¹Ako nakigsaad sa akong mga mata; Nan unsaon ko man ang pagsud-ong sa usa ka ulay?

¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

²Kay unsaon man ang bahin nga gikan sa Dios sa kahitas-an, Ug ang panulondon gikan sa Makagagahum nga atua sa itaas?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³Dili ba kagul-anan alang sa mga dili matarung, Ug kadautan alang sa mga malinapason?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴Wala ba siya magasud-ong sa Ug magaihap sa akong tanan nga mga lakang?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵Kong ako naglakaw sa kabakakan, Ug ang akong tiil nahamalintak sa limbong

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶(Ipatimbang ako sa usa ka maayong timbangan, Aron ang Dios masayud sa katul-id sa akong kasingkasing);

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷Kong ang akong lakang mingtipas sa dalan, Ug ang akong kasingkasing nagasunod sa akong mga mata, Ug kong aniay buling nga nahitapot sa akong mga kamot:

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸Nan papugasa ako, ug lain ang pakan-a, Oo, ipaibut ang abut sa akong uma.

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹Kong ang akong kasingkasing nahaylo sa lain nga babaye, Ug ako nakaghulat sa pultahan sa akong isigkatawo;

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰Nan ang akong asawa pagalinga ngadto sa uban, Ug pasagdi nga ang uban managyukbo kaniya.

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹Kay kana usa ka sala nga makalilisang; Oo, usa ka paglapas nga angayng pagasilotan sa mga maghuhukom:

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹²Kay mao kanay usa ka kalayo nga magasunog hangtud sa Pagkalaglag, Ug arang makag-ibut sa tibook nakong abut.

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³Kong ako nakagtamay sa katungod sa akong binatonang lalake ug binatonang babaye, Sa diha nga sila mingsupak kanako;

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴Unsa man unya ang akong buhaton sa diha nga mobangon ang Dios? Ug sa diha nga siya modu-aw, unsa man ang akong itubag kaniya?

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵Wala ba magbuhat usab kaniya ang nagbuhat kanako diha sa tagoangkan? Wala ba kaming duha himoa sa sulod sa tagoangkan?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶Kong ang kabus gidid-an ko sa ilang gikinahanglan, Kun gikawang ko ang mga mata sa balo nga babaye,

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷Kun ako lamang usara ang nagakaon sa akong hungit, Ug ang mga ilo wala makatilaw niana

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸(Dili, sukad sa akong pagkabatan-on siya nagatubo uban kanako nga ingon ako sa amahan niya , Ug ako nagmatoto sa balong babaye sukad pa sa tagoangkan sa akong inahan);

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹Kong dinhay bisan kinsa nga nakit-an nako nga namatay tungod sa pagkawalay bisti, Kun ang hangul walay saput;

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰Kong ang iyang hawak wala magpanalangin kanako, Ug kong siya wala kainiti tungod sa balhibo sa akong carnero;

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹Kong gibakyaw ko ang akong kamot batok sa mga ilo, Tungod kay nakita ko ang akong magtatabang diha sa ganghaan:

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²²Nan ipatagak ang akong abaga gikan sa balikhaw, Ug ang akong bukton maputol unta gikan sa bukog.

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³Kay ang kagul-anan gikan sa Dios makapahadlok kanako, Ug tungod sa iyang pagkahalangdon ako dili makabuhat bisan unsa.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴Kong ang bulawan maoy gihimo ko nga akong paglaum, Ug giingon ko ang bulawang lunsay: Ikaw mao man ang akong pagsalig;

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵Kong ako nagkasadya tungod kay daghan ang akong bahandi, Ug tungod kay daku ang natigum sa akong kamot;

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶Kong nakita ko ang adlaw sa diha nga kana minghayag, Kun ang bulan nga nagpanaw sa kadan-ag,

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷Ug ang akong kasingkasing nahaylo sa tago, Ug ang akong baba mihalok sa akong kamot:

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸Kini usab maoy usa ka sala nga pagasilotan sa mga maghuhukom; Kay igalimod ko unta ang Dios nga atua sa itaas.

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹Kong gikalipay ko ang pagkalaglag niadtong nagdumot kanako, Kun nagpahataas ako sa akong kaugalingon sa diha nga siya hingkaplagan sa kadautan:

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰(Oo, wala ko pasagdi ang akong baba nga makasala Sa pagpangayo sa iyang kinabuhi uban ang usa ka panghimaraut);

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹Kong ang mga tawo sa akong balong-balong wala manag-ingon: Kinsay makakita ug mausa nga wala mabusog sa iyang makaon?

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³²(Ang dumuloong wala makapuyo sa dalan; Apan gibuksan ko ang akong mga pultahan alang sa lumalangyaw);

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³Kong ingon kang Adam ako nagtabon sa akong mga kalapasan, Sa pagtago sa akong sala sulod sa akong dughan,

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴Tungod kay nahadlok ako sa daku nga panon sa katawohan, Ug kay nakapalisang kanako ang pagtamay sa mga kabanayan, Busa ako naghilum ug wala gumala sa akong pultahan,

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵Oh, nga ania untay usa nga magpatalinghug kanako? (Ania karon, ania ang akong timaan, patubaga kanako ang Makagagahum) Ug nga ania unta kanako ang sumbong nga gisulat sa akong kabatok!

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶Sa pagkamatuod akong pas-anon kana unta sa akong abaga; Ibugkos ko kana kanako ingon sa usa ka purongpurong:

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷Kaniya akong ipahayag unta ang gidaghanon sa akong mga lakang; Ingon sa usa ka principe, siya pagaduolon ko.

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸Kong ang akong yuta nagasinggit batok kanako, Ug ang mga tudling niana managdungan sa pagpanghilak;

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹Kong gikaon ko ang mga bunga niana sa walay bayad, Kun gipildi ko ang kinabuhi sa mga tag-iya niana:

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰Kasampinitan ang patugka ilis sa trigo, Ug kogon ilis sa cebada. Natapus ang mga pulong ni Job.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.