¹I AM the man that hath seen affliction by the rod of his wrath.

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²He hath led me, and brought me into darkness, but not into light.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³Surely against me is he turned; he turneth his hand against me all the day.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵He hath builded against me, and compassed me with gall and travail.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶He hath set me in dark places, as they that be dead of old.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷He hath hedged me about, that I cannot get out: he hath made my chain heavy.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸Also when I cry and shout, he shutteth out my prayer.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹He hath inclosed my ways with hewn stone, he hath made my paths crooked.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰He was unto me as a bear lying in wait, and as a lion in secret places.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹He hath turned aside my ways, and pulled me in pieces: he hath made me desolate.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³He hath caused the arrows of his quiver to enter into my reins.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴I was a derision to all my people; and their song all the day.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵He hath filled me with bitterness, he hath made me drunken with wormwood.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶He hath also broken my teeth with gravel stones, he hath covered me with ashes.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷And thou hast removed my soul far off from peace: I forgat prosperity.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸And I said, My strength and my hope is perished from the LORD:

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹Remembering mine affliction and my misery, the wormwood and the gall.

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰My soul hath them still in remembrance, and is humbled in me.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹This I recall to my mind, therefore have I hope.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²It is of the LORD's mercies that we are not consumed, because his compassions fail not.

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³They are new every morning: great is thy faithfulness.

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴The LORD is my portion, saith my soul; therefore will I hope in him.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵The LORD is good unto them that wait for him, to the soul that seeketh him.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶It is good that a man should both hope and quietly wait for the salvation of the LORD.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷It is good for a man that he bear the yoke of his youth.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸He sitteth alone and keepeth silence, because he hath borne it upon him.

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹He putteth his mouth in the dust; if so be there may be hope.

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰He giveth his cheek to him that smiteth him: he is filled full with reproach.

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹For the LORD will not cast off for ever:

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²But though he cause grief, yet will he have compassion according to the multitude of his mercies.

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³For he doth not afflict willingly nor grieve the children of men.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴To crush under his feet all the prisoners of the earth.

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵To turn aside the right of a man before the face of the most High,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶To subvert a man in his cause, the LORD approveth not.

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷Who is he that saith, and it cometh to pass, when the Lord commandeth it not?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸Out of the mouth of the most High proceedeth not evil and good?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹Wherefore doth a living man complain, a man for the punishment of his sins?

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰Let us search and try our ways, and turn again to the LORD.

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹Let us lift up our heart with our hands unto God in the heavens.

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²We have transgressed and have rebelled: thou hast not pardoned.

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³Thou hast covered with anger, and persecuted us: thou hast slain, thou hast not pitied.

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴Thou hast covered thyself with a cloud, that our prayer should not pass through.

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵Thou hast made us as the offscouring and refuse in the midst of the people.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶All our enemies have opened their mouths against us.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷Fear and a snare is come upon us, desolation and destruction.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸Mine eye runneth down with rivers of water for the destruction of the daughter of my people.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹Mine eye trickleth down, and ceaseth not, without any intermission.

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰Till the LORD look down, and behold from heaven.

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹Mine eye affecteth mine heart because of all the daughters of my city.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²Mine enemies chased me sore, like a bird, without cause.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³They have cut off my life in the dungeon, and cast a stone upon me.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴Waters flowed over mine head; then I said, I am cut off.

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵I called upon thy name, O LORD, out of the low dungeon.

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶Thou hast heard my voice: hide not thine ear at my breathing, at my cry.

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷Thou drewest near in the day that I called upon thee: thou saidst, Fear not.

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸O LORD, thou hast pleaded the causes of my soul; thou hast redeemed my life.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹O LORD, thou hast seen my wrong: judge thou my cause.

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰Thou hast seen all their vengeance and all their imaginations against me.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Thou hast heard their reproach, O LORD, and all their imaginations against me;

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²The lips of those that rose up against me, and their device against me all the day.

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³Behold their sitting down, and their rising up; I am their musick.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴Render unto them a recompence, O LORD, according to the work of their hands.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵Give them sorrow of heart, thy curse unto them.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶Persecute and destroy them in anger from under the heavens of the LORD.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.