¹Ako mao ang tawo nga nakakita sa kasakitan pinaagi sa barahan sa iyang kapungot.

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²Iyang gitultolan ako ug gipalakat ako sa kangitngitan, ug wala sa kahayag.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³Sa pagkatinuod batok kanako iyang gipaatubang ang iyang kamot sa nakadaghan sa tibook nga adlaw.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴Ang akong unod ug ang akong panit yang gihimo nga tigulang; iyang gidugmok ang akong mga bukog.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵Siya nagtukod batok kanako, ug gilibutan ako sa kapaitan ug kasakitan.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶Gipapuyo niya ako sa mangiub nga mga dapit, sama niadtong dugay na nga nangamatay.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷Ako gialad niya, aron dili ako makagula; iyang gipabug-at ang akong talikala.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸Oo, sa pagtiyabaw nako, ug sa pagtawag sa panabang, iyang gipugngan ang akong pag-ampo.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹Gialad niya sa mga bato nga sinapsapan ang akong mga alagianan; iyang gibaliko ang akong mga dalan.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰Alang kanako siya sama sa usa ka oso nga nagabanhig, ingon sa usa ka leon sa tago nga mga dapit.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹Iyang gipatipas ang akong mga alagianan, ug gikuniskunis niya ako; iyang gibuhat ako nga biniyaan.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²Iyang gibusog ang iyang pana, ug iyang gipahaluna ako ingon sa usa ka ilig-onon alang sa pana.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³Ang mga udyong sa iyang baslayan gipalagbas sa akong mga amimislon.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴Ako nahimong kataw-anan sa tibook ko nga katawohan, ug ilang alawiton sa tibook nga adlaw.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵Gitugob niya ako sa kapaitan, gihubog niya ako sa panyawan.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶Gidugmok usab niya ang akong mga ngipon sa mga magagmayng bato; gitabonan niya ako sa mga abo.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷Ug imong gihinginlan ang akong kalag ngadto sa halayo gikan sa kalinaw; ako nalimot na sa kauswagan.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸Ug ako miingon: Ang akong kusog nawagtang na, ug ang akong paglaum nahanaw gikan kang Jehova.

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹Hinumduman mo ang akong kasakitan ug ang akong pagkaalaut, ang panyawan ug ang apdo.

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰Ang akong kalag nagahandum gihapon kanila, ug gipaubos sa sulod nako.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹Nahinumdum ako niini sa akong panumduman; busa ako may paglaum.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²Tungod sa mga mahigugmaongkalolot ni Jehova kita wala mangalaglag, kay ang iyang mga kalooy walay paghubas.

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³Sila ginabag-o sa matag-buntag; daku ang imong pagkamatinumanon.

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴Si Jehova mao ang akong panulondon, nagaingon ang akong kalag; busa anaa kaniya ang akong paglaum.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵Si Jehova maayo alang kanila nga nagapaabut kaniya, alang sa kalag nga nagapangita kaniya.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶Maayo nga ang tawo magalaum ug magapaabut sa kahilum sa kaluwasan ni Jehova.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷Maayo alang sa tawo nga pas-anon niya ang yugo sa iyang pagkabatan-on.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸Palingkora siya nga mag-inusara ug pahiluma, tungod kay kini iyang gipapas-an kaniya.

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹Ipabutang ang iyang baba sa abug, kong sa ingon niana aduna pay mapaabut.

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰Ipataon niya ang iyang aping kaniya nga nagasagpa; aron siya mapuno gayud sa pagsudya.

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹Kay ang Ginoo dili mosalikway sa walay katapusan.

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²Kay bisan siya nagpaguol, apan siya malooy sumala sa gidaghanon sa iyang mga mahigugmaong-kalolot.

