¹Apan sa nahaunang adlaw sa semana, sayo pa kaayo, nanagpangabut sila sa lubnganan, nga nanagdala sa mga pahumot nga ilang gitagana.

¹Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

²Ug ilang hingkaplagan nga ang bato naligid gikan sa lubnganan.

²Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

³Ug misulod sila, ug wala nila hikaplagi ang lawas sa Ginoong Jesus.

³Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

⁴Ug nahatabo nga, samtang nalibog sila mahatungod niini, ania karon, nagatindog sa atubangan nila ang duha ka lalake nga may bisti nga masulaw.

⁴När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

⁵Ug sa nangahadlok sila ug nanagduko sa yuta, ilang giingon sila: Nganong ginapangita ninyo ang buhi sa taliwala sa mga minatay?

⁵Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

⁶Wala siya dinhi kondili nabanhaw. Hinumdumi ninyo ang iyang giingon kaninyo sa didto pa siya sa Galilea;

⁶Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

⁷Nga nagaingon nga ang Anak sa tawo kinahanglan igatugyan sa kamot sa mga tawo nga makasasala, ug igalansang sa cruz, ug sa ikatolo ka adlaw mabanhaw.

⁷'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

⁸Ug nahinumdum sila sa iyang mga pulong.

⁸Då kommo de ihåg hans ord.

⁹Ug sa nanagpamauli sila gikan sa lubnganan, gisugilon nila kining tanang mga butanga sa napulo ug usa, ug sa ngatanan.

⁹Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --

¹⁰Ug ang mga nanagsugilon niining mga butanga sa mga apostoles mao sila si Maria Magdalena, ug si Juana, ug si Maria nga inahan ni Jacobo, ug uban pang mga babaye nga kauban nila.

¹⁰Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

¹¹Ug kining mga pulonga sa ilang pagtan-aw daw sugilanong walay hinungdan, ug wala sila managpanoo kanila.

¹¹Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

¹²Apan si Pedro mitindog ug midalagan paingon sa lubnganan, ug sa pagduko ug paglili niya, iyang hikit-an ang mga panapton nga lino na lamang; ug mipauli siya sa iyang balay nga nagakahibulong sa nahitabo.

¹²Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

¹³Ug ania karon, ang duha kanila nangadto sa maong adlaw sa lungsod nga diyutay, nga ginganlan Emmaus, nga gikan sa Jerusalem may napulog usa ka kilometro.

¹³Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

¹⁴Ug nagsinultihay sila mahitungod sa tanang mga butang nga nanghitabo.

¹⁴Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

¹⁵Ug nahitabo nga sa nagsinultihay sila ug nagpinangutan-anay, nga si Jesus miduol ug mikuyog kanila.

¹⁵Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

¹⁶Apan ang ilang mga mata nawad-an sa pag-ila kaniya.

¹⁶Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

¹⁷Ug siya miingon kanila: Unsang mga hilisgutan kini nga inyong ginasultihan samtang nagalakaw kamo? Ug sila mihunong nga nagmasulob-on.

¹⁷Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

¹⁸Ug mitubag ang usa, ang ginganlan si Cleofas, ug miingon kaniya: Ikaw lamang ang dumuduong sa Jerusalem nga wala manghibalo sa mga butang nga nanghitabo didto niining adlawa?

¹⁸Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

¹⁹Ug siya miingon kanila: Unsang mga butanga? Ug sila miingon kaniya: Ang mga butang mahitungod kang Jesus nga Nazaretnon, usa ka manalagna nga gamhanan sa buhat ug sa pulong sa atubangan sa Dios ug sa tanang tawo.

¹⁹Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

²⁰Ug naunsa nga ang mga pangulong sacerdote ug ang atong mga punoan nagatugyan kaniya aron pagahukman sa silot sa kamatayon, ug naglansang kaniya sa cruz.

²⁰huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

²¹Apan kami milaum nga siya mao kadtong magatubos sa Israel. Oo, ug labut pa niining tanan, ikatolo na karon ka adlaw sukad kining mga butanga manghitabo.

²¹Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

²²Ug labut pa, ang ubang mga babaye nga kauban namo, nakapahitingala kanamo sa tapus sila managpangadto sa lubnganan sa sayo pa kaayo;

²²Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

²³Ug sa wala nila hingkaplagi ang lawas, namalik sila nga nagaingon nga nakakita sila ug panan-awon sa mga manolonda nga nanag-ingon nga siya buhi.

²³och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

²⁴Ug ang uban sa mga kauban namo nanagpangadto sa lubnganan, ug hingkaplagan nila ang mao usab sumala sa giingon sa mga babaye, apan siya wala hikit-inila.

²⁴Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

²⁵Ug siya miingon kanila: Ay, mga tawong buangbuang, ug mga maluya ug kasingkasing sa pagtoo sa tanang giingon sa mga manalagna!

²⁵Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

²⁶Dili ba kinahanglan nga si Cristo magaantus niining mga butanga, ug magasulod sa iyang kahimayaan?

