¹Ug si David misulti kang Jehova sa mga pulong niining awit sa adlaw nga si Jehova nagluwas kaniya gikan sa kamot sa tanan niyang mga kaaway ug gikan sa kamot ni Saul:

¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

²Ug siya miingon: Si Jehova mao ang akong bato, ug ang akong salipdanan, ug akong manluluwas, bisan kanako;

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

³Ang Dios, akong bato, kaniya ako modangup; Akong kalasag ug sungay sa akong kaluwasan, akong hataas nga torre, ug akong dalangpanan; Akong manluluwas, ikaw magaluwas kanako gikan sa kapintas.

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

⁴Magatawag ako kang Jehova, nga angay nga pagadayegon: Busa ako mamaluwas gikan sa akong mga kaaway.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵Kay ang mga balud sa kamatayon nagalibut kanako; Ang mga lunop sa pagka-walay dios nagahimo kanako nga mahinadlokon:

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁶Ang mga iggagapos sa Sheol nagalibut kanako; Ang mga lit-ag sa kamatayon midangat kanako.

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷Sa akong kasub-anan ako mitawag kang Jehova; Oo, ako mitawag sa akong Dios: Ug hidunggan niya ang akong tingog gikan sa iyang templo, Ug ang akong pagtu-aw midangat ngadto sa iyang mga igdulungog.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁸Unya ang yuta nauyog ug mikurog, Ang mga patukoranan sa langit minglinog Ug nangauyog, tungod kay siya naligutgut.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹May miutbo nga aso gikan sa iyang mga ilong, Ug kalayo gikan sa iyang baba milamoy: Mga baga mingsilaub tungod niini.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Iya usab nga gibawog ang mga langit, ug mikanaug; Ug ang mabaga nga kangitngit diha sa ilalum sa iyang mga tiil.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹¹Ug siya mikabayo sa ibabaw sa usa ka querubin, ug milupad; Oo, siya nakita sa ibabaw sa mga pako sa hangin.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹²Ug iyang gihimo ang kangitngit nga mga pabiyon nga naglibut kaniya, Nagatigum ang mga katubigan, mga mabaga nga panganod sa kalangitan.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹³Diha sa kasilaw sa atubangan niya, Ang mga baga sa kalayo mingsilaub.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹⁴Si Jehova mipadalogdog gikan sa langit, Ug ang Labing Halangdon mipagula sa iyang tingog.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁵Ug siya nagpadala ug mga udyong, gipapatlaag sila; Kilat, ug mingdaug kanila.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁶Unya ang mga tinubdan sa dagat mingtungha, Ang mga patukoranan sa kalibutan nangadayag, Tungod sa pagbadlong ni Jehova, Sa paghuyop sa gininhawa sa iyang mga ilong.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁷Siya nagsugo gikan sa itaas, iyang gikuha ako; Iya akong gibutad gikan sa daghang mga tubig;

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Iya akong giluwas gikan sa akong kaaway nga kusgan, Gikan kanilang mingdumot kanako; kay sila mga mabaskug pa kay kanako.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹Sila miabut kanako sa adlaw sa akong pagkaalaut; Apan si Jehova maoy akong kalig-onan.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰Iya akong gidala usab ngadto sa usa ka halapad nga dapit; Siya nagluwas kanako, tungod kay nahimuot siya kanako.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹Si Jehova nagaganti kanako sumala sa akong pagkamatarung; Sumala sa kalinis sa akong mga kamot iya akong gibalusan.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²Kay gibantayan ko ang mga dalan ni Jehova, Ug sa pagkadautan wala tumalikod gikan sa akong Dios.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³Kay ang tanan niyang mga tulomanon ania sa akong atubangan; Ug mahitungod sa iyang kabalaoran wala ako tumalikod kanila.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²⁴Ako usab hingpit alang kaniya; Ug ako naglikay sa akong kaugalingon gikan sa akong kasal-anan.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵Busa si Jehova nagabalus kanako sumala sa akong pagkamatarung, Sumala sa akong kalinis sa atubangan sa panan-aw sa iyang mga mata.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁶Uban sa maloloy-on ikaw magapakita sa imong kaugalingon nga maloloy-on; Uban sa hingpit nga tawo ikaw magapakita sa imong kaugalingon nga kahingpit.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁷Uban sa maputli ikaw magapakita sa imong kaugalingon nga maputli, Ug uban sa baliko ikaw magapakita sa imong kaugalingon nga magahi.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸Ug sa sinakit nga katawohan ikaw magaluwas; Apan ang imong mga mata anaa sa ibabaw sa mga mapahitas-on, aron pagadad-on mo sila sa ubos.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁹Kay ikaw mao ang akong suga, Oh Jehova; Ug si Jehova magahayag sa akong kangitngit.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

