciples went away again unto their own home.

¹⁰Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.

¹¹But Mary stood without at the sepulchre weeping: and as she wept, she stooped down, and looked into the sepulchre,

¹¹Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven

¹²And seeth two angels in white sitting, the one at the head, and the other at the feet, where the body of Jesus had lain.

¹²och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.

¹³And they say unto her, Woman, why weepest thou? She saith unto them, Because they have taken away my LORD, and I know not where they have laid him.

¹³Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?» Hon svarade dem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.»

¹⁴And when she had thus said, she turned herself back, and saw Jesus standing, and knew not that it was Jesus.

¹⁴Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus.

¹⁵Jesus saith unto her, Woman, why weepest thou? whom seekest thou? She, supposing him to be the gardener, saith unto him, Sir, if thou have borne him hence, tell me where thou hast laid him, and I will take him away.

¹⁵Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?» Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: »Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.»

¹⁶Jesus saith unto her, Mary. She turned herself, and saith unto him, Rabboni; which is to say, Master.

¹⁶Jesus sade till henne: »Maria!» Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: »Rabbuni!» (det betyder mästare).

¹⁷Jesus saith unto her, Touch me not; for I am not yet ascended to my Father: but go to my brethren, and say unto them, I ascend unto my Father, and your Father; and to my God, and your God.

¹⁷Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.»

¹⁸Mary Magdalene came and told the disciples that she had seen the LORD, and that he had spoken these things unto her.

¹⁸Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

¹⁹Then the same day at evening, being the first day of the week, when the doors were shut where the disciples were assembled for fear of the Jews, came Jesus and stood in the midst, and saith unto them, Peace be unto you.

¹⁹På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder!»

²⁰And when he had so said, he shewed unto them his hands and his side. Then were the disciples glad, when they saw the LORD.

²⁰Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.

²¹Then said Jesus to them again, Peace be unto you: as my Father hath sent me, even so send I you.

²¹Åter sade Jesus till dem: »Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder.»

²²And when he had said this, he breathed on them, and saith unto them, Receive ye the Holy Ghost:

²²Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: »Tagen emot helig ande!

²³Whose soever sins ye remit, they are remitted unto them; and whose soever sins ye retain, they are retained.

²³Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»

²⁴But Thomas, one of the twelve, called Didymus, was not with them when Jesus came.

²⁴Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom.

²⁵The other disciples therefore said unto him, We have seen the LORD. But he said unto them, Except I shall see in his hands the print of the nails, and put my finger into the print of the nails, and thrust my hand into his side, I will not believe.

²⁵Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.»

²⁶And after eight days again his disciples were within, and Thomas with them: then came Jesus, the doors being shut, and stood in the midst, and said, Peace be unto you.

²⁶Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: »Frid vare med eder!»

²⁷Then saith he to Thomas, Reach hither thy finger, and behold my hands; and reach hither thy hand, and thrust it into my side: and be not faithless, but believing.

²⁷Sedan sade han till Tomas: »Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.»

²⁸And Thomas answered and said unto him, My LORD and my God.

²⁸Tomas svarade och sade till honom: »Min Herre och min Gud!»

²⁹Jesus saith unto him, Thomas, because thou hast seen me, thou hast believed: blessed are they that have not seen, and yet have believed.

²⁹Jesus sade till honom: »Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro.»

³⁰And many other signs truly did Jesus in the presence of his disciples, which are not written in this book:

³⁰Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.

³¹But these are written, that ye might believe that Jesus is the Christ, the Son of God; and that believing ye might have life through his name.

³¹Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.