¹Kay malooy si Jehova kang Jacob, ug pagapilion pa niya ang Israel, ug igapahaluna sila sa ilang kaugalingong yuta: ug ang lumalangyaw makigtipon uban kanila, ug sila motipon sa balay ni Jacob.

¹Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

²Ug ang mga katawohan mokuha kanila, ug modala kanila ngadto sa ilang dapit; ug ang balay sa Israel manag-iya kanila sa yuta ni Jehova ingon nga mga sulogoong lalake ug mga sulogoong babaye: ug sila pagadad-on nila nga binihag kay ila man sila nga mga binihag; ug sila magaagalon sa mga malupigon kanila.

²Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

³Ug mahitabo sa adlaw nga si Jehova mohatag kanimo ug pahulay gikan sa imong kasubo, ug gikan sa imong kaguol, ug gikan sa mabug-at nga pag-alagad diin ikaw gipaalagad,

³Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

⁴Nga imong gamiton kining sambingay batok sa hari sa Babilonia, ug moingon: Giunsa paghunong sa malupigon! ang bulawanong ciudad mihunong!

⁴då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga: »Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten!

⁵Gibali ni Jehova ang sungkod sa dautan, ang baras sa mga punoan;

⁵HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,

⁶Nga sa kaligutgut maoy gihampak sa mga katawohan sa pagbunal nga makanunayon, nga sa kasuko nagdumala sa mga nasud, uban ang paglutos nga walay makapugong.

⁶det ris som i grymhet slog folken med slag på slag, och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.

⁷Ang tibook yuta nagapahulay ug nahilum: sila minghugyaw sa pag-awit.

⁷Hela jorden har nu fått vila och ro; man brister ut i jubel.

⁸Oo, ang mga kahoy nga haya nanghimuot kanimo, ug ang mga cedro sa Libano nga nagaingon: Sukad nga ikaw napukan wala nay magpuputol sa kahoy nga mitungha batok kanamo.

⁸Själva cypresserna glädja sig över ditt fall, så ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss.'

⁹Ang Sheol gikan sa kahiladman gilihok alang kanimo aron sa pagtagbo kanimo sa imong pag-anhi; gipukaw ang mga minatay alang kanimo, bisan ang tanang pangulo sa yuta; gipatindog gikan sa ilang mga trono ang tanang mga hari sa mga nasud.

⁹Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner.

¹⁰Silang tanan manubag ug manag-ingon kanimo: Naluya ba usab ikaw ingon kanamo? nahimo ba ikaw nga sama kanamo?

¹⁰De upphäva alla sin röst och säga till dig: 'Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.'

¹¹Ang imong kabantug gidala ngadto sa Sheol ug ang kasaba sa imong mga viola: ang ulod gibuklad sa ilalum nimo, ug ang mga ulod magatabon kanimo.

¹¹Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke.

¹²Naunsa ang pagkahulog mo gikan sa langit, Oh kabugason, anak sa kabuntagon! naunsa ang pagkalumpag mo ngadto sa yuta, nga ikaw man unta ang nagalumpag sa mga nasud!

¹²Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!

¹³Ug ikaw miingon diha sa imong sa kasingkasing: Ako mokayab ngadto sa langit, ituboy ko ang akong trono sa ibabaw sa mga bitoon sa Dios; ug ako magalingkod sa bukid nga tigumanan, sa kinatumyang mga dapit sa amihanan;

¹³Det var du som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.

¹⁴Mokayab ako sa ibabaw sa mga kahitas-an sa mga panganod; himoon ko nga ang akong kaugalingon mahasama sa Hataas Uyamut.

¹⁴Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'

¹⁵Silabon ikaw pagadad-on ngadto sa Sheol, sa kinahiladmang mga dapit sa langub.

¹⁵Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven.

¹⁶Sila nga managpakakita kanimo managtutok kanimo ug managsusi kanimo nga manag-ingon: Kini ba ang tawo nga nakapakurog sa yuta, nga nagauyog sa mga gingharian;

¹⁶De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga: 'Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva,

¹⁷Nga maoy naghimo sa kalibutan nga ingon sa usa ka kamingawan, ug nakalaglag sa mga ciudad niini; nga wala magpapauli sa iyang mga binilanggo sa ilang pinuy-anan?

¹⁷den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?'

¹⁸Ang tanang mga hari sa mga nasud, silang tanan, nanagkatulog sa himaya, ang tagsatagsa sa iyang kaugalingong balay.

