¹Nahibalo ka ba sa panahon nga ig-alanak sa kanding sa bato? Kun makatimaan ba ikaw ug mga lagsaw nga baye nga nanganak?

¹Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

²Naisip ba nimo ang gidaghanon sa bulan sa ilang pagpanamkon? Kun nasayud ka ba sa adlaw sa ilang pagpanganak?

²när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

³Sila modungo sa ilang kaugalingon, lanak nila ang ilang mga gagmay, Magahaw-as sila sa ilang mga kasakit.

³Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

⁴Ang ilang mga anak mahimong kusgan, sila sa kalibonan nanagtubo; Sila manlakaw ug dili na mamalik pag-usab.

⁴Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

⁵Kinsa ba ang nagbuhi sa asno nga ihalas? Kun kinsa ba ang nagbadbad sa pisi nga gigapusan sa asno nga matulin,

⁵Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

⁶Kang kansang pinuy-anan maoy gihimo ko nga kamingawan, Ug ang yuta nga asin maoy iyang puloy-anan?

⁶De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

⁷Siya nagayam-id sa kagahub sa ciudad, Ni mamati siya sa pagsinggit sa mag-aabog.

⁷Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

⁸Ang lungbay sa kabukiran maoy iyang sibsibanan, Ug siya magapangita sa tanang butang nga lunhaw.

⁸Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

⁹Mahimuot ba ang vaca nga ihalas sa pag-alagad kanimo? Kun buot ka ba nga siya mopabilin sa imong pasungan?

⁹Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

¹⁰Ikagakud ba nimo ang vaca nga ihalas sa iyang pisi diha sa tudling? Kun modaro ba siya sa mga walog sa imong likod?

¹⁰Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

¹¹Mosalig ka ba kaniya tungod kay siya makusganon kaayo? Kun ibilin ba nimo kaniya ang imong bulohaton?

¹¹Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

¹²Igasalig ba nimo kaniya, nga siya maoy magdala sa binhi ngadto sa imong balay, Ug tigumon ang trigo sa imong salug nga giukan?

¹²Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

¹³Ang mga pako sa avestruz mokapakapa uban ang garbo; Apan maaghup ba ang iyang mga pako ug mga balhibo?

¹³Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

¹⁴Tungod kay iya man nga biyaan ang iyang mga itlog sa yuta, Ug painitan sila diha sa balas,

¹⁴Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

¹⁵Ug hikalimtan nila nga kini madabok sa tiil, Kun katumban ba sila sa mananap nga ihalas.

¹⁵Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

¹⁶Mabangis siya sa iyang mga kuyabog, ingon nga daw sila dili iya: Bisan makawang ang iyang kabudlay, siya dili mahadlok;

¹⁶Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

¹⁷Tungod kay gikuhaan siya sa Dios ug kaalam, Ni gihatagan siya ug salabutan.

¹⁷Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

¹⁸Sa panahon nga siya molupad sa itaas, Siya magayam-id sa kabayo ug sa nagkabayo niini.

¹⁸Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

¹⁹Nahatagan mo ba ang kabayo sa iyang kakusog? Gibistihan mo ba ang iyang liog sa lambungay nga nagakurogkurog?

¹⁹Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

²⁰Ikaw ba ang naghimo kaniya nga makalukso sama sa dulon? Ang himaya sa iyang pagpangusmo makalilisang.

²⁰Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

²¹Diha sa walog siya nagakakha, ug nalipay tungod sa iyang kusog: Siya mogula aron sa pagpakighibalag sa mga tawong sangkap sa hinagiban.

²¹Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

²²Ang kalisang iyang ginatamay, ug dili siya kapugdawan; Ni motalikod siya sa pinuti.

²²Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

²³Ang baslayan nagkagalkal batok kaniya, Ang bangkaw nga nagpangidlap ug ang salapang.

²³Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

²⁴Iyang itulon ang yuta tungod sa kabangis ug kaligutgut; Ni motagad siya sa tingog sa trompeta.

²⁴Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

²⁵Sa masubsob nga ang trompeta patingogon, siya magaingon: Aha! Ug siya makabaho sa panag-away gikan sa halayo, Sa dalugdug sa mga punoan, ug sa singgitay.

²⁵Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

²⁶Maglupad ba ang banog tungod sa iyang kaalam, Ug magtuy-od sa iyang mga pako padulong sa habagatan?

²⁶Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

²⁷Maglupad ba ang agila sa itaas tungod sa imong pagmando, Ug magbalay sa iyang salag sa kahitas-an?

²⁷Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

²⁸Siya sa ibabaw sa pangpang nagapuyo, ug tua didto ang iyang pinuy-anan: Sa kinatumyan sa pangpang, ug sa dapit nga malig-on.

²⁸För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

²⁹Gikan didto siya magalantaw sa iyang dalagiton; Ang iyang mga mata makatan-aw niana gikan sa halayo.

²⁹Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

³⁰Ang iya usab nga kuyabog mosupsop ug dugo: Ug hain gani ang mga patay, atua man siya.

³⁰Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

³¹På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

³²Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

³³Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

³⁴Så svarade nu HERREN Job och sade:

³⁵Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

³⁶Job svarade HERREN och sade:

³⁷Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

³⁸En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.