¹Remember, O LORD, what is come upon us: consider, and behold our reproach.

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²Our inheritance is turned to strangers, our houses to aliens.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³We are orphans and fatherless, our mothers are as widows.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴We have drunken our water for money; our wood is sold unto us.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵Our necks are under persecution: we labour, and have no rest.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶We have given the hand to the Egyptians, and to the Assyrians, to be satisfied with bread.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷Our fathers have sinned, and are not; and we have borne their iniquities.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸Servants have ruled over us: there is none that doth deliver us out of their hand.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹We gat our bread with the peril of our lives because of the sword of the wilderness.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰Our skin was black like an oven because of the terrible famine.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹They ravished the women in Zion, and the maids in the cities of Judah.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²Princes are hanged up by their hand: the faces of elders were not honoured.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³They took the young men to grind, and the children fell under the wood.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴The elders have ceased from the gate, the young men from their musick.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵The joy of our heart is ceased; our dance is turned into mourning.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶The crown is fallen from our head: woe unto us, that we have sinned!

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷For this our heart is faint; for these things our eyes are dim.

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸Because of the mountain of Zion, which is desolate, the foxes walk upon it.

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹Thou, O LORD, remainest for ever; thy throne from generation to generation.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰Wherefore dost thou forget us for ever, and forsake us so long time?

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹Turn thou us unto thee, O LORD, and we shall be turned; renew our days as of old.

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²But thou hast utterly rejected us; thou art very wroth against us.

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?