1And they came over unto the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.
1Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
2And when he was come out of the ship, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
2Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
3Who had his dwelling among the tombs; and no man could bind him, no, not with chains:
3han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
4Because that he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been plucked asunder by him, and the fetters broken in pieces: neither could any man tame him.
4ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
5And always, night and day, he was in the mountains, and in the tombs, crying, and cutting himself with stones.
5Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
6But when he saw Jesus afar off, he ran and worshipped him,
6När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
7And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I adjure thee by God, that thou torment me not.
7och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
8For he said unto him, Come out of the man, thou unclean spirit.
8Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
9And he asked him, What is thy name? And he answered, saying, My name is Legion: for we are many.
9Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
10And he besought him much that he would not send them away out of the country.
10Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
11Now there was there nigh unto the mountains a great herd of swine feeding.
11Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
12And all the devils besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
12Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
13And forthwith Jesus gave them leave. And the unclean spirits went out, and entered into the swine: and the herd ran violently down a steep place into the sea, (they were about two thousand;) and were choked in the sea.
13Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
14And they that fed the swine fled, and told it in the city, and in the country. And they went out to see what it was that was done.
14Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
15And they come to Jesus, and see him that was possessed with the devil, and had the legion, sitting, and clothed, and in his right mind: and they were afraid.
15När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
16And they that saw it told them how it befell to him that was possessed with the devil, and also concerning the swine.
16Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17And they began to pray him to depart out of their coasts.
17Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
18And when he was come into the ship, he that had been possessed with the devil prayed him that he might be with him.
18När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
19Howbeit Jesus suffered him not, but saith unto him, Go home to thy friends, and tell them how great things the Lord hath done for thee, and hath had compassion on thee.
19Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
20And he departed, and began to publish in Decapolis how great things Jesus had done for him: and all men did marvel.
20Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
21And when Jesus was passed over again by ship unto the other side, much people gathered unto him: and he was nigh unto the sea.
21Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
22And, behold, there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and when he saw him, he fell at his feet,
22Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
23And besought him greatly, saying, My little daughter lieth at the point of death: I pray thee, come and lay thy hands on her, that she may be healed; and she shall live.
23och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
24And Jesus went with him; and much people followed him, and thronged him.
24Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
25And a certain woman, which had an issue of blood twelve years,
25Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
26And had suffered many things of many physicians, and had spent all that she had, and was nothing bettered, but rather grew worse,
26och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
27When she had heard of Jesus, came in the press behind, and touched his garment.
27Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
28For she said, If I may touch but his clothes, I shall be whole.
28Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
29And straightway the fountain of her blood was dried up; and she felt in her body that she was healed of that plague.
29Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
30And Jesus, immediately knowing in himself that virtue had gone out of him, turned him about in the press, and said, Who touched my clothes?
30Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
31And his disciples said unto him, Thou seest the multitude thronging thee, and sayest thou, Who touched me?
31Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
32And he looked round about to see her that had done this thing.
32Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
33But the woman fearing and trembling, knowing what was done in her, came and fell down before him, and told him all the truth.
33Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
34And he said unto her, Daughter, thy faith hath made thee whole; go in peace, and be whole of thy plague.
34Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
35While he yet spake, there came from the ruler of the synagogue's house certain which said, Thy daughter is dead: why troublest thou the Master any further?
35Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
36As soon as Jesus heard the word that was spoken, he saith unto the ruler of the synagogue, Be not afraid, only believe.
36Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
37And he suffered no man to follow him, save Peter, and James, and John the brother of James.
37Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
38And he cometh to the house of the ruler of the synagogue, and seeth the tumult, and them that wept and wailed greatly.
38Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
39And when he was come in, he saith unto them, Why make ye this ado, and weep? the damsel is not dead, but sleepeth.
39Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
40And they laughed him to scorn. But when he had put them all out, he taketh the father and the mother of the damsel, and them that were with him, and entereth in where the damsel was lying.
40Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
41And he took the damsel by the hand, and said unto her, Talitha cumi; which is, being interpreted, Damsel, I say unto thee, arise.
41Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
42And straightway the damsel arose, and walked; for she was of the age of twelve years. And they were astonished with a great astonishment.
42Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
43And he charged them straitly that no man should know it; and commanded that something should be given her to eat.
43Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.