¹Save me, O God; for the waters are come in unto my soul.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

²I sink in deep mire, where there is no standing: I am come into deep waters, where the floods overflow me.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³I am weary of my crying: my throat is dried: mine eyes fail while I wait for my God.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴They that hate me without a cause are more than the hairs of mine head: they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵O God, thou knowest my foolishness; and my sins are not hid from thee.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶Let not them that wait on thee, O Lord GOD of hosts, be ashamed for my sake: let not those that seek thee be confounded for my sake, O God of Israel.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother's children.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹For the zeal of thine house hath eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰When I wept, and chastened my soul with fasting, that was to my reproach.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹I made sackcloth also my garment; and I became a proverb to them.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹²They that sit in the gate speak against me; and I was the song of the drunkards.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³But as for me, my prayer is unto thee, O LORD, in an acceptable time: O God, in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴Deliver me out of the mire, and let me not sink: let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵Let not the waterflood overflow me, neither let the deep swallow me up, and let not the pit shut her mouth upon me.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶Hear me, O LORD; for thy lovingkindness is good: turn unto me according to the multitude of thy tender mercies.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷And hide not thy face from thy servant; for I am in trouble: hear me speedily.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸Draw nigh unto my soul, and redeem it: deliver me because of mine enemies.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰Reproach hath broken my heart; and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹They gave me also gall for my meat; and in my thirst they gave me vinegar to drink.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²²Let their table become a snare before them: and that which should have been for their welfare, let it become a trap.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to shake.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴Pour out thine indignation upon them, and let thy wrathful anger take hold of them.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵Let their habitation be desolate; and let none dwell in their tents.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶For they persecute him whom thou hast smitten; and they talk to the grief of those whom thou hast wounded.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷Add iniquity unto their iniquity: and let them not come into thy righteousness.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹But I am poor and sorrowful: let thy salvation, O God, set me up on high.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹This also shall please the LORD better than an ox or bullock that hath horns and hoofs.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³²The humble shall see this, and be glad: and your heart shall live that seek God.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³For the LORD heareth the poor, and despiseth not his prisoners.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴Let the heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may dwell there, and have it in possession.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶The seed also of his servants shall inherit it: and they that love his name shall dwell therein.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.