1When therefore the LORD knew how the Pharisees had heard that Jesus made and baptized more disciples than John,
1Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
2(Though Jesus himself baptized not, but his disciples,)
2dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
3He left Judaea, and departed again into Galilee.
3Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
4And he must needs go through Samaria.
4Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
5Then cometh he to a city of Samaria, which is called Sychar, near to the parcel of ground that Jacob gave to his son Joseph.
5Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
6Now Jacob's well was there. Jesus therefore, being wearied with his journey, sat thus on the well: and it was about the sixth hour.
6Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.
7There cometh a woman of Samaria to draw water: Jesus saith unto her, Give me to drink.
7Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»
8(For his disciples were gone away unto the city to buy meat.)
8Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
9Then saith the woman of Samaria unto him, How is it that thou, being a Jew, askest drink of me, which am a woman of Samaria? for the Jews have no dealings with the Samaritans.
9Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
10Jesus answered and said unto her, If thou knewest the gift of God, and who it is that saith to thee, Give me to drink; thou wouldest have asked of him, and he would have given thee living water.
10Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»
11The woman saith unto him, Sir, thou hast nothing to draw with, and the well is deep: from whence then hast thou that living water?
11Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»
12Art thou greater than our father Jacob, which gave us the well, and drank thereof himself, and his children, and his cattle?
12Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»
13Jesus answered and said unto her, Whosoever drinketh of this water shall thirst again:
13Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
14But whosoever drinketh of the water that I shall give him shall never thirst; but the water that I shall give him shall be in him a well of water springing up into everlasting life.
14men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»
15The woman saith unto him, Sir, give me this water, that I thirst not, neither come hither to draw.
15Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»
16Jesus saith unto her, Go, call thy husband, and come hither.
16Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»
17The woman answered and said, I have no husband. Jesus said unto her, Thou hast well said, I have no husband:
17Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»
18For thou hast had five husbands; and he whom thou now hast is not thy husband: in that saidst thou truly.
18Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.
19The woman saith unto him, Sir, I perceive that thou art a prophet.
19Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.
20Our fathers worshipped in this mountain; and ye say, that in Jerusalem is the place where men ought to worship.
20Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»
21Jesus saith unto her, Woman, believe me, the hour cometh, when ye shall neither in this mountain, nor yet at Jerusalem, worship the Father.
21Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.
22Ye worship ye know not what: we know what we worship: for salvation is of the Jews.
22I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
23But the hour cometh, and now is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit and in truth: for the Father seeketh such to worship him.
23men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
24God is a Spirit: and they that worship him must worship him in spirit and in truth.
24Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
25The woman saith unto him, I know that Messias cometh, which is called Christ: when he is come, he will tell us all things.
25Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»
26Jesus saith unto her, I that speak unto thee am he.
26Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»
27And upon this came his disciples, and marvelled that he talked with the woman: yet no man said, What seekest thou? or, Why talkest thou with her?
27I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
28The woman then left her waterpot, and went her way into the city, and saith to the men,
28Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
29Come, see a man, which told me all things that ever I did: is not this the Christ?
29»Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»
30Then they went out of the city, and came unto him.
30Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
31In the mean while his disciples prayed him, saying, Master, eat.
31Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»
32But he said unto them, I have meat to eat that ye know not of.
32Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»
33Therefore said the disciples one to another, Hath any man brought him ought to eat?
33Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»
34Jesus saith unto them, My meat is to do the will of him that sent me, and to finish his work.
34Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»
35Say not ye, There are yet four months, and then cometh harvest? behold, I say unto you, Lift up your eyes, and look on the fields; for they are white already to harvest.
35I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.
36And he that reapeth receiveth wages, and gathereth fruit unto life eternal: that both he that soweth and he that reapeth may rejoice together.
36Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.
37And herein is that saying true, One soweth, and another reapeth.
37Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.
38I sent you to reap that whereon ye bestowed no labour: other men laboured, and ye are entered into their labours.
38Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»
39And many of the Samaritans of that city believed on him for the saying of the woman, which testified, He told me all that ever I did.
39Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.
40So when the Samaritans were come unto him, they besought him that he would tarry with them: and he abode there two days.
40När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
41And many more believed because of his own word;
41Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
42And said unto the woman, Now we believe, not because of thy saying: for we have heard him ourselves, and know that this is indeed the Christ, the Saviour of the world.
42Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»
43Now after two days he departed thence, and went into Galilee.
43Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
44For Jesus himself testified, that a prophet hath no honour in his own country.
44Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.
45Then when he was come into Galilee, the Galilaeans received him, having seen all the things that he did at Jerusalem at the feast: for they also went unto the feast.
45När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
46So Jesus came again into Cana of Galilee, where he made the water wine. And there was a certain nobleman, whose son was sick at Capernaum.
46Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
47When he heard that Jesus was come out of Judaea into Galilee, he went unto him, and besought him that he would come down, and heal his son: for he was at the point of death.
47När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
48Then said Jesus unto him, Except ye see signs and wonders, ye will not believe.
48Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»
49The nobleman saith unto him, Sir, come down ere my child die.
49Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
50Jesus saith unto him, Go thy way; thy son liveth. And the man believed the word that Jesus had spoken unto him, and he went his way.
50Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
51And as he was now going down, his servants met him, and told him, saying, Thy son liveth.
51Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»
52Then enquired he of them the hour when he began to amend. And they said unto him, Yesterday at the seventh hour the fever left him.
52Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»
53So the father knew that it was at the same hour, in the which Jesus said unto him, Thy son liveth: and himself believed, and his whole house.
53Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.
54This is again the second miracle that Jesus did, when he was come out of Judaea into Galilee.
54Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.