¹Karon sa human ang duha ka adlaw, mao ang pangilin sa pasko ug sa tinapay nga walay levadura; ug ang mga punoan sa mga sacerdote ug ang mga escriba nanagpangitag paagi kong unsaon ang pagdakup kaniya sa limbong, ug pagpatay kaniya.

¹Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.

²Kay miingon sila: Dili iatol sa fiesta, tingali unya ug may kasamok sa lungsod.

²De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

³Ug sadidto siya sa Betania, sa balay ni Simon nga sanlahon, nga nagtambong sa pagkaon, miabut ang usa ka babaye, nga may usa ka tibudtibud nga alabastro nga mahumot sa nardo nga ulay, nga daku ug bili, ug gibuak niya ang tibudtibud nga alabastro, ug gibobo niya sa ulo ni Jesus.

³Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.

⁴Apan may uban nga sa ilang kaugalingon nangasuko, nga nagaingon: Tungod sa unsa ba nga gihimo kini nga pag-usik sa pahumot?

⁴Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?

⁵Kay kini nga pahumot angay unta nga ibaligya sa kapin sa tolo ka gatus ka denario ug ihatag sa mga kabus. Ug nanagbagutbot sila batok sa babaye.

⁵Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.

⁶Apan si Jesus miingon: Pasagdi ninyo siya. Nganong ginakagul-an siya ninyo? Usa ka maayong buhat ang gihimo niya kanako.

⁶Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

⁷Kay kanunay ang mga kabus uban kaninyo, ug sa bisan unsa nga panahon nga buot kamo, makabuhat kamo ug maayo alang kanila, apan ako dili kanunay uban kaninyo.

⁷De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.

⁸Gibuhat niya kutob sa iyang mahimo; giuna niya ang pagdihog sa akong lawas alang sa paglubong.

⁸Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.

⁹Sa pagkamatuod nagaingon ako kaninyo, nga bisan asa igawali kining Maayong Balita sa tibook nga kalibutan, pagahisgutan usab ang gibuhat niining babaye alang sa handumanan niya.

⁹Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁰Ug si Judas Iscariote, ang usa sa napulo ug duha, milakaw ngadto sa mga punoan sa mga sacerdote aron siya iyang itugyan kanila.

¹⁰Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.

¹¹Ug sila, sa pagpakadungog niini, nangalipay, ug nanagsaad sa paghatag kaniya ug salapi. Ug nangita siya ug usa ka maayong higayon, aron iyang itugyan siya kanila.

¹¹När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.

¹²Ug sa nahaunang adlaw sa fiesta sa tinapay nga walay levadura, sa nagahalad sila sa pasko, nanag-ingon kaniya ang iyang mga tinon-an: Asa ba ang buot mo, nga moadto kami sa pag-andam, aron nga mokaon ikaw sa pasko?

¹²På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»

¹³Ug siya nagsugo ug duha sa iyang mga tinon-an, ug miingon kanila: Umadto kamo sa lungsod; ug pagasugaton kamo sa usa ka tawo, nga nagadala ug usa ka banga nga tubig; sunda ninyo siya.

¹³Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.

¹⁴Ug kong asa siya mosulod magsulti kamo sa amahan sa panimalay: Ang Magtutudlo nagaingon: Main ba ang akong lawak nga pagakan-an ko sa pasko uban sa akong mga tinon-an?

¹⁴Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

¹⁵Ug igapakita niya kaninyo ang usa ka daku nga lawak sa itaas, nga sangkap ug andam; didto magahikay kamo alang kanato.

¹⁵Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»

¹⁶Ug nangadto ang iyang mga tinon-an, ug ming-abut sa lungsod, ug hingkaplagan nila sumala sa iyang giingon kanila: ug giandam nila ang pasko.

¹⁶Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

¹⁷Ug sa pagkahapon miadto siya uban sa napulo ug duha.

¹⁷När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.

¹⁸Ug sa nagalingkod sila sa lamesa ug nagakaon miingon si Jesus: Sa pagkamatuod nagaingon ako kaninyo, nga usa kaninyo ang nagasalo kanako, magtugyan kanako.

¹⁸Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»

¹⁹Ug misugod sila sa pagkasubo, ug sa pag-ingon kaniya sa tinagsa: Ako ba kaha? Ug ang usa: Ako ba kaha?

