¹Apan, pamati karon, Oh Jacob akong alagad, ug Israel nga akong pinili.

¹Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.

²Mao kini ang giingon ni Jehova nga nagbuhat kanimo, ug nag-umol kanimo gikan sa tagoangkan, nga maoy magatabang kanimo: Ayaw kahadlok, Oh Jacob nga akong alagad; ug ikaw, Jeshurun, nga akong pinili.

²Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.

³Kay magabubo ako ug tubig kaniya nga giuhaw, ug mga sapa sa ibabaw sa mamala nga yuta: ako magabubo sa akong Espiritu sa ibabaw sa imong kaliwat, ug ang akong panalangin sa imong kaanakan:

³Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,

⁴Ug sila manubo sa taliwala sa balili, ingon sa mga tangbo sa daplin sa mga alagianan sa tubig.

⁴så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.

⁵Ang usa moingon: Ako kang Jehova: ug ang usa motawag sa iyang kaugalingon sa ngalan ni Jacob; ug ang usa mosulat sa iyang kamot kang Jehova, ug magbansagon sa iyang kaugalingon sa ngalan sa Israel.

⁵Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.

⁶Mao kini ang giingon ni Jehova, ang hari sa Israel, ug ang iyang Manunubos, si Jehova sa mga panon: Ako mao man ang nahauna, ug ako mao man ang naulahi, ug gawas kanako wala nay Dios.

⁶Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.

⁷Ug kinsay ingon kanako, motawag ug mopahayag niini, ug mopahimutang niana sa kahusay alang kanako, sukad sa akong pagpahaluna sa karaang katawohan? ug ang mga butang nga umalabut, ug kana nga magakahinabo, pasagdi nga ipahayag nila.

⁷Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.

⁸Ayaw kamo kahadlok, ni malisang kamo: wala ba nako ikapahayag kanimo sa karaan, ug gipakita kini? ug kamo mao ang akong mga saksi. Aduna bay usa ka Dios gawas kanako? Oo, walay laing Bato; ako wala makaila ug usa.

⁸Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

⁹Sila nga nanagkulit ug usa ka linilok nga larawan silang tanan lonlon kakawangan; ug ang mga butang nga ilang gikalipayan dili magapulos; ug ang ilang kaugalingon nga mga saksi dili makakita, ni makaila: aron nga sila pagapakaulawan.

⁹Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.

¹⁰Kinsay nakagkulit sa usa ka dios, kun nakagtunaw ug usa ka larawan nga walay kapuslanan?

¹⁰Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.

¹¹Ania karon, ang tanan niyang mga kadapig pagapakaulawan; ug ang mga magbubuhat, sila gikan sa mga tawo: papundoka silang tanan, patindoga sila; sila mangahadlok, sila pagapakaulawan sa tingub.

¹¹Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.

¹²Ang panday sa puthaw nagabuhat ug usa ka wasay, ug nagabuhat diha sa mga baga, ug nagagama niini uban ang mga mazo, ug nagabuhat niini sa iyang kusganong bukton: oo, siya gigutom ug nawad-an sa iyang kusog; siya wala mag-inum ug tubig, ug naluya.

¹²Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.

¹³Ang panday sa kahoy nagapahaluna sa usa ka pitik; ginabadlisan niya kini sa usa ka lapis; ginahinloan niya kini sa mga cepilla, ug ginabadlisan niya kini sa compas, ug gihitsuraan niya kini sama sa dagway sa usa ka tawo, sumala sa kaanyag sa usa ka tawo, aron magpuyo sa sulod sa usa ka balay.

¹³Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.

¹⁴Siya nagaputol kaniya ug mga cedro, ug nagakuha sa encina ug alcornoque, ug nagapalig-on alang sa iyang kaugalingon usa sa mga kahoy sa lasang: siya nagatanum ug kahoy nga haya, ug ang ulan nagapatubo niini.

¹⁴Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.

¹⁵Unya kini mao man ang pagasunogon sa usa ka tawo; ug siya mokuha gikan niini, ug magadangka sa iyang kaugalingon; oo, siya magahaling niini, ug magaluto ug tinapay: oo, siya magabuhat ug usa ka dios, ug magasimba niini; siya magabuhat niini ug usa ka linilok nga larawan, ug magahapa siya sa atubangan niana.

