¹I am the rose of Sharon, and the lily of the valleys.

¹»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

²As the lily among thorns, so is my love among the daughters.

²»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

³As the apple tree among the trees of the wood, so is my beloved among the sons. I sat down under his shadow with great delight, and his fruit was sweet to my taste.

³»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

⁴He brought me to the banqueting house, and his banner over me was love.

⁴I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

⁵Stay me with flagons, comfort me with apples: for I am sick of love.

⁵Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

⁶His left hand is under my head, and his right hand doth embrace me.

⁶Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁷I charge you, O ye daughters of Jerusalem, by the roes, and by the hinds of the field, that ye stir not up, nor awake my love, till he please.

⁷Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

⁸The voice of my beloved! behold, he cometh leaping upon the mountains, skipping upon the hills.

⁸Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

⁹My beloved is like a roe or a young hart: behold, he standeth behind our wall, he looketh forth at the windows, shewing himself through the lattice.

⁹Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

¹⁰My beloved spake, and said unto me, Rise up, my love, my fair one, and come away.

¹⁰Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

¹¹For, lo, the winter is past, the rain is over and gone;

¹¹Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

¹²The flowers appear on the earth; the time of the singing of birds is come, and the voice of the turtle is heard in our land;

¹²Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

¹³The fig tree putteth forth her green figs, and the vines with the tender grape give a good smell. Arise, my love, my fair one, and come away.

¹³Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

¹⁴O my dove, that art in the clefts of the rock, in the secret places of the stairs, let me see thy countenance, let me hear thy voice; for sweet is thy voice, and thy countenance is comely.

¹⁴Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

¹⁵Take us the foxes, the little foxes, that spoil the vines: for our vines have tender grapes.

¹⁵Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

¹⁶My beloved is mine, and I am his: he feedeth among the lilies.

¹⁶Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

¹⁷Until the day break, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be thou like a roe or a young hart upon the mountains of Bether.

¹⁷Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.