¹When the morning was come, all the chief priests and elders of the people took counsel against Jesus to put him to death:

¹Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.

²And when they had bound him, they led him away, and delivered him to Pontius Pilate the governor.

²Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.

³Then Judas, which had betrayed him, when he saw that he was condemned, repented himself, and brought again the thirty pieces of silver to the chief priests and elders,

³När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste

⁴Saying, I have sinned in that I have betrayed the innocent blood. And they said, What is that to us? see thou to that.

⁴och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»

⁵And he cast down the pieces of silver in the temple, and departed, and went and hanged himself.

⁵Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.

⁶And the chief priests took the silver pieces, and said, It is not lawful for to put them into the treasury, because it is the price of blood.

⁶Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»

⁷And they took counsel, and bought with them the potter's field, to bury strangers in.

⁷Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

⁸Wherefore that field was called, The field of blood, unto this day.

⁸Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.

⁹Then was fulfilled that which was spoken by Jeremy the prophet, saying, And they took the thirty pieces of silver, the price of him that was valued, whom they of the children of Israel did value;

⁹Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --

¹⁰And gave them for the potter's field, as the Lord appointed me.

¹⁰och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

¹¹And Jesus stood before the governor: and the governor asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And Jesus said unto him, Thou sayest.

¹¹Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»

¹²And when he was accused of the chief priests and elders, he answered nothing.

¹²Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.

¹³Then said Pilate unto him, Hearest thou not how many things they witness against thee?

¹³Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»

¹⁴And he answered him to never a word; insomuch that the governor marvelled greatly.

¹⁴Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.

¹⁵Now at that feast the governor was wont to release unto the people a prisoner, whom they would.

¹⁵Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.

¹⁶And they had then a notable prisoner, called Barabbas.

¹⁶Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.

¹⁷Therefore when they were gathered together, Pilate said unto them, Whom will ye that I release unto you? Barabbas, or Jesus which is called Christ?

¹⁷När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»

¹⁸For he knew that for envy they had delivered him.

¹⁸Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.

¹⁹When he was set down on the judgment seat, his wife sent unto him, saying, Have thou nothing to do with that just man: for I have suffered many things this day in a dream because of him.

¹⁹Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»

²⁰But the chief priests and elders persuaded the multitude that they should ask Barabbas, and destroy Jesus.

²⁰Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.

²¹The governor answered and said unto them, Whether of the twain will ye that I release unto you? They said, Barabbas.

²¹När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»

²²Pilate saith unto them, What shall I do then with Jesus which is called Christ? They all say unto him, Let him be crucified.

²²Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»

²³And the governor said, Why, what evil hath he done? But they cried out the more, saying, Let him be crucified.

²³Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»

²⁴When Pilate saw that he could prevail nothing, but that rather a tumult was made, he took water, and washed his hands before the multitude, saying, I am innocent of the blood of this just person: see ye to it.

²⁴När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»

²⁵Then answered all the people, and said, His blood be on us, and on our children.

²⁵Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»

²⁶Then released he Barabbas unto them: and when he had scourged Jesus, he delivered him to be crucified.

²⁶Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

²⁷Then the soldiers of the governor took Jesus into the common hall, and gathered unto him the whole band of soldiers.

²⁷Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.

²⁸And they stripped him, and put on him a scarlet robe.

²⁸Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel

²⁹And when they had platted a crown of thorns, they put it upon his head, and a reed in his right hand: and they bowed the knee before him, and mocked him, saying, Hail, King of the Jews!

²⁹och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»

³⁰And they spit upon him, and took the reed, and smote him on the head.

³⁰Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.

³¹And after that they had mocked him, they took the robe off from him, and put his own raiment on him, and led him away to crucify him.

³¹Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.

³²And as they came out, they found a man of Cyrene, Simon by name: him they compelled to bear his cross.

³²Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

³³And when they were come unto a place called Golgotha, that is to say, a place of a skull,

³³Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),

³⁴They gave him vinegar to drink mingled with gall: and when he had tasted thereof, he would not drink.

