¹Unya si Jehova miingon kang Moises: Umadto ka kang Faraon, ug ingnon mo siya: Si Jehova ang Dios sa mga Hebreohanon nagaingon niini: Tugoti sa pagpalakaw ang akong katawohan, aron sila makaalagad kanako.

¹Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och tala till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

²Kay kong ikaw mosuki sa pagtugot kanila sa pagpalakaw, ug magpugong pa kanila.

²Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,

³Ania karon, ang kamot ni Jehova magapaibabaw sa imong kahayupan nga anaa sa kaumahan, sa mga kabayo, mga asno, mga camello, mga vaca, ug mga carnero: moabut ang kamatay nga hilabihan gayud:

³se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får.

⁴Ug si Jehova magahimo ug kalainan sa taliwala sa kahayupan sa Israel ug sa kahayupan sa Egipto; ug walay mamatay sa tanan nga ila sa mga anak sa Israel.

⁴Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöra Israels barn skall dö.»

⁵Ug si Jehova nagtagal ug panahon nga nagaingon: Ugma pagabuhaton ni Jehova kining butanga dinhi sa yuta.

⁵Och HERREN bestämde en tid och sade: »I morgon skall HERREN göra så i landet.»

⁶Ug sa adlaw nga misunod gibuhat ni Jehova kadto ug nangamatay ang tanan nga kahayupan sa Egipto; apan sa kahayupan sa mga anak sa Israel walay usa nga namatay.

⁶Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;

⁷Ug si Faraon misugo; ug ania karon, nga sa kahayupan sa mga anak sa Israel walay usa nga namatay. Apan ang kasingkasing ni Faraon migahi ug wala niya tugoti sa pagpalakaw ang katawohan.

⁷när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte icke folket

⁸Ug si Jehova miingon kang Moises ug kang Aaron: Kumuha kamo ug mga kinumkom nga abo gikan sa hudno, ug ipasablig ni Moises paingon sa langit sa atubangan ni Faraon:

⁸Därefter sade HERREN till Mose och Aron: »Tagen edra händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon,

⁹Ug kini mahimong abug sa ibabaw sa tibook nga yuta sa Egipto, ug mahimo nga hubag nga mamuto nga may nana sa tagsatagsa ka tawo, ug sa mananap, sa lukop sa tibook nga yuta sa Egipto.

⁹så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och därav skola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor och boskap i hela Egyptens land.»

¹⁰Ug mikuha sila ug abo gikan sa hudno ug mitindog sila sa atubangan ni Faraon; ug kini gisablig ni Moises paingon sa langit, ug kini nahimong usa ka hubag nga mibuto nga may nana sa ibabaw sa tawo ug sa ibabaw sa mananap.

¹⁰Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.

¹¹Ug ang mga mago wala makahimo sa pagtindog sa atubangan ni Moises tungod sa mga hubag, kay ang mga hubag mitakboy sa mga mago, ug sa tanan nga mga Egiptohanon.

¹¹Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.

¹²Ug gipagahi ni Jehova ang kasingkasing ni Faraon, ug siya wala magpatalinghug kanila, ingon sa gisulti ni Jehova kang Moises.

¹²Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde på dem, såsom HERREN hade sagt till Mose.

¹³Ug si Jehova miingon kang Moises: Bumangon ka sa pagsayo sa buntag, ug tumindog ka sa atubangan ni Faraon, ug ingnon mo siya: Si Jehova ang Dios sa mga Hebreohanon nagaingon niini: Tugoti sa pagpalakaw ang akong katawohan aron sila makaalagad kanako.

¹³Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

¹⁴Kay ako magapadala niining panahona sa tanan ko nga mga hampak sa ibabaw sa imong kasingkasing sa ibabaw sa imong mga alagad, ug sa ibabaw sa imong katawohan, aron mahibalo ikaw nga walay usa nga sama kanako sa tibook nga yuta.

¹⁴Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig själv och över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimma att ingen är såsom jag på hela jorden.

¹⁵Kay karon gibakyaw ko ang akong kamot ug gihampak ikaw, ug ang imong katawohan uban ang kamatay, ug ikaw gipabulag na gikan sa yuta.

¹⁵Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;

¹⁶Apan sa pagkamatuod gipapadayon ko ikaw alang niining tuyoa, aron sa pagpakita kanimo sa akong gahum, ug aron ang akong ngalan igasangyaw sa tibook nga yuta.

¹⁶men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.

¹⁷Nagpahataas ba ikaw gihapon sa imong kaugalingon batok sa akong katawohan, nga dili mo sila pagatugotan sa pagpalakaw?

