¹Karon nahitabo sa ikaduhang adlaw nga igpapahulay, nga siya minglatas sa mga katrigohan; ug ang iyang mga tinon-an nagpangutlo sa mga uhay, ug nagpangaon sa mga kinusokuso sa ilang mga kamot.

¹Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder dem med händerna och åto.

²Apan ang uban sa mga Fariseo nag-ingon: Nganong nagbuhat kamo sa supak sa Kasugoan nga pagabuhaton sa adlaw nga igpapahulay?

²Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är lovligt att göra på sabbaten?

³Ug si Jesus sa nagatubag kanila miingon: Wala ba ninyo mabasa bisan pa ang gibuhat ni David, sa gigutom siya, ug ang mga kauban niya;

³Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga:

⁴Naunsa nga misulod siya sa balay sa Dios, ug mikuha ug mikaon sa tinapay nga gibutang sa atubangan sa Dios, ug iyang gihatagan usab ang mga kauban niya; nga supak man sa Kasugoan ang pagkaon niadto kondili sa mga sacerdote lamang?

⁴huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?»

⁵Ug siya nag-ingon kanila: Ang anak sa tawo Ginoo sa adlaw nga igpapahulay.

⁵Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.»

⁶Ug nahitabo sa lain nga adlaw nga igpapahulay, nga misulod siya sa sinagoga ug nagtudlo; ug may usa ka tawo didto, ug ang iyang kamot nga too kuyos.

⁶På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var förvissnad.

⁷Ug ang mga escriba ug ang mga Fariseo nagbantay kaniya, kong paga-ayohon ba niya sa adlaw nga igpapahulay; aron sila makakaplag ug hinungdan sa pagsumbong batok kaniya.

⁷Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något att anklaga honom för.

⁸Apan nahibalo siya sa ilang mga hunahuna; ug siya miingon sa tawo nga may kamot nga kuyos: Bumangon ka, ug tumindog sa taliwala. Ug siya mibangon ug mitindog.

⁸Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp och trädde fram.

⁹Ug si Jesus miingon kanila: Ako mangutana kaninyo, uyon ba sa Kasugoan ang pagbuhat sa maayo sa adlaw nga igpapahulay, kun ang pagbuhat sa dautan? ang pagluwas sa kinabuhi, kun ang paglaglag ba niini?

⁹Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att förgöra det?»

¹⁰Ug siya mitan-aw kanilang tanan, ug miingon sa tawo: Tuy-ora ang imong kamot. Ug siya nagbuhat sa ingon, ug ang iyang kamot hing-ulian nga maayo sama sa usa.

¹⁰Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.

¹¹Apan sila nangapuno sa kaligutgut, ug nanagsinultihay ang usa ug usa kong unsay pagabuhaton nila kang Jesus.

¹¹Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig mot Jesus.

¹²Ug nahitabo niadtong mga adlawa nga siya miadto sa bukid sa pag-ampo; ug didto nag-ampo siya sa Dios sa tibook gabii.

¹²Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.

¹³Ug sa pagkaadlaw na, gitawag niya ang iyang mga tinon-an, ug nagpili gikan kanila napulo ug duha nga ginganlan usab niya ug mga apostoles:

¹³Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:

¹⁴Si Simon nga ginganlan usab si Pedro, ug si Andres nga iyang igsoon, ug si Jacobo ug si Juan, ug si Felipe ug si Bartolome,

¹⁴Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus

¹⁵Ug si Mateo ug si Tomas, ug si Jacobo nga anak ni Alfeo, ug si Simon nga ginganlan ang Makugihon,

¹⁵och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;

¹⁶Ug si Judas nga igsoon ni Jacobo, ug si Judas Iscariote, nga nahimong mabudhion.

¹⁶vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.