³⁴räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.

³⁵And they crucified him, and parted his garments, casting lots: that it might be fulfilled which was spoken by the prophet, They parted my garments among them, and upon my vesture did they cast lots.

³⁵Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

³⁶And sitting down they watched him there;

³⁶Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.

³⁷And set up over his head his accusation written, THIS IS JESUS THE KING OF THE JEWS.

³⁷Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»

³⁸Then were there two thieves crucified with him, one on the right hand, and another on the left.

³⁸Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

³⁹And they that passed by reviled him, wagging their heads,

³⁹Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet

⁴⁰And saying, Thou that destroyest the temple, and buildest it in three days, save thyself. If thou be the Son of God, come down from the cross.

⁴⁰och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»

⁴¹Likewise also the chief priests mocking him, with the scribes and elders, said,

⁴¹Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:

⁴²He saved others; himself he cannot save. If he be the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will believe him.

⁴²»Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.

⁴³He trusted in God; let him deliver him now, if he will have him: for he said, I am the Son of God.

⁴³Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»

⁴⁴The thieves also, which were crucified with him, cast the same in his teeth.

⁴⁴På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.

⁴⁵Now from the sixth hour there was darkness over all the land unto the ninth hour.

⁴⁵Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

⁴⁶And about the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, Eli, Eli, lama sabachthani? that is to say, My God, my God, why hast thou forsaken me?

⁴⁶Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»

⁴⁷Some of them that stood there, when they heard that, said, This man calleth for Elias.

⁴⁷Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»

⁴⁸And straightway one of them ran, and took a spunge, and filled it with vinegar, and put it on a reed, and gave him to drink.

⁴⁸Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.

⁴⁹The rest said, Let be, let us see whether Elias will come to save him.

⁴⁹Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»

⁵⁰Jesus, when he had cried again with a loud voice, yielded up the ghost.

⁵⁰Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

⁵¹And, behold, the veil of the temple was rent in twain from the top to the bottom; and the earth did quake, and the rocks rent;

⁵¹Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,

⁵²And the graves were opened; and many bodies of the saints which slept arose,

⁵²och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.

⁵³And came out of the graves after his resurrection, and went into the holy city, and appeared unto many.

⁵³De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.

⁵⁴Now when the centurion, and they that were with him, watching Jesus, saw the earthquake, and those things that were done, they feared greatly, saying, Truly this was the Son of God.

⁵⁴Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»

⁵⁵And many women were there beholding afar off, which followed Jesus from Galilee, ministering unto him:

⁵⁵Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.

⁵⁶Among which was Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joses, and the mother of Zebedees children.

⁵⁶Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

⁵⁷When the even was come, there came a rich man of Arimathaea, named Joseph, who also himself was Jesus' disciple:

⁵⁷Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;

⁵⁸He went to Pilate, and begged the body of Jesus. Then Pilate commanded the body to be delivered.

⁵⁸denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.

⁵⁹And when Joseph had taken the body, he wrapped it in a clean linen cloth,

⁵⁹Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk

⁶⁰And laid it in his own new tomb, which he had hewn out in the rock: and he rolled a great stone to the door of the sepulchre, and departed.

⁶⁰och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.

⁶¹And there was Mary Magdalene, and the other Mary, sitting over against the sepulchre.

⁶¹Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.

⁶²Now the next day, that followed the day of the preparation, the chief priests and Pharisees came together unto Pilate,

⁶²Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus

⁶³Saying, Sir, we remember that that deceiver said, while he was yet alive, After three days I will rise again.

⁶³och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'

⁶⁴Command therefore that the sepulchre be made sure until the third day, lest his disciples come by night, and steal him away, and say unto the people, He is risen from the dead: so the last error shall be worse than the first.

⁶⁴Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»

⁶⁵Pilate said unto them, Ye have a watch: go your way, make it as sure as ye can.

⁶⁵Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»

⁶⁶So they went, and made the sepulchre sure, sealing the stone, and setting a watch.

⁶⁶Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.