²⁶Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

²⁷Ug sa gisugdan niya gikan kang Moises ug gikan sa tanang mga manalagna, iyang gisaysay kanila ang mga butang sa tibook nga Kasulatan nahatungod sa iyang kaugalingon.

²⁷Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

²⁸Ug nahiduol sila sa lungsod nga diyutay nga ilang gipadulongan; ug iyang gihimo nga ingon sa mopadayon siya sa unahan.

²⁸När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

²⁹Ug ilang gihawiran siya nga nagaingon: Pabilin ka uban kanamo, kay haduol na ang kagabhion, ug nahilig na ang adlaw. Ug siya misulod sa pagpabilin uban kanila.

²⁹Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

³⁰Ug nahatabo nga sa nakalingkod siya uban kanila sa pagkaon, mikuha siya ug tinapay; ug gipanalanginan, gipikaspikas niya ug gipanghatag kanila.

³⁰Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

³¹Ug nangabuka ang ilang mga mata, ug ilang naila siya: ug siya nawala sa ilang pagtan-aw.

³¹Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

³²Ug sila nasig-ingon ang usa ug usa: Wala ba magdilaab ang along kasingkasing sa sulod nato, samtang nagasulti siya kanato sa dalan, ug samtang siya nagasaysay kanato sa mga Kasulatan?

³²Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

³³Ug mingtindog sila sa maong takna ug namalik sa Jerusalem, ug hingkaplagan nga nagatigum ang napulo ug usa ug ang mga kauban nila,

³³Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

³⁴Nga nagaingon: Matuod gayud nga nabanhaw ang Ginoo, ug nagpakita kang Simon.

³⁴Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

³⁵Ug gisugilon nila ang nahatabo sa dalan, ug sa unsa nga paagi nga ilang hing-ilhan siya sa pagtipiktipik sa tinapay.

³⁵Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

³⁶Ug sa nagasulti sila niining mga butanga, si Jesus mitindog sa ilang taliwala ug miingon kanila: Ang pakigdait anaa kaninyo.

³⁶Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

³⁷Apan sila nanagkurog ug nangahadlok, ug nanagdahum nga nakakita sila ug usa ka espiritu.

³⁷Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

³⁸Ug siya miingon kanila: Nganong nangatugaw kamo? ug ngano nga ang mga pangutana mingturok sa inyong kasingkasing?

³⁸Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

³⁹Tan-awa ang akong mga kamot ug ang akong mga tiil, nga ako gayud kini: kupti ako ug tan-awa; kay ang espiritu walay unod ug mga bukog, ingon sa gitan-aw ninyo nga ako aduna.

³⁹Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

⁴⁰Ug sa nakapamulong siya niini, iyang gipakita kanila ang iyang mga kamot ug mga tiil.

⁴⁰Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

⁴¹Ug samtang nagaduhaduha pa sila tungod sa kalipay, ug sa kahibulong, siya miingon kanila: Aduna bay makaon kamo dinhi?

⁴¹Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

⁴²Ug ilang gihatagan siya ug bahin sa sinugba nga isda, ug bahin sa usa ka udlan sa dugos.

⁴²Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

⁴³Ug iyang gikuha ug gikaon sa atubangan nila.

⁴³och han tog det och åt därav i deras åsyn.

⁴⁴Ug siya miingon kanila: Kini mao ang akong mga pulong nga akong gipamulong kaninyo samtang dinhi pa ako kauban ninyo, nga kinahanglan nga matuman sa hingpit ang tanan nga nahasulat mahatungod kanako sa Kasugoan ni Moises, ug sa mga Manalagna, ug sa mga Salmo.

⁴⁴Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

⁴⁵Unya gibuksan niya ang ilang mga salabutan aron makatukib sila sa mga Kasulatan.

⁴⁵Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

⁴⁶Ug siya miingon kanila: Ingon niini ang nahasulat, nga si Cristo kinahanglan magaantus, ug mabanhaw gikan sa mga minatay sa ikatolo ka adlaw.

⁴⁶Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

⁴⁷Ug nga sa iyang ngalan igawali ang paghinulsol ug ang pagpasaylo sa mga sala sa tanang mga nasud magsugod sa Jerusalem.

⁴⁷och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

⁴⁸Kamo mao ang mga saksi niining mga butanga.

⁴⁸I kunnen vittna härom.

⁴⁹Ugania karon, ako magapadala sa saad sa akong Amahan nganha kaninyo; apan managpabilin kamo sa ciudad, hangtud nga kamo masul-uban sa gahum gikan sa kahitas-an.

⁴⁹Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

⁵⁰Ug iyang gidala sila sa gawas hangtud sa Betania, ug iyang gituboy ang iyang mga kamot ug gipanalanginan sila.

⁵⁰Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

⁵¹Ug nahatabo nga samtang siya nagapanalangin kanila, mibulag siya gikan kanila, ug gibayaw ngadto sa langit.

⁵¹Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

⁵²Ug sila nanagsimba kaniya, ug nanagpamalik sa Jerusalem nga may dakung kalipay.

⁵²Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

⁵³Ug nagapadayon sila sa templo nga nagahimaya sa Dios.

⁵³Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.