¹⁷Ug milugsong siya uban kanila, ug mitindog sa usa ka dapit nga patag ug ang usa ka dakung panon sa iyang mga tinon-an, ug usa ka dakung panon sa katawohan gikan sa tibook Judea ug Jerusalem, ug sa baybayon sa Tiro ug sa Sidon, ming-abut sa pagpatalinghug kaniya, ug pagpaayo sa ilang mga sakit;

¹⁷Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.

¹⁸Ug ang mga gisakit sa mga espiritung mahugaw, nangaayo.

¹⁸Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena andar blevo botade.

¹⁹Ug ang tibook panon sa katawohan naninguha sa paghikap kaniya; kay may gahum nga minggula kaniya, ug nagaayo sa tanan.

¹⁹Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.

²⁰Ug siya, sa giyahat ang iyang mga mata sa iyang mga tinon-an, miingon: Bulahan kamo nga mga kabus; kay inyo ang gingharian sa Dios.

²⁰Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.

²¹Bulahan kamo nga mga gigutom karon; kay pagabusgon kamo. Bulahan kamo nga nagapanghilak karon; kay magakatawa kamo.

²¹Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.

²²Bulahan kamo kong pagadumtan kamo sa mga tawo, ug kong pagaayran kamo nila sa ilang katilingban, ug pagapanamastamasan kamo, ug pagapanghimarauton ang inyong ngalan, tungod sa Anak sa tawo.

²²Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.

²³Managmaya kamo niadtong adlawa ug managlukso kamo sa kalipay: kay ania karon, ang balus kaninyo daku didto sa langit; kay ingon niini ang gibuhat sa ilang mga ginikanan batok sa mga manalagna.

²³Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.

²⁴Apan alaut kamong mga dato! Kay ang inyong kalipay nadawat na ninyo.

²⁴Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!

²⁵Alaut kamo, kamo nga mga busog karon! kay pagagutmon kamo. Alaut kamo, kamo nga nangatawa karon! kay managkasubo, ug managhilak kamo.

²⁵Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta!

²⁶Alaut kamo, kong ang tanang mga tawo managsulti sa maayo tungod kaninyo! Kay ingon niini ang gibuhat sa ilang mga ginikanan alang sa mga bakakong manalagna.

²⁶Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.

²⁷Apan ako nagaingon kaninyo nga mga nanagpatalinghug: Higugmaon ninyo ang inyong mga kaaway; buhata ninyo ang maayo sa mga nanagdumot kaninyo.

²⁷Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,

²⁸Panalanginan ninyo ang mga nanagpanunglo kaninyo; ug manag-ampo kamo alang sa mga nanagpasipala kaninyo.

²⁸välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.

²⁹Sa nagsagpa sa imong aping, itaon usab kaniya ang pikas; ug sa nagkuha sa imong kupo, dili mo usab pagdid-an sa imong saput.

²⁹Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.

³⁰Ang tanan nga nagapangayo kanimo, hatagi; ug ang nagakuha sa imong mga butang, ayaw pagbawii sila,

³⁰Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.

³¹Ug sumala sa buot ninyo nga buhaton kaninyo sa mga tawo, buhata usab ninyo kanila.

³¹Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.

³²Apan kong kamo nagahigugma sa mga nahigugma kaninyo, unsang mga pasalamat ang mainyo? Kay bisan pa ang mga makasasala nagahigugma niadtong nagahigugma kanila.

³²Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.

³³Ug kong magbuhat kamo ug maayo sa mga nagabuhat kaninyo ug maayo, unsang mga pasalamat ang mainyo? Kay bisan pa ang mga makasasala nagabuhat sa mao usab.

³³Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.

³⁴Ug kong kamo magapahulam niadtong aduna kamoy ginapaabut nga madawat, unsang pasalamata ang mainyo? Kay bisan pa ang mga makasasala nagapahulam sa mga makasasala, sa pagdawat sa mao man usab.

³⁴Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.

³⁵Apan higugmaa ang inyong mga kaaway, ug buhata ang maayo kanila, ug magpahulam kamo sa walay pagapaabuton; ug ang inyong balus madaku, ug mahimo kamong mga anak sa Hataas Uyamut; kay siya mapuanguron sa mga dili mapasalamaton ug sa mga dautan.

