1Hinumdumi, Oh Jehova, kong unsay nahitabo kanamo: Sud-onga, ug tan-awa ang among kaulaw.
1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2Ang among kabilin nahulog ngadto sa mga dumuloong, Ang among mga balay ngadto sa mga lumalangyaw.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3Kami mga ilo ug walay mga amahan; Ang among mga inahan nangahimong mga balo.
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4Kami nag-inum sa among tubig nga binayloan sa salapi; Ang among kahoy ginabaligya na kanamo.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5Ang mga maglulutos kanamo nagaungot sa among mga liog: Kami gikapuyan ug walay pahulay.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6Among gihatag ang kamot ngadto sa mga Egiptohanon, Ug sa mga Asiriahanon, aron tagbawon sa tinapay.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7Ang among mga amahan nanagpakasala, ug wala na; Ug among giantus ang ilang kasal-anan.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8Ang mga sulogoon maoy nagahari kanamo: Walay makaluwas kanamo gikan sa ilang kamot.
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9Makuha namo ang among tinapay uban ang peligro sa among kinabuhi, Tungod sa espada didto sa kamingawan.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10Ang among panit maitum sama sa usa ka hudno, Tungod sa makasunog nga kainit sa kagutmanan.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11Ginalugos nila ang mga babaye didto sa Sion, Ang mga ulay sa ciudad sa Juda.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12Ang mga principe ginabitay pinaagi sa ilang mga kamot: Ang mga nawong sa mga anciano wala tahura.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13Ang mga batan-ong lalake maoy nanagpas-an sa galingan; Ug ang kabataan gipahiumod sa ilalum sa kahoy.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14Ang mga anciano namiya sa pultahan, Ang mga batan-ong lalake namiya sa ilang honi.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15Ang kalipay sa among kasingkasing mihunong na; Ang among sayaw nahimong pagminatay.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16Ang purongpurong nahulog gikan sa among ulo: Alaut kami kay kami nakasala man!
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17Tungod niini ang among kasingkasing nagakaluya; Tungod niining mga butanga ang among mga mata lubog na.
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18Tungod sa bukid sa Sion, nga mamingaw: Ang mga milo nagalakaw sa ibabaw niana.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19Ikaw, Oh Jehova, magapabilin sa walay katapusan; Ang imong trono nagapadayon gikan sa kaliwatan ngadto sa kaliwatan.
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20Ngano man nga nalimot ka kanamo sa walay katapusan, Ug mibiya kanamo sa hataas kaayong panahon?
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21Pabalika kami nganha kanimo, Oh Jehova, ug kami mamalik; Bag-oha ang among mga adlaw ingon sa kanhing panahon.
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22Apan giay-ran mo sa tuman kami; Ikaw naligutgut sa hilabihan batok kanamo.
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?