¹Unya mingbalik kita ug minggikan kita padulong sa kamingawan sa dalan paingon sa Dagat nga Mapula, sumala sa giingon ni Jehova kanako ug gilibut nato ang bukid sa Seir sa daghang mga adlaw.

¹Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig, och vi höllo en lång tid på med att tåga omkring Seirs bergsbygd.

²Ug si Jehova misulti kanako, nga nagaingon:

²Och HERREN talade till mig och sade:

³Igo na ang paglibut ninyo niining bukira, patunong kamo ngadto sa amihanan.

³»Länge nog haven I hållit på med att tåga omkring denna bergsbygd; vänden eder nu mot norr.

⁴Ug sugoon mo ang katawohan, sa pag-ingon: Molatas kamo sa utlanan sa inyong mga igsoon ang mga anak ni Esau, nga nagpuyo sa Seir, ug sila mangahadlok kaninyo. Busa magbantay kamo pag-ayo:

⁴Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara.

⁵Dili kamo makig-away kanila; kay dili ko ihatag kaninyo ang ilang yuta, dili, bisan pa ang pagtunob sa lapalapa sa tiil; kay gihatag ko na kang Esau ang bukid sa Seir ingon nga panulondon.

⁵I skolen icke inlåta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.

⁶Sa salapi mopalit kamo kanila ug kalan-on, aron kamo makakaon; ug sa salapi mopalit usab kamo kanila ug tubig aron kamo makainum;

⁶Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att dricka skolen I ock köpa av dem för penningar.

⁷Kay si Jehova nga imong Dios nagpanalangin kanimo sa tanan nga bulohaton sa imong kamot: siya nahibalo niining dakung kamingawan: niining kap-atan ka tuig si Jehova nga imong Dios nag-uban kanimo; walay bisan unsa nga nakulang kanimo.

⁷HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk; han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.

⁸Busa giagian nato gikan sa atong mga igsoon, ang mga anak ni Esau, nga nagpuyo sa Seir gikan sa dalan sa Arabah gikan sa Elat ug gikan sa Eslon-geber. Ug mingbalik kita ug ming-agi sa dalan sa kamingawan sa Moab.

⁸Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på vägen till Moabs öken.

⁹Ug si Jehova miingon kanako: Dili ka magsamok kang Moab, dili ka usab makig-away kanila, kay dili ko ihatag kanimo ang pagpanag-iya sa iyang yuta, kay ako nang gihatag ang Ar nga panulondon sa mga anak ni Lot.

⁹Och Herren sade till mig: »Du skall icke angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt Lots barn till besittning.

¹⁰(Ang mga Emimenhon nagpuyo, niini kaniadto, katawohan nga daku, ug daghan, ug hatag-as ingon sa mga higante;

¹⁰(Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna.

¹¹Kini sila usab naisip ingon nga mga Refeimhanon sama sa mga Anachanon; apan ang mga Moabhanon nagangalan kanila ug mga Emumehanon.

¹¹Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer.

¹²Ug sa Seir nagpuyo kaniadto ang mga Horhanon, apan gipulihan sila sa mga anak ni Esau ug ilang gilaglag sila sa atubangan nila, ug nagpuyo sila sa dapit puli kanila, ingon sa gibuhat sa Israel sa yuta nga panulondon nga gihatag kanila ni Jehova).

¹²I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som Herren hade givit dem till besittning.)

¹³Karon, manindog kamo, miingon ako, ug umagi kamo sa sapa sa Sered. Ug ming-agi kita sa sapa sa Sered.

¹³Stån nu upp och gån över bäcken Sered.» Så gingo vi då över bäcken Sered.

¹⁴Ug sa mga adlaw nga nanglakaw kita gikan sa Cades-barnea hangtud sa atong pag-abut sa sapa sa Sered, katloan ug walo ka tuig; hangtud nga nahurot ang tanan nga kaliwatan sa mga tawo sa panggubatan gikan sa taliwala sa campo sumala sa gipanumpa kanila ni Jehova.

¹⁴Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till dess vi gingo över bäcken Sered. var trettioåtta år, och under denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem.

¹⁵Labut pa ang kamot ni Jehova diha batok kanila aron sa paglaglag kanila gikan sa taliwala sa campo, hangtud nga nahurot sila.

¹⁵Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos.

¹⁶Busa nahitabo nga, sa pagkahurot ug sa pagkamatay sa tanan nga mga tawo sa panggubatan sa taliwala sa katawohan,

¹⁶Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut,

¹⁷Si Jehova misulti kanako, nga nagaingon:

¹⁷talade HERREN till mig och sade:

¹⁸Ikaw moagi niining adlawa sa Ar, ang utlanan sa Moab.

¹⁸»Du drager nu över Moabs gräns, genom Ar,

¹⁹Ug sa magakahaduol ka sa atubangan sa mga anak sa Ammon; dili mo sila pagsamukon, dili ka usab maghilabut kanila; kay dili ko ihatag kanimo ang pagpanag-iya sa yuta sa mga anak sa Ammon; kay gihatag ko na kini nga panulondon sa mga anak ni Lot.

¹⁹och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke angripa dessa, ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till besittning.

²⁰(Kini usab naisip nga yuta sa mga Refeimhanon; si Refeim nagpuyo didto sa unang panahon; ug sila gihinganlan sa mga Ammonhon, mga Zomzomehanon.

²⁰(Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter.

²¹Usa ka katawohan nga daku, ug daghan, ug hatag-as ingon sa mga Anachanon, apan si Jehova naglaglag kanila sa atubangan sa mga Ammonhon, ug sila ming-ilis kanila, ug nagpuyo sila sa dapit puli kanila:

²¹De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land.

