¹Kay kining tanan gipalandong ko sa akong kasingkasing, bisan pa ang pagsusi niining tanan: nga ang matarung, ug ang maalam, ug ang ilang mga buhat, anaa man sa kamot sa Dios; bisan ang paghigugma kun ang pagdumot, ang tawo wala masayud niini; ang tanan anaa sa ilang atubangan.

¹Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något förut; allt kan förestå henne.

²Ang tanan nga mga butang moabut nga managsama sa tanan: usa ra ang mahinabo sa matarung ug sa dautan; sa maayo ug sa mahinlo ug sa mahugaw; kaniya nga nagahalad ug kaniya nga wala magahalad: Ingon man ang sa maayo, mao man ang sa makasasala; ug , siya nga nagapanumpa, ingon man kaniya nga mahadlok nga manumpa.

²Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren, den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.

³Dautan kini sa tanan nga nabuhat ilalum sa adlaw, nga usa lamang ang mahanabo sa tanan: oo usab, ang kasingkasing sa mga anak nga lalake sa mga tawo napuno sa kadautan, ug ang kabuang mao ang anaa. Sa ilang kasingkasing samtang nga buhi pa sila, ug tapus niini sila mangadto sa mga nangamatay.

³Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska, och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan måste de ned bland de döda.

⁴Kay alang kaniya nga anaa uban sa tanan nga mga buhi aduna pay paglaum; kay ang buhi nga iro labi pang maayo kay sa leon nga patay.

⁴För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.

⁵Kay ang mga buhi nasayud nga sila mangamatay: apan ang mga minatay dili mahibalo sa bisan unsa, ni may balus pa sila; tungod kay ang ilang handumanan hikalimtan.

⁵Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.

⁶Maingon man ang ilang gugma, mao usab ang ilang pagdumot ug ang ilang kasina, nawagtang sa kanhing panahon; ni may bahin pa sila sa gihapon sa bisan unsa nga butang nga ginabuhat ilalum sa adlaw.

⁶Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen.

⁷Lumakaw ka sa imong gilaktan, kan-a ang imong tinapay uban ang kalipay, ug uminum ka sa imong vino uban ang usa ka kasingkasing nga masadya; kay gidawat na sa Dios ang imong mga buhat.

⁷Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.

⁸Pasagdi nga ang imong mga bisti maputi sa kanunay; ug ayaw pagpasagdi nga ang imong ulo makulangan ug lana.

⁸Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på ditt huvud.

⁹Pagpuyo nga malipayon uban sa imong asawa nga imong gihigugma sa tanang mga adlaw sa imong kinabuhi sa kakawangan, nga iyang gihatag kanimo ilalum sa adlaw, sa tanan nimong mga adlaw sa kakawangan: kay kana mao ang imong bahin sa kinabuhi, ug sa imong buhat nga imo nga ginabuhat ilalum sa adlaw.

⁹Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen.

¹⁰Bisan unsa ang hikaplagan nga buhat sa imong kamot, buhata kana uban ang imong kusog; kay didto sa Sheol diin ikaw moadto walay bulohaton, ni lalang, ni kahibalo, ni kaalam.

¹⁰Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.

¹¹Ako mibalik, ug nakakita ilalum sa adlaw, nga ang lumba dili man alang sa matulin, ni ang gubat alang sa mabaskug, ni ang tinapay alang sa maalam, ni ang mga bahandi alang sa mga tawo sa kahibalo, ni ang kalooy alang sa mga tawo nga batid; apan ang panahon ug higayon mahinabo kanilang tanan.

¹¹Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.

¹²Kay ang tawo usab wala mahibalo sa iyang panahon: maingon sa mga isda nga hisikupan sa dautan nga baling, ug ingon man sa mga langgam nga mabitik sa lit-ag, maingon man ang mga anak nga lalake sa mga tawo hinglit-agan sulod sa panahon nga dautan, sa diha nga kini sa kalit mahitabo kanila.

¹²Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.

¹³Ako nakakita usab ug kaalam ilalum sa adlaw sa ingon niini nga paagi, ug kini gipakaingon ko nga daku alang kanako.

¹³Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort:

¹⁴Dihay usa ka gamay nga ciudad, ug pipila ka tawo sa sulod niini; ug dihay usa ka dakung hari nga mianha batok niini, ug gilibutan kini, ug gitukoran ug dagkung mga baluarte batok niini.

¹⁴Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.

¹⁵Karon hingkaplagan didto sa sulod niini ang usa ka kabus nga tawong manggialamon, ug siya tungod sa iyang kaalam nakaluwas sa maong ciudad; apan walay tawo nga nahinumdum niadtong tawohana nga kabus.

¹⁵Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på denne fattige man.

¹⁶Unya miingon ako: Ang kaalam labi pang maayo kay sa kusog: bisan pa niana ang kaalam sa tawong kabus ginatamay, ug ang iyang mga pulong wala pagpatalinghugi.

¹⁶Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda.

¹⁷Ang mga pulong sa maalam nga hindunggan sa hilum labi pang maayo kay sa pagtu-aw niadtong nagahari sa taliwala sa mga buangbuang.

¹⁷De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.

¹⁸Ang kaalam labi pang maayo kay sa hinagiban sa gubat; apan ang usa ka makasasala nagalaglag ug daghanan nga maayo.

¹⁸Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.