¹Sa maong panahon, sa nagatigum ang mga linibong panon sa katawohan sa pagkaagi nga sila nagtinumbanay ang usa ug usa, siya misugod sa pag-ingon sa iyang mga tinon-an una sa tanan: Magmatngon kamo sa levadura sa mga Fariseo, nga mao ang pagkasalingkapaw.

¹Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri.

²Apan walay bisan unsa nga gitabonan, nga dili igapadayag; ug walay gitago nga dili mahibaloan.

²Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.

³Busa bisan unsa ang inyong ginaingon sa kangitngit, pagahidunggan sa dayag; ug unsa ang inyong gisulti sa hungihong sa hilit nga mga lawak, igamantala sa ibabaw sa mga ibubongan.

³Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.

⁴Ug nagaingon ako kaninyo, mga abyan ko: Ayaw kamo kahadlok kanila nga nagapatay sa lawas, ug sa tapus niana wala na silay arang mahimo.

⁴Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer.

⁵Apan magapasidaan ako kaninyo kang kinsa kamo angay mahadlok. Kahadloki siya nga sa tapus siya makapatay adunay gahum sa pagtambog ngadto sa infierno. Oo, ako nagaingon kaninyo, kahadloki siya.

⁵Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. --

⁶Wala ba igabaligya ang lima ka langgam nga gagmay sa tagup-at ka diyut? ug walay usa kanila nga hikalimtan sa atubangan sa Dios.

⁶Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud.

⁷Apan bisan pa ang mga buhok sa inyong ulo ginaisip ang tanan. Ayaw kahadlok: mga mahal pa kamo kay sa daghang mga langgam nga gagmay.

⁷Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.

⁸Ug nagaingon ako kaninyo: Ang tagsatagsa nga magasugid kanako sa atubangan sa mga tawo, siya igasugid usab sa Anak sa tawo sa atubangan sa mga manolonda sa Dios.

⁸Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.

⁹Apan ang magalimod kanako sa atubangan sa mga tawo, igalimod usab sa atubangan sa mga manolonda sa Dios.

⁹Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

¹⁰Ug ang tagsatagsa nga magasulti sa usa ka pulong batok sa Anak sa tawo, siya pagapasayloon niana; apan kaniya nga nagapasipala batok sa Espiritu Santo, kini dili pagapasayloon.

¹⁰Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlåtet.

¹¹Ug kong magadala sila kaninyo sa atubangan sa mga sinagoga, ug sa mga punoan, ug sa mga kagamhanan, dili kamo magkaguol kong unsaon, o unsa ang inyong igatubag, o unsa ang inyong igasulti;

¹¹Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;

¹²Kay ang Espiritu Santo magatudlo kaninyo niadto gayud nga taknaa sa inyong kinahanglang isulti.

¹²ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen säga.»

¹³Ug ang usa sa panon sa katawohan miingon kaniya: Magtutudlo, sugoa ang akong igsoong lalake nga bahinon niya uban kanako ang kabilin.

¹³Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig.»

¹⁴Apan siya miingon kaniya: Tawo, kinsa ba ang nagbuhat kanako nga usa ka maghuhukom kun usa ka magbabahin diha kaniayo?

¹⁴Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?»

¹⁵Ug siya miingon kanila: Magtan-aw ug maglikay kamo sa kahikaw: kay ang kinabuhi sa usa ka tawo wala matingub sa pagkadagaya sa mga butang nga iyang ginabatonan.

¹⁵Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.»

¹⁶Ug siya nagsulti sa usa ka sambingay kanila, nga nagaingon: Ang uma sa usa ka tawong dato mihatag ug daghang abut.

¹⁶Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.

¹⁷Ug siya nagtolotimbang sulod sa iyang kaugalingon, nga nagaingon: Unsay pagabuhaton ko, kay wala akoy dapit nga katiguman sa akong mga abut?

¹⁷Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'

¹⁸Ug siya miingon: Kini ang pagabuhaton ko: pagagub-on ko ang akong mga dapa, ug magtukod ako ug labi pang daku; ug diha kanila pagatipigan ko ang akong tanang mga abut ug mga bahandi;

¹⁸Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.

¹⁹Ug magaingon ako sa akong kalag: Kalag, aduna kay daghang mga bahandi nga gitagana alang sa daghang mga tuig; pamahulay ka, kumaon, uminum, ug maglipay.

¹⁹Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott för varat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.

²⁰Apan ang Dios miingon kaniya: Buangbuang ka, karong gabii pagakuhaon kanimo ang imong kinabuhi; ug ang mga butang nga imong gitagana, kang kinsa na man sila?

²⁰Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --

²¹Mao kana siya nga nagatigum sa bahandi alang sa iyang kaugalingon, ug dili bahandianon sa atubangan sa Dios.

²¹Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.»

²²Ug siya miingon sa iyang mga tinon-an: Busa nagaingon ako kaninyo, dili kamo managkaguol sa inyong kinabuhi, kong unsa ang inyong pagakan-on: bisan pa alang sa inyong lawas, kong unsa ang inyong igapanaput.