³⁰Kay pinaagi kanimo ako makaasdang sa usa ka panon nga sundalo; Pinaagi sa akong Dios ako nakalukso sa ibabaw sa usa ka kuta.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³¹Mahitungod sa Dios, ang iyang dalan hingpit: Ang pulong ni Jehova nasulayan; Siya maoy usa ka taming niadtong tanan nga modangop kaniya.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²Kay kinsa ba ang Dios, gawas kang Jehova? Ug kinsa bay usa ka bato gawas sa atong Dios?

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³³Ang Dios maoy akong malig-ong kuta; Ug siya nagamando sa hingpit diha sa iyang dalan.

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³⁴Iyang gihimo ang iyang mga tiil sama sa mga tiil sa lagsaw, Ug siya nagpahaluna kanako sa ibabaw sa akong mga hatag-as nga dapit.

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵Siya nagatudlo sa akong mga kamot sa paggubat, Aron ang akong mga bukton makabawog sa usa ka tumbagang pana.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Ikaw usab naghatag kanako sa taming sa imong kaluwasan; Ug ang imong pagkamalomo nakahimo kanako nga daku.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁷Ikaw nagpadaku sa akong mga lakang sa ilalum kanako; Ug ang akong mga tiil wala mahidalin-as.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Ako naglutos sa akong mga kaaway ug naglaglag kanila; Ni mibalik ako pag-usab hangtud nga sila naut-ut.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Ug ako nag-ut-ut kanila, ug gipatay ko sila ngatanan aron dili sila makabangon; Oo, sila nangapukan sa ilalum sa akong mga tiil.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Kay ikaw nagbakus kanako sa kusog ngadto sa gubat; Gipasakup mo sa ilalum nako kadtong mga mingtindog batok kanako.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹Ikaw usab naghimo sa akong mga kaaway nga motalikod gikan kanako, Aron putlon ko sila nga nanagdumot kanako.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²Sila minglantaw apan walay usa nga makaluwas; Bisan ngadto kang Jehova, apan wala siya tumubag kanila.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Unya, gidugmok ko sila paggagmay ingon sa abug sa yuta, Gipigsat ko sila ingon sa mga yanang sa mga dalan, ug gisaliyab sila bisan diin nga dapit .

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Ikaw usab nagluwas kanako gikan sa mga pakig-away sa akong katawohan; Ikaw naghimo kanako nga magapadayon sa pagkapangulo sa mga nasud: Usa ka katawohan nga wala nako hiilhi magaalagad kanako.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Ang mga dumuloong magapasa kup kanako; Sa diha nga sila makadungog ka nako, sila magasugot kanako.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁶Ang mga dumuloong mangahanaw. Ug mangabut nga magakurog gikan sa ilang mga masigpit nga dapit.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁷Si Jehova buhi; ug bulahanon ang akong bato; Ug igatuboy sa itaas ang Dios, ang bato sa akong kaluwasan,

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁸Bisan ang Dios nga nagahimo ug pagpanimalus alang kanako, Ug nga nagadala ug mga katawohan sa ilalum nako,

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁹Ug nga nagadala kanako gikan sa akong mga kaaway, Oo, ikaw ang nagatuboy kanako sa ibabaw kanila nga nagatindog batok kanako; Ikaw nagaluwas kanako gikan sa tawo nga mabangis.

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰Busa ako magahatag ug mga pasalamat kanimo, Oh Jehova, sa taliwala sa mga nasud, Ug ako magaawit ug mga pagdayeg sa imong ngalan.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Dakung kaluwasan ang iyang gihatag sa iyang hari, Ug nagapakita ug mahigugmaongkalolot sa iyang dinihogan, Kang David ug sa iyang kaliwatan hangtud sa walay katapusan.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.