¹Then drew near unto him all the publicans and sinners for to hear him.

¹Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.

²And the Pharisees and scribes murmured, saying, This man receiveth sinners, and eateth with them.

²Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.»

³And he spake this parable unto them, saying,

³Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:

⁴What man of you, having an hundred sheep, if he lose one of them, doth not leave the ninety and nine in the wilderness, and go after that which is lost, until he find it?

⁴»Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?

⁵And when he hath found it, he layeth it on his shoulders, rejoicing.

⁵Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.

⁶And when he cometh home, he calleth together his friends and neighbours, saying unto them, Rejoice with me; for I have found my sheep which was lost.

⁶Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'

⁷I say unto you, that likewise joy shall be in heaven over one sinner that repenteth, more than over ninety and nine just persons, which need no repentance.

⁷Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.

⁸Either what woman having ten pieces of silver, if she lose one piece, doth not light a candle, and sweep the house, and seek diligently till she find it?

⁸Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?

⁹And when she hath found it, she calleth her friends and her neighbours together, saying, Rejoice with me; for I have found the piece which I had lost.

⁹Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'

¹⁰Likewise, I say unto you, there is joy in the presence of the angels of God over one sinner that repenteth.

¹⁰Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.

¹¹And he said, A certain man had two sons:

¹¹Ytterligare sade han: »En man hade två söner.

¹²And the younger of them said to his father, Father, give me the portion of goods that falleth to me. And he divided unto them his living.

¹²Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.

¹³And not many days after the younger son gathered all together, and took his journey into a far country, and there wasted his substance with riotous living.

¹³Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.

¹⁴And when he had spent all, there arose a mighty famine in that land; and he began to be in want.

¹⁴Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.

¹⁵And he went and joined himself to a citizen of that country; and he sent him into his fields to feed swine.

¹⁵Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.

¹⁶And he would fain have filled his belly with the husks that the swine did eat: and no man gave unto him.

¹⁶Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.

¹⁷And when he came to himself, he said, How many hired servants of my father's have bread enough and to spare, and I perish with hunger!

¹⁷Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!

¹⁸I will arise and go to my father, and will say unto him, Father, I have sinned against heaven, and before thee,

¹⁸Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;

¹⁹And am no more worthy to be called thy son: make me as one of thy hired servants.

¹⁹jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'

²⁰And he arose, and came to his father. But when he was yet a great way off, his father saw him, and had compassion, and ran, and fell on his neck, and kissed him.

²⁰Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.

²¹And the son said unto him, Father, I have sinned against heaven, and in thy sight, and am no more worthy to be called thy son.

²¹Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'

²²But the father said to his servants, Bring forth the best robe, and put it on him; and put a ring on his hand, and shoes on his feet:

²²Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.

²³And bring hither the fatted calf, and kill it; and let us eat, and be merry:

²³Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.

²⁴For this my son was dead, and is alive again; he was lost, and is found. And they began to be merry.

²⁴Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.

²⁵Now his elder son was in the field: and as he came and drew nigh to the house, he heard musick and dancing.

²⁵Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.

²⁶And he called one of the servants, and asked what these things meant.

²⁶Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.

²⁷And he said unto him, Thy brother is come; and thy father hath killed the fatted calf, because he hath received him safe and sound.

²⁷Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'

²⁸And he was angry, and would not go in: therefore came his father out, and intreated him.

²⁸Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.

²⁹And he answering said to his father, Lo, these many years do I serve thee, neither transgressed I at any time thy commandment: and yet thou never gavest me a kid, that I might make merry with my friends:

²⁹Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.

³⁰But as soon as this thy son was come, which hath devoured thy living with harlots, thou hast killed for him the fatted calf.

³⁰Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'

³¹And he said unto him, Son, thou art ever with me, and all that I have is thine.

³¹Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.

³²It was meet that we should make merry, and be glad: for this thy brother was dead, and is alive again; and was lost, and is found.

³²Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'»