¹⁸Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum;

¹⁹Apan ikaw ginasalibay ngadto sa gawas sa imong lubnganan sama sa usa ka sanga nga ginakasilagan, sinul-oban sa saput sa mga patay, nga gipalapsan sa espada, nga manaug sa kabatoan sa gahong; ingon sa usa ka minatay nga ginatumban.

¹⁹men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as.

²⁰Ikaw dili igaipon kanila sa paglubong, tungod kay imong gilaglag ang imong yuta, imong gipamatay ang imong katawohan; ang kaliwatan sa mga mamumuhat sa dautan dili na gayud pagahisgutan sa walay katapusan.

²⁰Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk. Om ogärningsmännens avföda skall man aldrig mer tala.

²¹Hikayon ninyo ang pagpatay sa iyang mga anak tungod sa kasal-anan sa ilang mga amahan, aron sila dili manindog ug makaangkon sa yuta, ug pun-on ang nawong sa kalibutan sa mga ciudad.

²¹Anställen ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De få ej stå upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med städer.»

²²Ug ako motindog batok kanila, nag-ingon si Jehova sa mga panon, ug putlon ko gikan sa Babilonia ang ngalan ug salin, ug ang anak ug ang anak sa anak, nagaingon si Jehova.

²²Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.

²³Pagahimoon ko usab nga ang baboy nga tunokon maoy manag-iya niini, ug sa mga linaw sa tubig: ug kini pagasilhigan ko sa silhig sa kalaglagan, nagaingon si Jehova sa mga panon.

²³Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

²⁴Si Jehova sa mga panon nanumpa nga nagaingon: Sa pagkamatuod ingon sa akong nahunahuna, ingon niana ang mahitabo: ug ingon sa akong gitinguha, mao man ang mamatuman:

²⁴HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.

²⁵Nga pagagub-on ko ang Asiriahanon sa akong yuta, ug sa ibabaw sa akong kabukiran pagatumban ko siya: unya ang iyang yugo matangtang kanila ug ang iyang palas-anon makuha gikan sa ilang mga abaga.

²⁵Jag skall krossa Assur i mitt land, och på mina berg skall jag förtrampa honom. Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem och hans börda tagas av deras skuldra.

²⁶Kini mao ang tuyo nga ginatinguha sa ibabaw sa tibook yuta; ug kini mao ang kamot nga ginabakyaw ngadto sa ibabaw sa tanang mga nasud.

²⁶Detta är det beslut som är fattat mot hela jorden; detta är den hand som är uträckt mot alla folk.

²⁷Kay si Jehova sa mga panon maoy nagbuot ug kinsay makapapakyas niini? ug ang iyang kamot ginatuy-od na, ug kinsay makapahuyhoy niini?

²⁷Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan då göra det om intet? Hans hand är det som är uträckt; vem kan avvända den?

²⁸Sa tuig sa pagkamatay ni hari Achaz diha kini nga palas-anon.

²⁸I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

²⁹Ayaw pagkalipay, Oh Filistia ang tibook nga imo, tungod kay ang baras nga mihampak kanimo naputol na; kay gikan sa gamot sa bitin mogula ang halas nga bahion, ug ang iyang bunga mao ang usa ka masiga nga pak-an nga bitin.

²⁹Gläd dig icke, du filistéernas hela land, över att det ris som slog dig är sönderbrutet; ty från ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake.

³⁰Ug ang panganay sa mga kabus makakaon, ug ang mga hangul mohigda sa walay kabilinggan; ug pagapatyon ko sa gutom ang imong gamot, ug ang imong salin pagaihawon.

³⁰De utarmade skola sedan få bete och de fattiga få lägra sig i trygghet; men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.

³¹Mag-uwang ka, Oh ganghaan; suminggit ka, Oh ciudad; ikaw matunaw na, Oh Filistia, ang tibook nga imo: kay adunay aso nga mogula gikan sa amihanan, ug walay bisan usa nga mahibilin sa iyang mga laray.

³¹Jämra dig, du port; ropa, du stad; försmält av ångest, du filistéernas hela land. Ty norrifrån kommer en rök; i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

³²Busa unsa man unyay itubag niya sa mga sinugo sa nasud? Nga gitukod ni Jehova ang Sion, ug kaniya ang ginasakit sa iyang katawohan anha modangup.

³²Vad skall man då svara det främmande folkets sändebud? Jo, att det är HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.