¹⁹Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»

²⁰Ug siya mitubag, ug miingon kanila: Usa sa napulo ug duha, ang nagapunit uban kanako sa pinggan.

²⁰Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.

²¹Kay ang Anak sa tawo moadto, sumala sa nahasulat nahatungod kaniya: apan alaut kadtong tawo nga pinaagi kaniya igatugyan ang Anak sa tawo. Maayo pa alang niadtong tawohana kong wala siya matawo.

²¹Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

²²Ug sa nagakaon sila, mikuha si Jesus ug tinapay, ug sa nakapanalangin siya iyang gitipiktipik kini ug gihatag kanila, ug miingon: Komuha kamo, kini mao ang akong lawas.

²²Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»

²³Ug mikuha siya ug copa, ug sa nakapasalamat siya, iyang gihatag kanila, ug ang tanan nanagpanginum niini.

²³Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.

²⁴Ug miingon siya kanila: Kini mao ang akong dugo sa bag-ong tugon, nga pagaulaon tungod sa daghanan.

²⁴Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.

²⁵Sa pagkamatuod nagaingon ako kaninyo: Dili na ako magainum sa bunga sa parras, hangtud niadtong adlawa nga imnon ko kini pag-usab sa gingharian sa Dios.

²⁵Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»

²⁶Ug sa nakaawit sila ug usa ka alawiton, nangadto sila sa bukid sa mga Olivo.

²⁶När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

²⁷Ug si Jesus miingon kanila: Nga-tanan kamo mahapangdol karong gabhiona, kay nahasulat na: Pagasamaran ko ang magbalantay, ug ang mga carnero pagapatlaagon.

²⁷Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'

²⁸Apan, sa tapus ako mabanhaw mouna ako kaninyo sa Galilea.

²⁸Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

²⁹Apan si Pedro miingon kaniya: Bisan pa ang tanan mahipangdol, ako dili gayud.

²⁹Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»

³⁰Ug si Jesus miingon kaniya: Sa pagkamatuod nagaingon ako kanimo, nga karon, niining gabhiona sa dili pa makatuktugaok ang manok ug makaduha, igalimod mo ako sa makatolo.

³⁰Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»

³¹Apan siya nagsulti sa mainiton gayud: Bisan kinahanglan kanako ang pagkamatay uban kanimo dili ko ikaw igalimod. Ug ang tanan nanag-ingon sa mao usab.

³¹Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.

³²Ug ming-adto sila sa usa ka tanaman, nga ginganlan Getsemani; ug nag-ingon siya sa iyang mga tinon-an: Panglingkod kamo dinhi, sa magaampo pa ako.

³²Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»

³³Ug iyang gipauban kaniya si Pedro ug si Jacobo ug si Juan, ug misugod siya sa hilabihang pagkahibulong ug dakung pagkasubo.

³³Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.

³⁴Ug miingon kanila: Nasubo gayud ang akong kalag, hangtud sa kamatayon; managpabilin kamo dinhi ug managtukaw.

³⁴Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»

³⁵Ug milakaw siya ug diyutay sa unahan, ug mihapa sa yuta, ug nagaampo, nga, kong mahimo, ikasaylo kaniya kadtong taknaa.

³⁵Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.

³⁶Ug miingon siya: Abba, Amahan, ang tanang mga butang mahimo mo; ipahilayo kanako kini nga copa, apan dili ang akong kabubut-on, kondili ang imo.

³⁶Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»

³⁷Ug mibalik, ug iyang hingkit-an sila nga nangatulog; ug miingon kang Pedro: Simon, nagakatulog ka ba? Dili ba ikaw makahimo sa pagtukaw ug usa ka takna?

³⁷Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?

³⁸Panagtukaw, ug panag-ampo, aron dili kamo mahasulod sa panulay. Sa pagkamatuod ang espiritu andam, apan ang lawas maluya.

³⁸Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

³⁹Ug miadto siya pag-usab ug nag-ampo, sa pag-ingon sa mao usab nga mga pulong.

³⁹Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.

⁴⁰Ug mibalik na usab siya ug hingkaplagan niya sila nga nangatulog, kay nangloy na pag-ayo ang ilang mga mata, ug wala sila manghibalo kong unsa ang igatubag kaniya.

