1Judge not, that ye be not judged.
1»Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2For with what judgment ye judge, ye shall be judged: and with what measure ye mete, it shall be measured to you again.
2ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3And why beholdest thou the mote that is in thy brother's eye, but considerest not the beam that is in thine own eye?
3Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4Or how wilt thou say to thy brother, Let me pull out the mote out of thine eye; and, behold, a beam is in thine own eye?
4Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5Thou hypocrite, first cast out the beam out of thine own eye; and then shalt thou see clearly to cast out the mote out of thy brother's eye.
5Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
6Give not that which is holy unto the dogs, neither cast ye your pearls before swine, lest they trample them under their feet, and turn again and rend you.
6Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.
7Ask, and it shall be given you; seek, and ye shall find; knock, and it shall be opened unto you:
7Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
8For every one that asketh receiveth; and he that seeketh findeth; and to him that knocketh it shall be opened.
8Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
9Or what man is there of you, whom if his son ask bread, will he give him a stone?
9Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd,
10Or if he ask a fish, will he give him a serpent?
10eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?
11If ye then, being evil, know how to give good gifts unto your children, how much more shall your Father which is in heaven give good things to them that ask him?
11Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!
12Therefore all things whatsoever ye would that men should do to you, do ye even so to them: for this is the law and the prophets.
12Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
13Enter ye in at the strait gate: for wide is the gate, and broad is the way, that leadeth to destruction, and many there be which go in thereat:
13Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;
14Because strait is the gate, and narrow is the way, which leadeth unto life, and few there be that find it.
14och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.
15Beware of false prophets, which come to you in sheep's clothing, but inwardly they are ravening wolves.
15Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
16Ye shall know them by their fruits. Do men gather grapes of thorns, or figs of thistles?
16Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?
17Even so every good tree bringeth forth good fruit; but a corrupt tree bringeth forth evil fruit.
17Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt.
18A good tree cannot bring forth evil fruit, neither can a corrupt tree bring forth good fruit.
18Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.
19Every tree that bringeth not forth good fruit is hewn down, and cast into the fire.
19Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden.
20Wherefore by their fruits ye shall know them.
20Alltså skolen I känna dem av deras frukt. --
21Not every one that saith unto me, Lord, Lord, shall enter into the kingdom of heaven; but he that doeth the will of my Father which is in heaven.
21Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
22Many will say to me in that day, Lord, Lord, have we not prophesied in thy name? and in thy name have cast out devils? and in thy name done many wonderful works?
22Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
23And then will I profess unto them, I never knew you: depart from me, ye that work iniquity.
23Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
24Therefore whosoever heareth these sayings of mine, and doeth them, I will liken him unto a wise man, which built his house upon a rock:
24Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.
25And the rain descended, and the floods came, and the winds blew, and beat upon that house; and it fell not: for it was founded upon a rock.
25Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.
26And every one that heareth these sayings of mine, and doeth them not, shall be likened unto a foolish man, which built his house upon the sand:
26Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden.
27And the rain descended, and the floods came, and the winds blew, and beat upon that house; and it fell: and great was the fall of it.
27Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.»
28And it came to pass, when Jesus had ended these sayings, the people were astonished at his doctrine:
28När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse;
29For he taught them as one having authority, and not as the scribes.
29ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde.