¹Mga igsoon ko, dili managdaghan kamo nga mga magtutudlo sa hingbaloan nga magadawat kita ug labi pa nga mabug-at nga hukom.

¹Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.

²Kay kitang tanan mahipangdol sa daghan nga mga butang. Kong may uban nga dili mahipangdol sa pulong, mao siya ang tawo nga hingpit, nga arang usab makapugong sa tibook niya nga lawas.

²I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.

³Karon, kong ginabutangan ta ug mga busal ang mga baba sa mga kabayo, aron sila magsugot kanato, ginabut-an ta sa pagpaliso ang ilang tibook nga lawas.

³När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.

⁴Tan-awa usab, ang mga sakayan, bisan sila hilabihan ka dagku ug ginapadpad sa mga makusog nga hangin, ginapaliso sa usa ka diyutay nga bansalan, kong diin ang nahamut-an sa nagaulin.

⁴Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.

⁵Ingon man usab ang dila usa ka bahin nga diyutay sa lawas, ug nagapangandak sa dagku nga mga butang. Tan-awa, daw unsa ka daku nga kalasangan ang ginadaigan sa usa ka diyutay nga kalayo.

⁵Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.

⁶Ug ang dila maoy usa ka kalayo: mao ang kalibutan sa kadautan: Maingon niana ang dila sa taliwala sa mga bahin sa atong lawas, nga nagahugaw sa tibook nga lawas, ug nagaduslit ug kalayo sa tibook nga kinaiya nga daan ug ginaduslitan gikan sa infierno.

⁶Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.

⁷Kay ang tagsatagsa ka matang sa mga mananap, ug sa kalanggaman, ug sa mga nagasaguyod sa yuta, ug sa mga isda, arang mapaaghop ug ginapaaghop sa tawo;

⁷Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.

⁸Apan walay bisan kinsa nga arang makapaaghop sa dila, nga mao ang usa ka dautan nga dingas nga puno sa makamatay nga hilo.

⁸Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

⁹Pinaagi niini ginapanalanginan ta ang Ginoo ug Amahan, ug pinaagi niini, gitunglo ta ang mga tawo, nga gibuhat sumala sa dagway sa Dios.

⁹Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.

¹⁰Sa mao usab nga baba, nagapanggula ang panalangin ug ang panunglo. Mga igsoon ko, kining mga butanga dili angay mahimo sa ingon niini.

¹⁰Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

¹¹Nagaagay ba sa tuburan, sa mao usab nga tubod, ang tubig nga matam-is ug mapait?

¹¹Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?

¹²Mga igsoon ko, arang ba makabunga ug mga aceituna ang kahoyng higuera, kun ang parras makabunga ba ug igos? Ni ang tuburan nga maparat makahatag ug tubig nga matam-is.

¹²Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.

¹³Kinsa ba ang maalam ug masinabuton sa taliwala ninyo? Magpakita siya pinaagi sa iyang maayong gawi sa mga buhat niya tungod sa kaaghop sa kaalam.

¹³Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.

¹⁴Apan kong may mapait kamo nga kasina, ug espiritu sa pagkabahin sa inyong kasingkasing, dili kamo managhimaya, ug dili kamo magbakak batok sa kamatuoran.

¹⁴Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.

¹⁵Kay kini nga kaalam dili usa ka kaalam nga nagagikan sa kahitas-an, kondili yutan-on, lawasnon, yawan-on.

¹⁵Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.

¹⁶Kay kong hain ang kasina, ug ang espiritu sa pagkabahin, atua usab ang kagubot ug ang tanang mangil-ad nga buhat.

¹⁶Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.

¹⁷Apan ang kaalam nga gikan sa itaas, sa nahauna ulay, ug unya makigdaiton, maaghop, mapuanguron, puno sa kalooy, ug sa mga maayong bunga, walay pagkabingkil ug walay pagkasalingkapaw.

¹⁷Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.

¹⁸Ug ang bunga sa pagkamatarung ginapugas sa pakigdait alang kanila nga nagatinguha sa pakigdait.

¹⁸Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.