¹⁷Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,

¹⁸Ania karon, ugma niining taknaa magapaulan ako ug hilabihan ka bug-at nga ulan-nga-yelo nga wala pa gayud mahitabo sa Egipto sukad sa adlaw sa iyang pagkatukod hangtud karon.

¹⁸se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.

¹⁹Busa karon, magsugo ka, sa pagpahipus sa imong kahayupan, ug sa tanan nga imo nga anaa sa kaumahan; kay ang tagsatagsa ka tawo kun mananap nga makaplagan diha sa uma, ug dili mahipus sa balay ang nga ulan-nga-yelo magabundak sa ibabaw niya, ug mamatay siya.

¹⁹Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skola träffas av haglet och bliva dödade.»

²⁰Siya nga nahadlok sa pulong ni Jehova sa kinataliwad-an sa mga sulogoon ni Faraon, nagpakalagiw sa iyang mga binatonan ug sa iyang kahayupan ngadto sa mga balay:

²⁰Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;

²¹Ug siya nga wala magtagad sa pulong ni Jehova, nagpasagad sa iyang mga binatonan ug sa iyang kahayupan sa uma.

²¹men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap bliva kvar ute på marken.

²²Ug si Jehova miingon kang Moises: Tuy-ora ang imong kamot ngadto sa langit aron moabut ang ulan-nga-yelo sa tibook nga yuta sa Egipto, sa ibabaw sa mga tawo, ug sa ibabaw sa kamananapan, ug sa ibabaw sa tanan nga balili, sa tibook nga yuta sa Egipto.

²²Och HERREN sade till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land.»

²³Ug gituy-od ni Moises ang iyang sungkod ngadto sa langit, ug gipadalogdog ni Jehova, ug gipaulan ug ulan-nga-yelo ug ang kalayo midalagan ngadto sa yuta: ug gipaulan ni Jehova ug ulan-nga-yelo sa ibabaw sa yuta sa Egipto.

²³Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.

²⁴Busa, dihay ulan-nga-yelo ug kalayo nga nasagol sa ulan-nga-yelo, nga hilabihan ka daku nga wala pa gayud ing ingon sa tibook nga yuta sa Egipto sukad kini nahimong nasud.

²⁴Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.

²⁵Ug ang ulan-nga-yelo mihampak sa tibook nga yuta sa Egipto sa tanan nga diha sa kaumahan, sa mga tawo ug usab sa mga mananap; ug ang ulan-nga-yelo mihampak sa tanan nga balili sa kaumahan, ug mibali sa tanan nga mga kahoy sa yuta.

²⁵Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.

²⁶Sa yuta lamang sa Gosen diin nanagpuyo ang mga anak sa Israel walay ulan-nga-yelo.

²⁶Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.

²⁷Ug si Faraon nagsugo sa pagpatawag kang Moises ug kang Aaron, ug miingon kanila: Nakasala ako niining panahona. Si Jehova matarung, ug ako ug ang akong katawohan mga dautan.

²⁷Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.

²⁸Pag-ampo kamo kang Jehova; kay igo na kining dagkung mga dalogdog ug ulan-nga-yelo; ug ako magatugot sa pagpalakaw kaninyo, ug kamo dili na magapabilin dinhi .

²⁸Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre.»

²⁹Ug si Moises miingon kaniya: Sa labing madali nga ako makagula sa lungsod, pagatuy-oron ko ang akong mga kamot ngadto kang Jehova; ug ang mga dalogdog moundang, ug wala nay ulan-nga-yelo; aron masayud ka nga ang yuta iya ni Jehova.

²⁹Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.

³⁰Apan mahatungod kanimo, ug sa imong mga alagad, nahibalo ako nga dili pa kamo mahadlok kang Jehova nga Dios.

³⁰Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud.»

³¹Ang lino ug ang cebada gipoo, kay ang cebada nagauhay na ug ang lino nagabulak.

³¹Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;

³²Apan ang trigo ug ang senteno wala pagpohoa, kay sila wala patuboa.

³²men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.

³³Ug si Moises migula sa ciudad gikan kang Faraon, ug gituy-od niya ang iyang mga kamot ngadto kang Jehova, ug ang mga dalogdog ug ang ulan-nga-yelo, miundang ug ang ulan wala na ibubo sa ibabaw sa yuta.

³³Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.

³⁴Ug sa pagtan-aw ni Faraon nga ang ulan, ug ang ulan-nga-yelo, ug ang mga dalogdog miundang, siya nagpakasala paglabi, ug nagpatig-a sa iyang kasingkasing, siya ug ang iyang mga alagad.

³⁴Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv såväl som hans tjänare.

³⁵Ug ang kasingkasing ni Faraon mitig-a, ug siya wala motugot sa pagpalakaw sa mga anak sa Israel, ingon sa gisulti ni Jehova pinaagi kang Moises.

³⁵Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte icke Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.