²²Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.

²³Kay ang kinabuhi labaw pa kay sa kalan-on, ug ang lawas kay sa bisti.

²³Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.

²⁴Palandunga ninyo ang mga uwak, nga sila wala magpugas, bisan mag-ani; nga walay kamalig, bisan dapa: ug ang Dios nagapakaon kanila. Pagkalabaw pa ninyo ug bili kay sa mga langgam!

²⁴Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och de hava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Huru mycket mer ären icke I än fåglarna!

²⁵Ug kinsa kaninyo nga tungod sa pagkaguol, makadugang ug usa ka siko sa gitas-on sa iyang kinabuhi?

²⁵Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?

²⁶Busa, kong kamo dili makahimo sa pagbuhat nianang labing diyutay, nganong nagakaguol kamo mahatungod sa uban?

²⁶Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?

²⁷Palandunga ang mga lirio kong unsa ang pagtubo nila; wala sila magbuhat, bisan magbilik; apan nagaingon ako kaninyo, nga bisan pa si Salomon, sa tibook niyang himaya, wala makabisti ingon sa usa niini kanila.

²⁷Given akt på liljorna, huru de varken spinna eller väva; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

²⁸Apan kong ang Dios nagapabisti sa ingon sa balili sa kaumahan nga karon anaa, ug ugma igasugnod sa hudno, dili ba labaw pa niini magapabisti siya kaninyo, oh kamo nga mga diyutay ug pagtoo?

²⁸Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han då icke kläda eder, I klentrogne!

²⁹Ug dili kamo magkaguol sa pagpangita kong unsay inyong pagakan-on ug paga-imnon; ug dili usab kamo magmaduhaduhaon sa hunahuna.

²⁹Söken därför icke heller I efter vad I skolen äta, eller vad I skolen dricka, och begären icke vad som är för högt.

³⁰Kay nga tanan kining mga butanga ginapangita sa mga nasud sa kalibutan; apan ang inyong Amahan nahibalo nga kamo adunay kinahanglan niining mga butanga.

³⁰Efter allt detta söka ju hedningarna i världen, och eder Fader vet att I behöven detta.

³¹Apan pangitaa ninyo ang iyang gingharian, ug kining mga butanga igadugang kaninyo.

³¹Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder.

³²Ayaw kahadlok, diyutay nga panon; kay mao ang nahamut-an sa inyong Amahan ang paghatag kaninyo sa gingharian.

³²Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.

³³Ibaligya ninyo ang anaa kaninyo, ug maghatag kamo ug limos; magbuhat kamo alang kaninyo ug mga puntil nga walay pagkadaan, usa ka bahandi sa mga langit nga dili madunot, diin walay kawatan makaduol, bisan bokbok makakotkot.

³³Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar.

³⁴Kay kong hain ang inyong bahandi, atua usab ang inyong kasingkasing.

³⁴Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.

³⁵Baksan ninyo ang inyong mga hawak, ug pasigahon ang inyong mga lamparahan.

³⁵Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande.

³⁶Ug magapakasama kamo sa mga tawo nga nagapaabut sa ilang Ginoo sa iyang pagpauli gikan sa kombira sa kasal; aron nga sa pag-abut ug pagtoktok niya, ila gilayon pagaablihan siya.

³⁶Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skall bryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom, när han kommer och klappar.

³⁷Bulahan kadtong mga ulipon nga sa pag-abut sa Ginoo, makaplagan sila nga nagatukaw. Sa pagkamatuod nagaingon ako kaninyo, nga magabakus siya sa iyang kaugalingon, ug magapalingkod kanila sa pagkaon, ug siya moduol ug magaalagad kanila.

³⁷Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sin klädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram och betjäna dem.

³⁸Ug kong moabut siya sa ikaduha nga pagtukaw, ug kong sa ikatolo, ug hikaplagan sila sa ingon mga bulahan kadtong mga ulipona.

³⁸Och vare sig han kommer under den andra nattväkten eller under den tredje och finner dem så göra -- saliga äro de då.

³⁹Apan hibaloi ninyo kini, nga kong ang agalon sa panimalay nahibalo pa unta sa takna nga moabut ang kawatan, magtukaw unta siya; ug dili unta niya pasagdan nga mabuslotan ang iyang balay.

³⁹Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁰Busa, mangandam usab kamo; kay sa usa ka takna nga wala ninyo pagahunahunaa, moabut ang Anak sa tawo.

⁴⁰Så varen ock I redo ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.»

⁴¹Ug si Pedro miingon: Ginoo, nagasulti ba ikaw niining sambingay alang kanamo, kun alang sa tanan usab?

⁴¹Då sade Petrus: »Herre, är det om oss som du talar i denna liknelse, eller är det om alla?»

⁴²Ug ang Ginoo miingon: Busa kinsa man diay ang tinugyanan nga matinumanon ug maalam nga kaniya ang iyang agalon magatugyan sa iyang panimalay sa paghatag kanila sa ilang bahin sa kalan-on sa sibo gayud sa panahon?

