¹Bisan pa niana, Job, ipakilooy ko kanimo, pamatia ang akong pakigpulong, Ug patalinghugi ang tanan ko nga mga pulong.

¹Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

²Tan-awa karon, gibuka ko ang akong baba; Ang akong dila nagsulti sa sulod sa akong baba.

²Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

³Ang akong mga pulong magasaysay sa katul-id sa akong kasingkasing; Ug kadtong nasayran sa akong mga ngabil, igasulti nila sa kinasingkasing.

³Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

⁴Ang Espiritu sa Dios nagbuhat kanako, Ug ang gininhawa sa Makagagahum nagahatag kanako ug kinabuhi.

⁴Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

⁵Kong ikaw makahimo, tumubag ka kanako; Andama ang imong igsusulti sa akong atubangan, tumindog ka.

⁵Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

⁶Ania karon, ako sama kanimo sa atubangan sa Dios: Ako usab gibuhat gikan sa yutang kolonon.

⁶Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

⁷Ania karon, ang akong pagkamakalilisang dili makapahadlok kanimo, Ni ang akong lulan magmabug-at kanimo.

⁷Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

⁸Sa pagkamatuod nadunggan ko ang imong mga sulti, Ug nabatian ko ang tingog sa imong mga pulong nga nagaingon:

⁸Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

⁹Ako mahinlo, walay kalapasan; Ako inocente, ni may kadautan dinhi kanako:

⁹»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

¹⁰Ania karon, siya nakakaplag ug mga higayon batok kanako, Giisip niya ako nga iyang kaaway;

¹⁰men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

¹¹Gibutang niya ang akong mga tiil sa mga sepohan, Gitiman-an niya ang akong mga alagianan.

¹¹Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

¹²Ania karon, tubagon ko ikaw, nga niini ikaw dili matarung; Kay ang Dios labing daku kay sa tawo.

¹²Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

¹³Ngano nga ikaw makigbisug batok kaniya, Sanglit wala man niya timan-i ang tanan niyang butang?

¹³Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

¹⁴Kay sa makausa nagasulti ang Dios, Oo, sa makaduha, bisan ang tawo wala magatagad niana.

¹⁴Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

¹⁵Pinaagi sa usa ka damgo, sa usa ka panan-awon sa gabii, Sa diha nga ang halalum nga paghinanok anaa sa mga katawohan. Sa pagkatulog diha sa ilang mga higdaanan;

¹⁵I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

¹⁶Unya iyang gibuksan ang mga igdulungog sa mga katawohan, Ug tak-uman ang ilang pahamatngon

¹⁶då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

¹⁷Aron isalikway niya ang tawo gikan sa iyang tuyo, Ug katagoan niya ang garbo gikan sa tawo;

¹⁷när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

¹⁸Gipugngan niya ang iyang kalag gikan sa gahong, Ug ang iyang kinabuhi gikan sa kamatayon pinaagi sa pinuti.

¹⁸Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

¹⁹Siya gicastigo usab pinaagi sa sakit diha sa ibabaw sa iyang higdaanan, Ug sa kanunay nga pakig-away sa iyang kabukogan;

¹⁹Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

²⁰Busa ang iyang kinabuhi lulud-on sa tinapay, Ug ang iyang kalag sa kalan-on nga labing lamian.

²⁰Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

²¹Ang iyang unod naut-ut na nga dili na makita; Ug ang iyang kabukogan nga kaniadto dili makita nanikil.

²¹Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

²²Oo, ang iyang kalag nagakahaduol ngadto sa gahong, Ug ang iyang kinabuhi ngadto sa mga manlalaglag.

²²Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

²³Kong kaniya anaay usa ka manolonda, Usa ka maghuhubad, usa sa matag-usa ka libo, Sa pagpadayag sa tawo kong unsa ang matarung alang kaniya;

²³Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

²⁴Nan mapuanguron ang Dios kaniya, ug magaingon: Luwasa siya gikan sa kahulogon sa gahong, Ako nakakaplag ug usa ka lukat.

²⁴då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

²⁵Ang iyang unod mabag-o labi kay sa unod sa bata: Siya mahabalik sa mga adlaw sa iyang pagkabatan-on.

²⁵Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

²⁶Siya magaampo sa Dios, ug siya mahimuot kaniya, Busa magasud-ong siya sa iyang nawong sa kalipay: Ug igauli niya sa tawo ang iyang pagkamatarung.

²⁶När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

²⁷Siya magaawit sa atubangan sa mga tawo, ug mag-ingon: Ako nakasala, ug gibalit-ad ko ang matarung, Ug kana wala magpulos kanako:

²⁷Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

²⁸Iyang giluwas ang akong kalag gikan sa kahulogon sa gahong, Ug ang akong kinabuhi makakita sa kahayag.

²⁸ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

²⁹Ania karon, kining tanan nga mga butanga pagabuhaton sa Dios, Sa makaduha, oo, sa makatolo, sa usa ka tawo,

²⁹Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

³⁰Aron sa pagpahauli sa iyang kalag gikan sa gahong, Aron siya kadan-agan sa kahayag sa mga buhi.

³⁰till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

³¹Timan-i pag-ayo, Oh Job, patalinghugi ako: Humilum ka, ug ako mosulti.

³¹Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

³²Kong anaay imong igsusulti tubaga ako: Sumulti ka, kay buot ako magpakamatarung kanimo.

³²Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

³³Kong dili, magpatalinghug ka kanako: Humilum ka, ug tudloan ko ikaw sa kaalam.

³³Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.