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³Kay siya dili magasakit nga sa kinabubut-on, ni magapasubo sa mga anak sa tawo.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴Ang pagdugmok sa ilalum sa iyang mga tiil sa tanan nga mga binilanggo sa yuta,

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵Ang pagtungina sa katungod sa usa ka tawo sa atubangan sa nawong sa Labing Hataas,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶Ang pagbalit-ad sa usa ka tawo sa iyang katungod, dili uyonan ni Jehova.

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷Kinsa kadtong nagaingon, ug nahanabo man, sa diha nga wala magsugo ang Ginoo?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸Gikan sa baba sa Labing Hataas dili ba mogula ang dautan ug maayo?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹Ngano man nga nagamahay ang usa ka buhi nga tawo, ang usa ka tawo tungod sa silot sa iyang mga sala?

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰Susihon ta ug sulayan ta ang atong mga dalan, ug mamalik kita ngadto kang Jehova.

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹Bayawon ta ang atong kasingkasing uban ang atong mga kamot ngadto sa Dios sa kalangitan.

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²Kita nakalapas ug nakasukol: wala ka magpasaylo.

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³Nagatabon ka uban sa kasuko, ug nagalutos kanamo: nagapamatay ka, wala ka malooy.

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴Nagatabon ka sa imong kaugalingon sa usa ka panganod, aron walay pag-ampo nga makalahos kanimo .

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵Gihimo mo kami nga sama sa nalug ug sagbut sa taliwala sa mga katawohan.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶Ang tanan namong mga kaaway nagpabuka pagdaku sa ilang mga baba batok kanamo.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷Ang kahadlok ug ang gahong mingdangat kanamo, ang kalumpagan ug ang pagkalaglag.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸Ang akong mata nagapadaligdig ug mga sapa sa tubig, tungod sa pagkalaglag sa anak nga babaye sa akong katawohan.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹Nagapaagay sa luha ang akong mata, ug walay paghunong, walay pagpahulay,

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰Hangtud si Jehova motan-aw ug mosud-ong gikan sa langit.

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹Ang akong mata nakapasubo sa akong kalag, tungod sa tanang mga anak nga babaye sa akong ciudad.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²Gigukod ako nila sa hilabihan ingon sa usa ka langgam, sila nga mga kaaway ko sa walay hinungdan.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³Gibugto nila ang akong kinabuhi sulod sa bilanggoan, ug gisalibay ako ug bato.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴Ang mga tubig mibanlas ibabaw sa akong ulo; unya miingon ako: Namatay na ako.

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵Ako nagsangpit sa imong ngalan, Oh Jehova, gikan sa kinahiladman nga bilanggoan.

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶Gipatalinghugan mo ang akong tingog: ayaw pagtagoa ang imong igdulungog sa akong pagpangginhawa, sa akong pagtu-aw.

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷Ikaw nagapaduol kanako sa adlaw nga ako nagsangpit kanimo; ikaw nag-ingon: Ayaw kahadlok.

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸Oh Ginoo, naglaban ka sa mga katungod sa akong kalag; gitubos mo ang akong kinabuhi.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹Oh Jehova, nakakita ka sa akong sayup; hukman mo ang akong katungod.

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰Nakita mo ang tanan nilang mga pagpanimalus ug ang tanan nilang mga lalang batok kanako.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Nadungog mo ang ilang pagsudya, Oh Jehova, ug ang tana nilang mga lalang batok kanako,

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²Ang mga ngabil niadtong mingtindog batok kanako, ug ang ilang lalang batok kanako sa tibook nga adlaw.

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³Sud-onga ang ilang paglingkod, ug ang ilang pagtindog; 8 ako mao ang ilang alawiton.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴Magahatag ka kanila ug usa ka balus, Oh Jehova, sumala sa buhat sa ilang mga kamot.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵Magahatag ka kanila ug katig-a sa kasingkasing, ang imong tunglo kanila.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶Magalutos ka kanila sa kasuko, ug laglagon mo sila gikan sa ubos sa mga langit ni Jehova.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.