²²Ingon sa gibuhat niya sa mga anak ni Esau nga nagpuyo sa Seir, sa diha nga gilaglag niya ang mga Horhanon, sa ilang atubangan, ug sila ming-ilis kanila, ug mingpuyo sila sa dapit puli kanila hangtud karon.

²²På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land, där de bo ännu i dag.

²³Ug sa mga Avehanon, nga nagpuyo sa Haserim hangtud sa Gaza, ang mga Caftorhanon nga minggula sa Caftor naglaglag kanila, ug mingpuyo sila nga ilis kanila).

²³Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa, förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)

²⁴Panindog kamo, panggikan kamo, ug manlabang kamo sa sapa sa Arnon: ania karon, gihatag ko sa imong kamot si Sihon, nga Amorehanon, ang hari sa Hesbon, ug ang iyang yuta; sugdi ninyo ang pagpanag-iya niini, ug magpakig-away kamo batok kaniya sa gubat.

²⁴Stån nu upp, bryten upp och gån över bäcken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amoréen, och hans land i ditt våld. Så begynn nu att intaga det, och bekriga honom.

²⁵Niining adlawa magsugod ako sa pagbutang sa imong kahadlok, ug sa imong kalisang sa ibabaw sa mga katawohan nga anaa sa ilalum sa tibook nga langit; nga makadungog sa imong kabantug, ug magakurog ug magaguol tungod kanimo.

²⁵Redan i dag vill jag begynna att låta förskräckelse och fruktan för dig komma över alla folk under himmelen, så att de skola darra och bäva för dig, när de höra berättas om dig.»

²⁶Ug nagsugo ako ug mga maniniid gikan sa kamingawan sa Cedemoth ngadto kang Sihon, ang hari sa Hesbon, uban ang mga pulong sa pakigdait, nga nagaingon:

²⁶Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam hälsning och lät säga:

²⁷Tugoti nga moagi ako sa imong yuta: magalakaw ako sa dalan, dili ako motipas ngadto sa too ni sa wala;

²⁷»Låt mig tåga genom ditt land. Raka vägen skall gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster.

²⁸Magabaligya ikaw kanako ug kalan-on nga baylo sa salapi, aron ako makakaon; ug magahatag ikaw kanako ug tubig nga baylo sa salapi, aron ako makainum; paagia lamang ako nga magalakaw.

²⁸Mat att äta må du låta mig köpa för penningar; jag begär allenast att få tåga vägen fram härigenom

²⁹Ingon sa gibuhat kanako sa mga anak ni Esau nga nagpuyo sa Seir; ug sa mga Moabhanon, nga nagpuyo sa Ar; hangtud nga motabok ako sa Jordan ngadto sa yuta nga gihatag kanato ni Jehova nga atong Dios.

²⁹-- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- så att jag kan gå över Jordan in i det land som HERREN, vår Gud, vill giva oss.»

³⁰Apan si Sihon nga hari sa Hesbon wala bumuot nga moagi kami sa kayutaan niya; kay si Jehova nga imong Dios nagpatig-a sa iyang espiritu, ug nagpatig-a sa iyang kasingkasing aron sa pagtugyan kaniya sa imong kamot ingon niining adlawa.

³⁰Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke låta oss tåga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, förhärdade hans sinne och förstockade hans hjärta, för att han skulle giva honom i din hand, såsom ock nu har skett.

³¹Ug miingon kanako si Jehova: Ania karon, misugod ako sa paghatag sa atubangan mo kang Sihon ug sa iyang yuta: magsugod ka sa pagpanag-iya aron mapanunod mo ang iyang yuta.

³¹Och Herren sade till mig: »Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt våld. Begynn alltså du nu att intaga det, så att du får hans land till besittning.»

³²Ug misugat si Sihon kanato, siya ug ang tibook niya nga katawohan aron sa pagpakig-away didto sa Jaas.

³²Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.

³³Ug si Jehova nga atong Dios nagtugyan kaniya sa atong atubangan; ug siya gipatay ta ug ang iyang mga anak nga lalake ug ang tibook niya nga katawohan.

³³Men HERREN, vår Gud, gav honom i vårt våld, och vi slogo honom jämte hans söner och allt hans folk.

³⁴Ug niadtong panahona gikuha ta ang tanan niyang mga kalungsoran, ug gilaglag ta ang tanan nga mga lungsod nga may nagpuyo, lakip ang mga babaye ug mga bata: walay bisan usa nga gibilin ta.

³⁴Och vi intogo då alla hans städer och gåvo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, så ock kvinnor och barn; vi läto ingen slippa undan.

³⁵Kondili ang kahayupan lamang ang atong gikuha alang sa atong kaugalingon, uban ang mga inagaw sa kalungsoran nga atong naagaw.

³⁵Allenast boskapen togo vi såsom byte, jämte rovet från de städer vi intogo.

³⁶Gikan sa Aroer, nga anaa sa duol sa daplin sa sapa sa Arnon, ug sa lungsod nga anaa sa walog hangtud sa Galaad, walay lungsod nga hataas da alang kanato; tanan sila gitugyan ni Jehova nga atong Dios sa atong atubangan.

³⁶Från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar voro för höga för oss; allasammans gav HERREN, vår Gud, i vårt våld.

³⁷Sa yuta lamang sa mga anak sa Ammon nga wala ka makadangat; ang tanan nga anaa sa daplin sa sapa sa Jaboc, ug ang mga lungsod sa kabukiran, ug bisan sa unsang dapita nga kanato gidili ni Jehova nga atong Dios.

³⁷Men Ammons barns land lät du vara, hela landsträckan utefter bäcken Jabbok, och städerna i bergsbygden, och allt övrigt varom HERREN, vår Gud, hade så bjudit.