¹Therefore thou art inexcusable, O man, whosoever thou art that judgest: for wherein thou judgest another, thou condemnest thyself; for thou that judgest doest the same things.

¹Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer. Ty därmed att du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt.

²But we are sure that the judgment of God is according to truth against them which commit such things.

²Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handla så.

³And thinkest thou this, O man, that judgest them which do such things, and doest the same, that thou shalt escape the judgment of God?

³Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma som de?

⁴Or despisest thou the riches of his goodness and forbearance and longsuffering; not knowing that the goodness of God leadeth thee to repentance?

⁴Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra dig till bättring?

⁵But after thy hardness and impenitent heart treasurest up unto thyself wrath against the day of wrath and revelation of the righteous judgment of God;

⁵Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.

⁶Who will render to every man according to his deeds:

⁶Ty »han skall vedergälla var och en efter hans gärningar».

⁷To them who by patient continuance in well doing seek for glory and honour and immortality, eternal life:

⁷Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet.

⁸But unto them that are contentious, and do not obey the truth, but obey unrighteousness, indignation and wrath,

⁸Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.

⁹Tribulation and anguish, upon every soul of man that doeth evil, of the Jew first, and also of the Gentile;

⁹Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.

¹⁰But glory, honour, and peace, to every man that worketh good, to the Jew first, and also to the Gentile:

¹⁰Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken.

¹¹For there is no respect of persons with God.

¹¹Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;

¹²For as many as have sinned without law shall also perish without law: and as many as have sinned in the law shall be judged by the law;

¹²alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda.

¹³(For not the hearers of the law are just before God, but the doers of the law shall be justified.

¹³Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.

¹⁴For when the Gentiles, which have not the law, do by nature the things contained in the law, these, having not the law, are a law unto themselves:

¹⁴Ty då hedningarna, som icke hava lag, av naturen göra vad lagen innehåller, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag,

¹⁵Which shew the work of the law written in their hearts, their conscience also bearing witness, and their thoughts the mean while accusing or else excusing one another;)

¹⁵då de ju sålunda visa att lagens verk äro skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, deras tankar, när dessa anklaga eller ock försvara dem.

¹⁶In the day when God shall judge the secrets of men by Jesus Christ according to my gospel.

¹⁶Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

¹⁷Behold, thou art called a Jew, and restest in the law, and makest thy boast of God,

¹⁷Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen och berömmer dig av Gud.

¹⁸And knowest his will, and approvest the things that are more excellent, being instructed out of the law;

¹⁸Du känner ock hans vilja, och eftersom du har fått din undervisning ur lagen, kan du döma om vad rättast är;

¹⁹And art confident that thou thyself art a guide of the blind, a light of them which are in darkness,

¹⁹och du tilltror dig att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor som vandra i mörker,

²⁰An instructor of the foolish, a teacher of babes, which hast the form of knowledge and of the truth in the law.

²⁰en uppfostrare för oförståndiga, en lärare för enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket för kunskapen och sanningen.

²¹Thou therefore which teachest another, teachest thou not thyself? thou that preachest a man should not steal, dost thou steal?

²¹Du som vill lära andra, du lär icke dig själv! Du som predikar att man icke skall stjäla, du begår själv stöld!

²²Thou that sayest a man should not commit adultery, dost thou commit adultery? thou that abhorrest idols, dost thou commit sacrilege?

²²Du som säger att man icke skall begå äktenskapsbrott, du begår själv sådant brott! Du som håller avgudarna för styggelser, du gör dig själv skyldig till tempelrån!

²³Thou that makest thy boast of the law, through breaking the law dishonourest thou God?

²³Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att överträda lagen,

²⁴For the name of God is blasphemed among the Gentiles through you, as it is written.

²⁴ty, såsom det är skrivet, »för eder skull varder Guds namn smädat bland hedningarna».

²⁵For circumcision verily profiteth, if thou keep the law: but if thou be a breaker of the law, thy circumcision is made uncircumcision.

²⁵Ty väl är omskärelse till gagn, om du håller lagen; men om du är en lagöverträdare, så är du med din omskärelse dock oomskuren.

²⁶Therefore if the uncircumcision keep the righteousness of the law, shall not his uncircumcision be counted for circumcision?

²⁶Om nu den oomskurne håller lagens stadgar, skall han då icke, fastän han är oomskuren, räknas såsom omskuren?

²⁷And shall not uncircumcision which is by nature, if it fulfil the law, judge thee, who by the letter and circumcision dost transgress the law?

²⁷Jo, och han som i följd av sin härkomst är oomskuren, men ändå fullgör lagen, skall bliva dig till dom, dig som äger lagens bokstav och omskärelsen, men likväl är en lagöverträdare.

²⁸For he is not a Jew, which is one outwardly; neither is that circumcision, which is outward in the flesh:

²⁸Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet.

²⁹But he is a Jew, which is one inwardly; and circumcision is that of the heart, in the spirit, and not in the letter; whose praise is not of men, but of God.

²⁹Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.