¹My God, my God, why hast thou forsaken me? why art thou so far from helping me, and from the words of my roaring?

¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

²O my God, I cry in the day time, but thou hearest not; and in the night season, and am not silent.

²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

³But thou art holy, O thou that inhabitest the praises of Israel.

³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

⁴Our fathers trusted in thee: they trusted, and thou didst deliver them.

⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁵They cried unto thee, and were delivered: they trusted in thee, and were not confounded.

⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁶But I am a worm, and no man; a reproach of men, and despised of the people.

⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁷All they that see me laugh me to scorn: they shoot out the lip, they shake the head, saying,

⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁸He trusted on the LORD that he would deliver him: let him deliver him, seeing he delighted in him.

⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁹But thou art he that took me out of the womb: thou didst make me hope when I was upon my mother's breasts.

⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

¹⁰I was cast upon thee from the womb: thou art my God from my mother's belly.

¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹Be not far from me; for trouble is near; for there is none to help.

¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹²Many bulls have compassed me: strong bulls of Bashan have beset me round.

¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹³They gaped upon me with their mouths, as a ravening and a roaring lion.

¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹⁴I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is like wax; it is melted in the midst of my bowels.

¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁵My strength is dried up like a potsherd; and my tongue cleaveth to my jaws; and thou hast brought me into the dust of death.

¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁶For dogs have compassed me: the assembly of the wicked have inclosed me: they pierced my hands and my feet.

¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁷I may tell all my bones: they look and stare upon me.

¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁸They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.

¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁹But be not thou far from me, O LORD: O my strength, haste thee to help me.

¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

²⁰Deliver my soul from the sword; my darling from the power of the dog.

²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²¹Save me from the lion's mouth: for thou hast heard me from the horns of the unicorns.

²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²²I will declare thy name unto my brethren: in the midst of the congregation will I praise thee.

²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²³Ye that fear the LORD, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and fear him, all ye the seed of Israel.

²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²⁴For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither hath he hid his face from him; but when he cried unto him, he heard.

²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁵My praise shall be of thee in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.

²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁶The meek shall eat and be satisfied: they shall praise the LORD that seek him: your heart shall live for ever.

²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁷All the ends of the world shall remember and turn unto the LORD: and all the kindreds of the nations shall worship before thee.

²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁸For the kingdom is the LORD's: and he is the governor among the nations.

²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁹All they that be fat upon earth shall eat and worship: all they that go down to the dust shall bow before him: and none can keep alive his own soul.

²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

³⁰A seed shall serve him; it shall be accounted to the Lord for a generation.

³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³¹They shall come, and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he hath done this.

³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.