¹Evel ma'z ae Jezuz kuit eus an templ, e ziskibien a dostaas outañ, evit diskouez dezhañ savadurioù bras an templ.

¹Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

²Met eñ a lavaras dezho: Ha gwelout a rit an holl draoù-se? Me en lavar deoc'h e gwirionez, ne chomo ket anezho amañ maen war vaen na vo diskaret.

²Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

³Hag evel ma oa azezet war Venez an Olived, an diskibien a dostaas outañ, a-du, o lavarout: Lavar deomp pegoulz e c'hoarvezo kement-se, ha pehini e vo ar sin eus da zonedigezh hag eus fin ar bed?

³När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

⁴Jezuz a respontas dezho: Diwallit na dromplfe den ac'hanoc'h.

⁴Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.

⁵Rak meur a hini a zeuio dindan va anv, o lavarout: Me eo ar C'hrist; hag e tromplint kalz a dud.

⁵Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.

⁶Klevout a reot komz eus brezelioù, ha brud eus brezelioù, lakait evezh na vefec'h spontet; rak ret eo e teufe an traoù-se, met kement-se ne vo ket c'hoazh ar fin.

⁶Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

⁷Rak ur bobl a savo a-enep ur bobl all, hag ur rouantelezh a-enep ur rouantelezh all; hag e vo e meur a lec'h, naonegezhioù, [bosennoù] ha krenoù-douar;

⁷Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

⁸an traoù-mañ ne vo nemet ar penn-kentañ eus ar gloazioù.

⁸men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.

⁹Neuze e roint ac'hanoc'h evit bezañ poaniet, hag e lazhint ac'hanoc'h, hag e viot kasaet gant an holl bobloù, abalamour da'm anv.

⁹Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

¹⁰Neuze ivez, meur a hini a gouezho, en em drubardo, hag en em gasaio an eil egile.

¹⁰Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

¹¹Kalz a fals-profeded a savo, hag a dromplo kalz a dud.

¹¹Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.

¹²Dre ma vo kresket an direizhder, karantez meur a hini a yenaio.

¹²Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

¹³Met an hini a gendalc'ho betek ar fin, a vo salvet.

¹³Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

¹⁴An Aviel-mañ eus ar rouantelezh a vo prezeget er bed a-bezh, evit reiñ testeni d'an holl bobloù; neuze e teuio ar fin.

¹⁴Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

¹⁵Dre-se, pa welot an euzhusted eus ar glac'har, m'en deus komzet ar profed Daniel anezhi, deuet el lec'h santel (ra gompreno an neb a lenn),

¹⁵När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --

¹⁶neuze ar re a vo e Judea, ra dec'hint war ar menezioù,

¹⁶då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

¹⁷an hini a vo war an doenn, ra ne ziskenno ket da gemer ar pezh a zo en e di,

¹⁷och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

¹⁸hag an hini a vo er parkeier, ra ne zistroio ket a-dreñv da gemer e vantell.

¹⁸och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁹Gwalleur d'ar gwragez brazez, ha d'ar magerezed en deizioù-se!

¹⁹Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!

²⁰Pedit evit na erruo ket ho tec'h er goañv, nag e deiz ar sabad.

²⁰Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.

²¹Rak bez' e vo neuze ur glac'har ken bras, evel n'eus ket bet adalek penn-kentañ ar bed betek vremañ, ha ne vo biken.

²¹Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

²²Ha ma ne vije ket bet berraet an deizioù-se, den ebet ne vije salvet; met abalamour d'ar re zibabet, an deizioù-se a vo berraet.

²²Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

²³Neuze, mar lavar unan bennak deoc'h: Setu, ar C'hrist a zo amañ, pe aze, na gredit ket.

²³Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.

²⁴Rak fals-kristed ha fals-profeded a savo; hag e raint sinoù ha burzhudoù da dromplañ, ma vije gallet, zoken ar re zibabet.

²⁴Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

²⁵Setu, em eus e lavaret deoc'h a-raok.

²⁵Jag har nu sagt eder det förut.

²⁶Mar lavarer eta deoc'h: Setu, emañ el lec'h distro, n'it ket; setu, emañ er c'hambroù, na gredit ket.

