¹Karon nahitabo sa ikanapulo ug upat ka tuig ni hari Ezechias, nga si Sennachrerib nga hari sa Asiria mitungas batok sa tanang mga pinalig-onang ciudad sa Juda, ug giagaw sila.

¹Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.

²Ug gipaadto sa hari sa Asiria si Rabsaces gikan sa Lachis hangtud sa Jerusalem ngadto kang hari Ezechias uban ang usa ka dakung panon sa kasundalohan. Ug siya mitindog talay sa sandayong sa ibabaw nga linaw sulod sa alagianan sa baul sa maglalaba.

²Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.

³Unya miadto kaniya si Eliacim, ang anak ni Hilcias, nga mayordomo, ug si Sebna ang escriba, ug si Joah, ang anak nga lalake ni Asaph, ang magsusulat sa mahinabo .

³Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.

⁴Ug si Rabsaces miingon kanila: Umingon kamo karon kang Ezechias: Mao kini ang giingon sa dakung hari, ang hari sa Asiria: Unsang pagsaliga kini nga imong ginasalig?

⁴Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?

⁵Ako nagaingon, nga ang imong tambag ug kusog alang sa gubat mao lamang ang mga pulong nga kawang: karon kinsa man ang imong gisaligan, nga misukol man ikaw batok kanako?

⁵Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?

⁶Ania karon, ikaw nagasalig sa sungkod nga bagakay nga basag, bisan pa sa ibabaw sa Egipto, diin kong ang usa ka tawo mosandig niini, kini motuslok sa iyang kamot, ug molagbas niini: mao man si Faraon nga hari sa Egipto alang sa tanan nga nagasalig kaniya.

⁶Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.

⁷Apan kong ikaw moingon kanako: Kami nagasalig kang Jehova nga among Dios: dili ba kadto mao siya, kansang hatag-as nga dapit ug kansang mga halaran nakuha ni Ezechias, ug nag-ingon sa Juda ug sa Jerusalem: Kamo managsimba sa atubangan niining halarana?

⁷Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja'?

⁸Busa karon, ako nagahangyo kanimo, paghatag ug mga panaad sa akong agalon nga hari sa Asiria, ug akong hatagan ikaw ug duha ka libo ka mga kabayo, kong ikaw makahimo sa imong bahin sa paghatag ug magkakabayo sa ibabaw niini.

⁸Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

⁹Nan unsaon man nimo ang paglingiw sa nawong sa usa ka capitan sa labing gagmay nga mga sulogoon sa akong agalon, ug sa pagbutang sa imong pagsalig sa ibabaw sa Egipto tungod sa mga carro ug tungod sa mga magkakabayo?

⁹Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!

¹⁰Ug mitungas ba ako karon nga dili uban ni Jehova batok niining yutaa aron sa paglaglag niini? Si Jehova miingon kanako: Tumungas ka batok niining yutaa, ug lumpaga kana.

¹⁰Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»

¹¹Unya miingon si Eliacim ug Sebna, ug Joah, kang Rabsaces: Ako nagahangyo kanimo, sumulti ka sa imong mga ulipon sa pinulongan nga Siriahanon; kay kami nakasabut niini, ug ayaw pagsulti kanamo sa pinulongan nga Judianhon, sa igdulungog sa mga katawohan nga anaa sa ibabaw sa kuta.

¹¹Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke till oss på judiska inför folket som står på muren.»

¹²Apan si Rabsaces miingon: Gipadala ba ako sa akong agalon nganha sa inyong agalon, ug kanimo, aron sa pagsulti niining mga pulonga? dili ba ako gipaanhi niya sa mga tawo nga nanaglingkod sa ibabaw sa kuta, aron sa pagkaon sa ilang kaugalingon nga kinalibang, ug aron sa pag-inum sa ilang kaugalingon nga tubig uban kaninyo?

¹²Men Rab-Sake svarade: »Är det då till din herre och till dig, som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»

¹³Unya si Rabsaces mitindog, ug misinggit sa usa ka dakung tingog sa pinulongan nga Judianhon, ug miingon: Pamatia ninyo ang mga pulong sa daku nga hari, ang hari sa Asiria.

¹³Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.

¹⁴Mao kini ang giingon sa hari: Ayaw ni Ezechias palimbonga kaninyo; kay siya dili makahimo pagluwas kaninyo:

¹⁴Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder.

¹⁵Ni pasagdan ninyo si Ezechias nga mopasalig kaninyo kang Jehova, nga nagaingon: Si Jehova sa pagkamatuod magaluwas kanato; kining ciudara dili igatugyan sa kamot sa hari sa Asiria;

¹⁵Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'

¹⁶Ayaw pagpatalinghug kang Ezechias: kay mao kini ang giingon sa hari sa Asiria: Paghimo kamo sa inyong pakigdait uban kanako, ug umari kamo kanako; ug pangaon kamong tagsatagsa sa iyang parras, ug ang tagsatagsa sa iyang kahoy nga igos, ug panginum kamong tagsatagsa sa mga tubig sa iyang kaugalingong atabay;

¹⁶Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,

¹⁷Hangtud nga ako moabut ug modala kaninyo ngadto sa usa ka yuta nga sama sa inyong kaugalingon nga yuta, sa usa ka yuta sa mais ug sa bag-ong vino, usa ka yuta sa tinapay ug kaparrasan.

¹⁷till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.

¹⁸Pagbantay kamo kay tingali unya nga limbongan kamo ni Ezechias nga magaingon: Si Jehova magaluwas kanato. Aduna bay usa sa mga dios sa mga nasud nga nakaluwas sa iyang yuta gikan sa kamot sa hari sa Asiria?

¹⁸Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?

¹⁹Hain man ang mga dios sa Hamath ug sa Arphad? Hain man ang mga dios sa Sepharvaim? ug giluwas ba nila ang Samaria gikan sa akong kamot?

¹⁹Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?

²⁰Kinsa ba niadtong mga dios niining mga yutaa, nga makaluwas sa ilang yuta gikan sa akong kamot, aron si Jehova magaluwas sa Jerusalem gikan sa akong kamot?

²⁰Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?»

²¹Apan sila nangahilum, ug wala motubag kaniya ug usa ka pulong; kay ang sugo sa hari mao, nga nag-ingon: Ayaw siya pagtubaga.

²¹Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»

²²Unya miabut si Eliacim ang anak nga lalake ni Hilcias, nga mao ang pangulo sa sulod-balay, ug si Sebna ang escriba, ug si Joah, ang anak nga lalake ni Asaph, ang magsusulat sa mahinabo kang Ezechias uban ang ilang ginisi nga mga saput, ug gisugilon kaniya ang mga pulong ni Rabsaces.

²²Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.