¹Hear my prayer, O LORD, and let my cry come unto thee.

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²Hide not thy face from me in the day when I am in trouble; incline thine ear unto me: in the day when I call answer me speedily.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as an hearth.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴My heart is smitten, and withered like grass; so that I forget to eat my bread.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵By reason of the voice of my groaning my bones cleave to my skin.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶I am like a pelican of the wilderness: I am like an owl of the desert.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷I watch, and am as a sparrow alone upon the house top.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸Mine enemies reproach me all the day; and they that are mad against me are sworn against me.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰Because of thine indignation and thy wrath: for thou hast lifted me up, and cast me down.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹My days are like a shadow that declineth; and I am withered like grass.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²But thou, O LORD, shall endure for ever; and thy remembrance unto all generations.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Thou shalt arise, and have mercy upon Zion: for the time to favour her, yea, the set time, is come.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴For thy servants take pleasure in her stones, and favour the dust thereof.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵So the heathen shall fear the name of the LORD, and all the kings of the earth thy glory.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶When the LORD shall build up Zion, he shall appear in his glory.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷He will regard the prayer of the destitute, and not despise their prayer.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸This shall be written for the generation to come: and the people which shall be created shall praise the LORD.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹For he hath looked down from the height of his sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹To declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²When the people are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³He weakened my strength in the way; he shortened my days.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴I said, O my God, take me not away in the midst of my days: thy years are throughout all generations.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Of old hast thou laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of thy hands.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶They shall perish, but thou shalt endure: yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed:

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷But thou art the same, and thy years shall have no end.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸The children of thy servants shall continue, and their seed shall be established before thee.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.