1Sa tuig sa pagkamatay ni hari Uzzias, nakita ko ang Ginoo nga nagalingkod sa usa ka trono, hataas ug tinuboy; ug ang iyang mga saput nakapuno sa templo.
1I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
2Sa ibabaw kaniya diha ang mga serafines: ang tagsatagsa may unom ka mga pako; sa duruha gitabonan ang iyang nawong, ug sa duruha gitabonan ang iyang mga tiil, ug sa duruha siya milupad.
2Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
3Ug ang usa misinggit sa usa, ug miingon: Balaan, balaan, balaan, si Jehova sa mga panon: ang tibook nga yuta napuno sa iyang himaya.
3Och den ene ropade till den andre och sade: »Helig, helig, helig är HERREN Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet.»
4Ug ang mga patukoranan sa mga pultahan nangurog sa iyang tingog nga nagasingit, ug ang balay napuno sa aso.
4Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök.
5Unya miingon ako: Alaut man ako! kay patay na ako; tungod kay ako usa ka tawo nga mahugay ug mga ngabil, ug ako nagapuyo sa taliwala sa mga tawo nga mahugaw ug mga ngabil: kay ang akong mga mata nakakita sa Hari, si Jehova sa mga panon ang akong mga mata nakakita sa Hari, si Jehova sa mga panon.
5Då sade jag: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.»
6Ug unya ang usa sa mga serafin milupad nganhi kanako, nga may usa ka baga nga carbon diha sa iyang kamot nga iyang gikuha pinaagi sa mga kumpit gikan sa halaran:
6Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
7Ug uban niini iyang gihikap ang akong baba, ug miingon: Anaa, kini nakatandog sa mong mga ngabil; ug ang imong pagkadautan ginakuha na, ug ang imong sala ginapasaylo.
7Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han: »Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad.»
8Ug nadungog ko ang tingog sa Ginoo, nga nagaingon: Kinsa man ang akong ipadala, ug kinsay moadto alang kanamo? Unya miingon ako: Ania ako; paadtoa ako.
8Och jag hörde Herren tala, och han sade: »Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?» Och jag sade: »Se, här är jag, sänd mig.»
9Ug siya miingon: Lakaw ug sultihi kining katawohan: Kamo nakadungog gayud, apan wala makasabut; ug nakakita gayud, kamo apan wala makasabut.
9Då sade han: »Gå åstad och säg till detta folk: 'Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet'.
10Himoa nga motambok ang kasingkasing niining katawohan, ug pabug-aton mo ang ilang mga igdulungog, ug piyongon mo ang ilang mga mata; tingali unya nga makakita sila uban sa ilang mga mata, ug makadungog uban sa ilang mga igdulungog, ug makasabut sila uban sa ilang kasingkasing, ug mangakabig, ug mamaayo sila.
10Förstocka detta folks hjärta, och tillslut dess öron, och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bliva helat.»
11Unya miingon ako: Ginoo, hangtud anus-a? Ug siya mitubag: Hangtud nga ang mga ciudad makamingawan nga mawad-an sa molupyo, ug ang mga kabalayan mawalay tawo, ug ang yuta mabiniyaan sa hingpit,
11Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?» Han svarade: »Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare, och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.
12Ug gipahilayo ni Jehova ang mga katawohan, ug ang mga dapit nga biniyaan modaghan sa tiwala sa yuta.
12Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten bliver stor i landet,
13Ug kong ugaling aduna pay ikapulo ka bahin niini, kini pagaut-uton usab, apan ingon sa usa ka kahoy nga encina ug terebinto nga mahibilin ang tuod kong sila pagaputlon, maingon man ang balaan nga binhi mao man ang tuod niini.
13och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en stubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall vara en helig säd.»