¹Ug si Job migamit pag-usab sa iyang sambingay, ug miingon:

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²Oh, nga maingon unta ako niadtong unang mga bulan, Niadtong unang mga adlaw sa diha nga ang Dios nagbantay pa kanako;

²Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

³Sa diha nga ang iyang suga nagdan-ag sa ibabaw sa akong ulo, Ug pinaagi sa iyang kahayag gilatas ko ang kangitngit;

³då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

⁴Ingon sa akong pagkamauswagon sa akong mga adlaw, Sa diha nga ang pakig-abyan sa Dios nagpuyo pa sa sulod sa akong balong-balong;

⁴Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

⁵Sa diha nga ang Makagagahum kauban pa kanako, Ug ang akong mga anak kanako nagalibut;

⁵då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

⁶Sa diha nga ang akong mga lakang ginahugasan sa mantequilla, Ug ang bato nagapaagay-ay kanako ug mga sapa nga lana!

⁶då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

⁷Sa miadto ako sa ganghaan ngadto sa ciudad, Sa giandam ko ang akong lingkoranan diha sa dalan,

⁷När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

⁸Ang mga batan-on nakakita kanako ug nanagtago sa ilang kaugalingon, Ug ang mga tigulang nanindog ug wala manglihok;

⁸då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

⁹Ang mga principe nanagpugong sa pagsulusulti, Ug gidapion ang ilang mga kamot sa ilang baba;

⁹Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

¹⁰Ang tingog sa mga tawong halangdon gipahilum, Ug ang ilang mga dila nanapot sa alingag-ngag sa ilang baba.

¹⁰furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

¹¹Kay sa diha nga nakadungog kanako ang igdulungog, unya kana kanako nanalangin; Ug sa diha nga nakakita kanako ang mata, kana nagpamatuod kanako:

¹¹Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

¹²Kay akong giluwas ang kabus nga nagtu-aw, Ang ilo usab nga kaniya walay makatabang.

¹²ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

¹³Ang panalangin niadtong haduol sa kamatayon midangat kanako; Ug ang kasingkasing sa babaye nga balo gipaawit ko sa kalipay.

¹³Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

¹⁴Gisul-ob ko ang pagkamatarung, ug kana nahimo nga akong bisti: Ang akong justicia nahimutang ingon sa kupo ug purongpurong.

¹⁴I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

¹⁵Ako nahimong mga mata sa mga buta, Ug sa mga bakol ako nahimong mga tiil.

¹⁵Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

¹⁶Ako nahimong amahan sa mga hangul: Ug ang katungod niadtong wala ko hiilhi akong gipangita.

¹⁶Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

¹⁷Ug gilumpag ko ang apapangig sa mga tawong dili matarung, Ug gilaksi ko ang tinukob diha sa iyang mga ngipon.

¹⁷Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

¹⁸Unya ako miingon: Ako mamatay sa akong salag, Ug pagadaghanon ko ang akong mga adlaw ingon sa balas:

¹⁸Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

¹⁹Ang akong gamot mikaylap ngadto sa katubigan, Ug ang yamog mipabilin sa ibabaw sa akong sanga sa tibook nga gabii:

¹⁹Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

²⁰Ang akong himaya nga ania kanako lunhaw, Ug ang akong pana nabag-o dinhi sa akong kamot.

²⁰Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

²¹Kanako ang mga tawo nanagpatalinghug ug nanagpaabut, Ug nanaghilum tungod sa akong tambag.

²¹Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

²²Sa pagkatapus sa akong mga pulong sila wala na mousab pagsulti; Ug ang akong tambag nagatulo sa ibabaw nila.

²²Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

²³Ug ingon sa pagpaabut sa ulan ang ilang pagpaabut kanako; Ug gibuka nila ang ilang baba ingon sa nagahulat sa ulahing ulan.

²³De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

²⁴Ug ako mipahiyum kanila sa diha nga sila walay pagsalig; Ug ang kahayag sa akong panagway wala nila isalikway.

²⁴När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

²⁵Ako nagpili sa ilang dalan ug milingkod ingon sa usa ka pangulo, Ug mipuyo ingon sa usa ka hari sa kasundalohan, Ingon sa usa ka nagalipay niadtong mga masulob-on.

²⁵Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.