¹⁵Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.

¹⁶Ginasunog niya ang ubang bahin niini sa kalayo; tungod sa ubang bahin niini siya magakaon ug unod; siya magatapa ug tinap-anan, ug mabusog; oo, siya magadangka sa iyang kaugalingon ug magaingon: Aha, ako hing-initan na , ako nakakita na sa kalayo.

¹⁶En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»

¹⁷Ug ang salin niini siya magahimo ug usa ka dios, nga mao ang iyang linilok nga larawan; siya magahapa sa atubangan niini ug magasimba, ug nagapangamuyo niini, ug magaingon: Luwasa ako; kay ikaw mao ang akong dios.

¹⁷Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --

¹⁸Sila wala makaila, ni makasabut: kay iyang gitaptapan ang ilang mga mata, aron sila dili makakita; ug ang ilang mga kasingkasing, aron sila dili makasabut.

¹⁸Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.

¹⁹Ug walay nahinumdum, ni anaay kaalam ni pagsabut aron sa pag-ingon: Gisunog ko ang usa ka bahin niana sa kalayo; oo, ako usab nakagluto ug tinapay sa ibabaw sa mga baga niini; ako nakagtapa ug unod ug nakaon ko kini: ug himoon ko ang salin niini nga usa ka dulumtanan? mohapa ba ako sa atubangan sa punoan sa usa ka kahoy?

¹⁹Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»

²⁰Siya nagakaon sa mga abo; usa ka linimbongan nga kasingkasing nakapasalaag kaniya; ug siya dili makaluwas sa iyang kalag, ni makaingon: Wala ba ing bakak sa akong too nga kamot?

²⁰Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»

²¹Hinumdumi kining mga butanga, Oh Jacob, ug Israel; kay ikaw mao ang akong alagad: giumol ko ikaw; ikaw mao ang akong alagad: Oh Israel, ikaw dili ko hikalimtan.

²¹Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.

²²Gipapas ko, ingon sa usa ka mabaga nga panganod, ang imong mga kalapasan, ug, ingon sa usa ka panganod, ang imong mga sala: bumalik ka kanako; kay gilukat ko na ikaw.

²²Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.

²³Panag-awit, Oh kamong mga langit, kay si Jehova naghimo niini; panagsinggit, kamong mga ubos nga mga dapit sa yuta; humunat sa pagawit, kamong mga bukid, Oh lasang, ug ang tagsatagsa ka kahoy nga anaa niini: kay si Jehova naglukat kang Jacob, ug maghimaya sa iyang kaugalingon diha sa Israel.

²³Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.

²⁴Mao kini ang giingon ni Jehova, ang imong Manunubos, ug siya nga nag-umol kanimo gikan sa tagoangkan: Ako mao si Jehova, nga nagbuhat sa tanang mga butang; nga mao lamang ang nakagbuklad sa mga langit; nga nagakatag sa yuta (kinsa bay uban kanako?);

²⁴Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.

²⁵Nga nagapakyas sa mga timaan sa mga bakakon, ug nagahimo nga buang sa mga bakakong magtatagna: nga nagapasibug sa mga tawo nga maalam, ug nagahimo sa ilang kahibalo nga binuang;

²⁵Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,

²⁶Nga nagapamatuod sa pulong sa iyang alagad, ug nagabuhat sa tambag sa iyang mga sulogoon; nga nagaingon mahatungod sa Jerusalem: Siya pagapuy-an; ug mahatungod sa mga ciudad sa Juda: Sila pagatukoron, ug pagapatindogon ko ang mga dapit nga kamingawan niini;

²⁶men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»

²⁷Nga nagaingon sa kahiladman: Mamala ka, ug ako magapamala sa imong mga suba;

²⁷Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»

²⁸Nga nagaingon mahitungod kang Ciro: Siya mao ang akong magbalantay sa carnero , ug magabuhat sa tanan nakong nahimut-an, bisan sa pag-ingon pa mahitungod sa Jerusalem: Siya pagatukoron; ug mahitungod sa templo: Ang imong patukoranan igapahaluna.

²⁸Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»