⁴²Herren svarade: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätt tid giva dem deras bestämda kost --

⁴³Bulahan kadtong ulipon nga makaplagan sa iyang agalon, kong kini moabut na, nga magabuhat sa ingon.

⁴³salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

⁴⁴Sa pagkamatuod nagaingon ako kaninyo, nga siya magabutang kaniya sa ibabaw sa tsanan nga iyang gibatonan.

⁴⁴Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

⁴⁵Apan kong kadtong ulipon magaingon sa iyang kasingkasing: Ang akong agalon nagadugay sa iyang pag-abut: ug magasugod sa pagpamunal sa mga sulogoong lalake ug sa mga sulogoong babaye ug sa pagkaon ug pag-inum, ug sa paghuboghubog;

⁴⁵Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han bliver drucken,

⁴⁶Ang agalon niadtong ulipon moabut sa usa ka adlaw nga wala niya paabuta, ug sa usa ka takna nga wala niya hibaloi, ug magahingilin kaniya, ug magatudlo sa iyang bahin kauban sa mga dili matinoohon.

⁴⁶då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. --

⁴⁷Ug kadtong ulipona, nga nahibalo sa kabubut-on sa iyang agalon ug wala mag-andam, bisan magbuhat sumala sa iyang kabubut-on, pagabunalan ug daghan.

⁴⁷Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med många slag.

⁴⁸Apan siya nga wala mahibalo, ug nagbuhat mga butang nga angay sa mga hampak, pagabunalan lamang ug diriyut. Ug bisan kinsa nga gihatagan ug daghan, daghan ang pagapanilngon kaniya; ug kanila nga gitugyanan ug daghan, daghan ang pagapangayoon.

⁴⁸Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad som val slag värt, han skall bliva straffad med allenast få slag. Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.

⁴⁹Ako mianhi sa pagsalibay ug kalayo sa ibabaw sa yuta; ug unsa pay pagtinguhaon ko kong kini misiga na?

⁴⁹Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!

⁵⁰Apan aduna akoy usa ka bautismo nga igabautismo kanako; ug daw hilabihan ang pagkaguol ko hangtud nga mamatuman kini.

⁵⁰Men jag måste genomgå ett dop; och huru ängslas jag icke, till dess att det är fullbordat!

⁵¹Naghunahuna ba amo nga mianhi ako sa paghatag ug pakigdait sa yuta? Nagaingon ako kaninyo, Wala; kondili sa pagkabahinbahin hinoon.

⁵¹Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej, säger jag eder, fastmer söndring.

⁵²Kay sukad karon adunay lima sulod sa usa ka balay nga mabahin, ang totolo batok sa duha, ug ang duha batok sa totolo.

⁵²Ty om fem finnas i samma hus, skola de härefter vara söndrade från varandra, så att tre stå mot två Och två mot tre:

⁵³Sila mabahin, ang amahan batok sa anak, ug ang anak batok sa amahan; ang inahan batok sa anak nga babaye, ug ang anak nga babaye batok sa iyang inahan; ug ang ugangang babaye batok sa iyang umagad nga babaye, ug ang umagad nga babaye batok sa iyang ugangang babaye.

⁵³fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.

⁵⁴Ug siya miingon usab sa mga panon sa katawohan: Kong makita ninyo ang dag-um nga magasaka sa Kasadpan, moingon kamo dayon: adunay moabut nga ulan, ug kana moabut.

⁵⁴Han hade också till folket: »När I sen ett moln stiga upp i väster, sägen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker så.

⁵⁵Ug kong makita ninyo ang hangin nga Habagat nga magahuros, moingon kamo: Adunay moabut nga makusog nga init, ug kana moabut.

⁵⁵Och när I sen sunnanvind blåsa, sägen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker.

⁵⁶Mga salingkapaw, kamo mahibalo nga manimaan sa dagway sa yuta ug sa langit; apan ngano nga dili kamo makaila sa tilimad-on niini nga panahon?

⁵⁶I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda; huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?

⁵⁷Ug ngano nga bisan sa inyong kaugalingon dili kamo maghukom kong unsa ang matarung?

⁵⁷Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?

⁵⁸Kay sa nagapadulong pa ikaw uban sa imong kaaway ngadto sa punoan, paninguhaon mo gayud diha sa dalan nga ikaw makagawas kaniya; tingali ikaw unya guyoron niya ngadto sa maghuhukom, ug ang maghuhukom magatugyan kanimo ngadto sa aguasil ug ang aguasil maga-sulod kanimo sa bilanggoan.

⁵⁸När du går till en överhetsperson med din motpart, så gör dig under vägen all möda att bliva förlikt med denne, så att han icke drager dig fram inför domaren; då händer att domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och att rättstjänaren kastar dig i fängelse.

⁵⁹Nagaingon ako kanimo: Dili ka makagula didto hangtud nga imong pagabayran ang katapusang diyut.

⁵⁹Jag säger dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt ända till den yttersta skärven.»