²⁶Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

²⁷Rak, evel ma teu al luc'hedenn eus ar sav-heol ha ma he gweler betek ar c'huzh-heol, evel-se e vo donedigezh Mab an den.

²⁷Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --

²⁸E pep lec'h bennak ma vo ar c'horf marv, eno en em zastumo an erered.

²⁸Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

²⁹Raktal goude an deizioù a c'hlac'har-mañ, an heol a vo teñvalaet, al loar ne roio ket he sklêrijenn, ar stered a gouezho eus an oabl, ha galloudoù an neñv a vo brañsellet.

²⁹Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

³⁰Neuze sin Mab an den en em ziskouezo en neñv, holl bobloù an douar a glemmo en ur skeiñ war boull o c'halon, hag e welint Mab an den o tont war goabr an neñv, gant ur galloud hag ur gloar bras;

³⁰Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

³¹Eñ a gaso e aeled gant an trompilh tregernus, da zastum e re zibabet eus ar pevar avel, adalek ur penn eus an neñv betek ur penn all.

³¹Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

³²Deskit dre barabolenn ar wezenn-fiez: pa zeu he brankoù da vezañ tener hag he delioù da vountañ, ec'h anavezit eo tost an hañv;

³²Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

³³evel-se ivez, pa welot kement-se oc'h erruout, gouezit Mab an den a zo tost, hag ouzh an nor.

³³Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

³⁴Me a lavar deoc'h e gwirionez, penaos ar rummad-mañ ne dremeno ket, ken na vo c'hoarvezet an holl draoù-se.

³⁴Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³⁵An neñv hag an douar a dremeno, met va gerioù ne dremenint ket.

³⁵Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

³⁶Evit ar pezh a sell ouzh an deiz hag an eur, den n'o anavez, nag aeled an neñv, nag ar Mab, met an Tad hepken.

³⁶Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

³⁷Ar pezh a c'hoarvezas en amzer Noe, evel-se a c'hoarvezo ivez da zonedigezh Mab an den;

³⁷Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

³⁸rak en deizioù a-raok an dour-beuz, an dud a zebre hag a eve, en em zimeze hag a zimeze o bugale, betek an deiz ma'z eas Noe en arc'h,

³⁸Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

³⁹hag ne ouezjont netra ken a zeuas an dour-beuz d'o c'has holl gantañ; evel-se e vo ivez da zonedigezh Mab an den.

³⁹och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

⁴⁰Neuze, e vo daou zen en ur park, unan a vo kemeret hag egile lezet,

⁴⁰Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

⁴¹e vo div wreg o valañ en ur vilin, unan a vo kemeret hag eben lezet.

⁴¹Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

⁴²Chomit dihun eta, rak n'ouzoc'h ket da bet eur e teuio hoc'h Aotrou.

⁴²Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

⁴³Gouezit mat, ma anavezfe mestr an ti da bet beilhadenn eus an noz e tlefe ar laer dont, e chomfe dihun ha ne lezfe ket toullañ e di.

⁴³Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁴Dre-se, c'hwi ivez, en em zalc'hit prest, rak Mab an den a zeuio d'an eur na soñjit ket.

⁴⁴Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

⁴⁵Piv eo eta ar mevel feal ha poellek a zo bet lakaet gant e aotrou war e dud, evit reiñ dezho boued en amzer dereat?

⁴⁵Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --

⁴⁶Eürus ar mevel-se, pa zeuio en-dro e aotrou, mar bez kavet gantañ oc'h ober evel-se!

⁴⁶salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

⁴⁷Me a lavar deoc'h e gwirionez, e lakaat a raio war e holl vadoù.

⁴⁷Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

⁴⁸Met, mar deo drouk ar mevel-se, ha ma lavar en e galon: Va aotrou a zale da zont en-dro,

⁴⁸Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',

⁴⁹ha ma teu da skeiñ gant e genseurted, ha da zebriñ ha da evañ gant ar vezvierien,

⁴⁹och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

⁵⁰aotrou ar mevel-se a zeuio d'an deiz na c'hortozo ket ha d'an eur ne ouezo ket,

⁵⁰då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

⁵¹hag e tispenno anezhañ, hag e roio dezhañ e lod gant ar bilpouzed; eno eo, e vo goueladegoù ha grigoñsadegoù-dent.

⁵¹och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»