¹In thee, O LORD, do I put my trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness.

¹För sångmästaren; en psalm av David.

²Bow down thine ear to me; deliver me speedily: be thou my strong rock, for an house of defence to save me.

²Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

³For thou art my rock and my fortress; therefore for thy name's sake lead me, and guide me.

³Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

⁴Pull me out of the net that they have laid privily for me: for thou art my strength.

⁴Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

⁵Into thine hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, O LORD God of truth.

⁵Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

⁶I have hated them that regard lying vanities: but I trust in the LORD.

⁶I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

⁷I will be glad and rejoice in thy mercy: for thou hast considered my trouble; thou hast known my soul in adversities;

⁷Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

⁸And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large room.

⁸Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

⁹Have mercy upon me, O LORD, for I am in trouble: mine eye is consumed with grief, yea, my soul and my belly.

⁹och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

¹⁰For my life is spent with grief, and my years with sighing: my strength faileth because of mine iniquity, and my bones are consumed.

¹⁰Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

¹¹I was a reproach among all mine enemies, but especially among my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that did see me without fled from me.

¹¹Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

¹²I am forgotten as a dead man out of mind: I am like a broken vessel.

¹²För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

¹³For I have heard the slander of many: fear was on every side: while they took counsel together against me, they devised to take away my life.

¹³Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

¹⁴But I trusted in thee, O LORD: I said, Thou art my God.

¹⁴Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

¹⁵My times are in thy hand: deliver me from the hand of mine enemies, and from them that persecute me.

¹⁵Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

¹⁶Make thy face to shine upon thy servant: save me for thy mercies' sake.

¹⁶Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

¹⁷Let me not be ashamed, O LORD; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, and let them be silent in the grave.

¹⁷Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

¹⁸Let the lying lips be put to silence; which speak grievous things proudly and contemptuously against the righteous.

¹⁸HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

¹⁹Oh how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee; which thou hast wrought for them that trust in thee before the sons of men!

¹⁹Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

²⁰Thou shalt hide them in the secret of thy presence from the pride of man: thou shalt keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues.

²⁰Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

²¹Blessed be the LORD: for he hath shewed me his marvellous kindness in a strong city.

²¹Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

²²For I said in my haste, I am cut off from before thine eyes: nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried unto thee.

²²Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

²³O love the LORD, all ye his saints: for the LORD preserveth the faithful, and plentifully rewardeth the proud doer.

²³Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

²⁴Be of good courage, and he shall strengthen your heart, all ye that hope in the LORD.

²⁴Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

²⁵Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.