³⁵Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.

³⁶Busa magmaloloy-on kamo, ingon nga ang inyong Amahan maloloy-on.

³⁶Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.

³⁷Dili kamo maghukom, ug kamo dili pagahukman: ug dili kamo maghukom sa silot, ug kamo dili pagahukman sa silot: magbuhi kamo ug kamo pagabuhian.

³⁷Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.

³⁸Maghatag kamo, ug kamo pagahatagan: taksanan nga maayo, nadasok ug natantan, ug naugdo hangtud nga moawas, igahatag nila sa inyong sabakan. Kay sa maong taksanan nga inyong gitaksan, pagatakson usab kamo.

³⁸Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»

³⁹Ug siya misulti usab kanila ug usa ka sambingay: Arang ba makagmando ang usa ka buta sa usa ka buta? Dili ba mahulog silang duha sa buho?

³⁹Han framställde ock för dem denna liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i gropen?

⁴⁰Ang tinon-an dili labaw sa iyang magtutudlo: apan ang tagsatagsa, kong mahingpit na, mahisama sa iyang magtutudlo.

⁴⁰Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.

⁴¹Ug nganong ginatan-aw mo ang puling nga anaa sa mata sa imong igsoon, ug wala mo pagtagda ang pinutol nga kahoy nga anaa sa imong kaugalingong mata?

⁴¹Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?

⁴²Kun unsaon mo pag-ingon sa imong igsoon: Igsoon, pasagdi nga pagakuhaon ko ang puling sa imong mata, sa wala mo tan-awa usab ang pinutol nga kahoy nga anaa sa imong mata? Salingkapaw! Kuhaa una ang pinutol nga kahoy nga anaa sa imong mata, ug unya makakita ka pag-ayo sa pagkuha sa puling sa mata sa imong igsoon.

⁴²Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.

⁴³Kay walay maayong kahoy nga magadala ug dautang bunga; wala usab ing dautang kahoy nga magadala ug maayong bunga.

⁴³Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd som bär god frukt;

⁴⁴Kay ang tagsatagsa ka kahoy sa iyang bunga maila, kay sa mga tunokon ang mga tawo dili makakuha ug mga higos, bisan sa mga sapinit dili usab sila makapupo ug parras.

⁴⁴vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av törnbuskar.

⁴⁵Ang maayong tawo gikan sa maayong bahandi sa iyang kasingkasing magapagula sa maayo; ug ang dautang tawo gikan sa dautang bahandi sa iyang kasingkasing magapagula sa dautan, kay ang baba magasulti gikan sa kadagaya sa kasingkasing.

⁴⁵En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --

⁴⁶Ug nganong nagatawag kamo kanako: Ginoo, Ginoo, ug dili kamo magabuhat sa akong ginaingon?

⁴⁶Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger?

⁴⁷Ang tagsatagsa nga moanhi kanako, nga magapatalinghug sa akong mga pulong ug magabuhat kanila, ipakita ko kaninyo kang kinsa siya igapakasama:

⁴⁷Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.

⁴⁸Siya sama sa usa ka tawo nga nagtukod ug usa ka balay, nga mikalot ug halalum, ug nagpahamutang ug patukoranan ibabaw sa batong bantilis; ug sa pagbaha sa sapa, ang sulog mihampak niadtong balaya; ug wala makatarug kaniya, kay gipasukad sa batong bantilis.

⁴⁸Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.

⁴⁹Apan ang nagapatalinghug ug wala magabuhat, sama siya sa usa ka tawo nga nagtukod ug usa ka balay sa ibabaw sa yuta nga walay patukoranan; batok niini ang sulog mihampak, ug gilayon kini napukan; ug ang pagkalaglag niadtong balaya daku kaayo.

⁴⁹Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman, och det husets fall blev stort.»