¹Hold not thy peace, O God of my praise;

¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

²For the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue.

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

³They compassed me about also with words of hatred; and fought against me without a cause.

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

⁴For my love they are my adversaries: but I give myself unto prayer.

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁵And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁶Set thou a wicked man over him: and let Satan stand at his right hand.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁷When he shall be judged, let him be condemned: and let his prayer become sin.

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁸Let his days be few; and let another take his office.

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁹Let his children be fatherless, and his wife a widow.

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

¹⁰Let his children be continually vagabonds, and beg: let them seek their bread also out of their desolate places.

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹¹Let the extortioner catch all that he hath; and let the strangers spoil his labour.

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹²Let there be none to extend mercy unto him: neither let there be any to favour his fatherless children.

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹³Let his posterity be cut off; and in the generation following let their name be blotted out.

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹⁴Let the iniquity of his fathers be remembered with the LORD; and let not the sin of his mother be blotted out.

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁵Let them be before the LORD continually, that he may cut off the memory of them from the earth.

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁶Because that he remembered not to shew mercy, but persecuted the poor and needy man, that he might even slay the broken in heart.

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁷As he loved cursing, so let it come unto him: as he delighted not in blessing, so let it be far from him.

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁸As he clothed himself with cursing like as with his garment, so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁹Let it be unto him as the garment which covereth him, and for a girdle wherewith he is girded continually.

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

²⁰Let this be the reward of mine adversaries from the LORD, and of them that speak evil against my soul.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²¹But do thou for me, O GOD the Lord, for thy name's sake: because thy mercy is good, deliver thou me.

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²²For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²³I am gone like the shadow when it declineth: I am tossed up and down as the locust.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²⁴My knees are weak through fasting; and my flesh faileth of fatness.

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁵I became also a reproach unto them: when they looked upon me they shaked their heads.

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁶Help me, O LORD my God: O save me according to thy mercy:

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁷That they may know that this is thy hand; that thou, LORD, hast done it.

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁸Let them curse, but bless thou: when they arise, let them be ashamed; but let thy servant rejoice.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁹Let mine adversaries be clothed with shame, and let them cover themselves with their own confusion, as with a mantle.

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

³⁰I will greatly praise the LORD with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³¹For he shall stand at the right hand of the poor, to save him from those that condemn his soul.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.