¹Ang palas-anon sa walog sa panan-awon. Unsay nahinabo kanimo karon nga misaka man ikaw lahos sa ibabaw sa atop sa balay?

¹Utsaga om Synernas dal. Vad är då på färde, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

²Oh ikaw nga napuno sa mga pagsinggit, usa ka ciudad nga magubtanon, usa ka lungsod nga malipayon; ang imong mga patay wala patya pinaagi sa pinuti, ni nangamatay sila sa gubat.

²Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svärd, ej dödats i strid.

³Ang tanan mong mga punoan nanagpangalagiw pagtingub, sila gipanggapus sa mga magpapana: ang tanang hingkit-an diha kanimo gitipon sa paggapus; sila nangalagiw sa halayo.

³Alla dina furstar hava samfällt flytt undan, utan bågskott blevo de fångar. Ja, så många som påträffades hos dig blevo allasammans fångar, huru långt bort de än flydde.

⁴Tungod niini miingon ako: Ayaw ako pagtan-awa, mohilak ako sa mapait; ayaw pagdali sa paglipay kanako mahatungod sa paglaglag sa anak nga babaye sa akong katawohan.

⁴Därför säger jag: Vänden blicken ifrån mig, jag måste gråta bitterligen; trugen icke på mig tröst för att dottern mitt folk har blivit förstörd.

⁵Kay kini mao ang usa ka adlaw sa kalisud, ug sa pagyatak, ug sa pagkalibog, gikan sa Ginoo, si Jehova sa mga panon, sa walog sa panan-awon; usa ka pagguba sa mga kuta, ug usa ka pagsiyagit sa kabukiran.

⁵Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.

⁶Ug nagadala si Elam sa baslayan uban ang mga carro sa mga lalake ug mga magkakabayo; ug gibuksan ni Chir ang taming.

⁶Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.

⁷Ug nahinabo nga ang imong labing pinili nga mga walog nangapuno sa mga carro, ug ang mga magkakabayo nanagpahimutang sa ilang kaugalingon atbang sa ganghaan.

⁷Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

⁸Ug gikuha niya ang tabon sa Juda; ug mitan-aw ikaw nianang adlawa sa hinagiban sa balay sa lasang.

⁸Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

⁹Ug nakita ninyo ang mga tumpag sa ciudad ni David, nga sila daghan; ug inyong gitigum ang mga tubig sa ubos-ubos nga linaw;

⁹Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

¹⁰Ug inyong gipangihap ang mga kabalayan sa Jerusalem, ug inyong gibungkag ang mga kabalayan aron sa paglig-on sa kuta;

¹⁰Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

¹¹Gibuhat usab ninyo nga saluranan sa duruha ka mga kuta alang sa tubig sa daang linaw: apan wala ninyo tan-awa siya nga nagbuhat niini, ni nagtahud kamo kaniya nga nagtukod niini sa kanhing panahon.

¹¹Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

¹²Ug nianang adlawa ang Ginoo nga si Jehova sa mga panon, magtawag aron sa paghilak, ug sa pagminatay, ug sa pagpaupaw sa ulo } , ug sa pagsul-sob ug sako.

¹²Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

¹³Ug ania karon, ang kalipay ug kasadya, ang pagpatay sa vaca ug pag-ihaw ug mga carnero, ang pagkaon ug unod ug pag-inum ug vino: mangaon kita ug manginum, kay ugma mangamatay man kita.

¹³Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»

¹⁴Ug si Jehova sa mga panon mipahayag niini sa iyang kaugalingon sa akong mga igdulungog: Sa pagkamatuod, kamo dili pasayloon niining salaa hangtud nga kamo mamatay: miingon ang Ginoo, si Jehova sa mga panon.

¹⁴Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

¹⁵Mao kini ang giingon sa Ginoo, nga si Jehova sa mga panon: Lakaw, umadto ka niining mamahandi bisan ngadto kang Sebna, ang tinugyanan sa balay, ug umingon ka :

¹⁵Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

¹⁶Unsay ginabuhat mo dinhi? ug kinsay ania dinhi kanimo, nga ikaw naghikay man alang kanimo dinhi ug usa ka lubnganan? nga nagahikay ka man alang kaniya ug usa ka lubnganan sa ibabaw, nga nagasilsil ka man ug usa ka puloy-anan sa bato alang sa iyang kaugalingon!

¹⁶Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

¹⁷Ania karon si Jehova, sama sa usa ka kusgan nga tawo, isalibay ikaw niya sa makusog; oo, hugton ikaw pagbangan niya.

¹⁷du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

¹⁸Sa pagkamatuod ikaw pagatuyokon niya, ug itugpo ikaw sama sa usa ka bola ngadto sa usa ka halapad nga yuta; didto ikaw mamatay, ug didto man ang mga carro sa imong himaya, Oh, ikaw nga maoy kaulawan sa balay sa imong ginoo.

¹⁸han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

¹⁹Ug papahawaon ko ikaw gikan sa imong katungdanan; ug bunloton ikaw gikan sa imong buhatan.

¹⁹Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

²⁰Ug mahinabo nianang adlawa nga pagatawgon ko ang akong sulogoon nga si Eliacim ang anak nga lalake ni Hilcias;

²⁰Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

²¹Ug akong sul-oban siya sa imong saput, ug baskugon ko siya sa imong bakus, ug itugyan ko ang imong kagamhanan diha sa iyang kamot; ug siya mahimong amahan sa mga pumoluyo sa Jerusalem, ug sa balay ni Juda.

²¹honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

²²Ug ang yawi sa balay ni David igabutang ko sa iyang abaga; ug siya magabukas, ug walay makatak-um; ug siya magatak-um, ug wala makabukas.

²²Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

²³Ug igalansang ko siya sama sa usa ka lansang sa usa ka dapit nga malig-on; ug siya mahimong usa ka trono sa himaya sa balay sa iyang amahan.

²³Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

²⁴Ug ilang igabitay sa ibabaw kaniya ang tanang himaya sa balay sa iyang amahan, ang mga anak nga kaliwat ug ang mga sanga, ang tanang mga vaso nga magagmay, gikan sa mga tasa hangtud sa tanang mga frasco.

²⁴Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

²⁵Nianang adlawa, nag-ingon si Jehova sa mga panon, maibut ang lansang nga nahalansang sa usa ka dapit nga malig-on; ug kini pagaputlon ug mahulog; ug ang palas-anon nga diha sa ibabaw niini pagaputlon; kay si Jehova maoy nagsulti niini.

²⁵då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.