⁴⁰När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.

⁴¹Ug miduol siya sa ikatolo ug miingon kanila: Pangatulog na ug pamahulay kamo. Igo na; miabut na ang takna; ania karon, igatugyan ang Anak sa tawo sa kamot sa mga makasasala.

⁴¹För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.

⁴²Panindog kamo, manlakaw kita; ania karon, ang nagatugyan kanako miabut na.

⁴²Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

⁴³Ug dihadiha sa nagasulti pa siya, miabut si Judas, ang usa sa napulo ug duha, ug uban kaniya ang usa ka panon sa katawohan nga may mga pinuti ug mga bunal, gikan sa mga punoan sa mga sacerdote, ug sa mga escriba, ug sa mga anciano.

⁴³Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.

⁴⁴Ug ang nagatugyan kaniya, mihatag kanila ug usa ka ilhanan nga gikauyonan, nga nagaingon: Ang akong pagahagkan mao siya; dakpa ninyo siya, ug dad-on sa malig-on.

⁴⁴Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»

⁴⁵Ug sa miabut siya, gilayon miduol kang Jesus ug miingon: Magtutudlo; ug mihalok kaniya.

⁴⁵Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.

⁴⁶Ug ilang gikuptan siya ug gidakup.

⁴⁶Då grepo de Jesus och togo honom fången.

⁴⁷Apan usa sa mga nanagtindog didto miibut sa iyang pinuti, ug mitigbas sa sulogoon sa labawng sacerdote, ug iyang gipalongan kini sa dalunggan.

⁴⁷Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁴⁸Ug si Jesus mitubag ug miingon kanila: Nanganhi ba kamo ingon nga batok sa usa ka tulisan, dala ang mga pinuti ug mga puspus sa pagdakup kanako?

⁴⁸Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.

⁴⁹Sa adlaw-adlaw diha ako sa taliwala ninyo, nagapanudlo sa templo, ug wala ninyo ako dakpa. Apan mao kini, aron matuman ang Kasulatan.

⁴⁹Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»

⁵⁰Ug mibiya ang tanan kaniya, ug nanagpangalagiw sila.

⁵⁰Då övergåvo de honom alla och flydde.

⁵¹Ug may usa ka ulitawo misunod kaniya, nga may usa ka habol nga gikupo sa iyang lawas nga hubo. Ug siya gidakup nila.

⁵¹Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.

⁵²Apan gibiyaan niya ang iyang habol, ug mikalagiw nga hubo.

⁵²Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.

⁵³Ug gidala nila si Jesus ngadto sa labawng sacerdote, ug nanagtigum kaniya ang tanang mga punoan sa mga sacerdote, ug mga anciano ug mga escriba.

⁵³Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.

⁵⁴Ug misunod kaniya si Pedro nga nagapahalayo, hangtud sa silong sa palacio sa labawng sacerdote; ug milingkod kauban sa mga sulogoon, ug nagadangka sa kalayo.

⁵⁴Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵Ug ang mga punoang sacerdote, ug ang tibook nga hukmanan nagapangita ug saksi batok kang Jesus, sa pagpatay kaniya. Ug sila walay hingkaplagan.

⁵⁵Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.

⁵⁶Kay daghan ang nagsaksi sa bakak batok kaniya, ug ang ilang mga pagsaksi wala magakauyon.

⁵⁶Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.

⁵⁷Ug mingtindog ang uban, ug nanagsaksi sa bakak batok kaniya, nga nagaingon:

⁵⁷Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:

⁵⁸Hingdunggan namo ang pag-ingon niya: Akong gub-on kining temploha nga gibuhat sa kamot, ug unya sulod sa tolo ka adlaw magapatindog ako ug usa nga wala buhata sa kamot.

⁵⁸»Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»

⁵⁹Apan bisan pa niini wala magakauyon ang ilang panagsaksi.

⁵⁹Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.

⁶⁰Ug mitindog sa taliwala ang labawng sacerdote, ug nangutana kang Jesus sa pag-ingon: Wala kay pagtubag bisan unsa? Unsa man kining ginasaksi nila batok kanimo?

⁶⁰Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

⁶¹Apan siya nagahilum, ug wala motubag sa bisan unsa. Ang labawng sacerdote nangutana pag-usab kaniya ug miingon: Ikaw ba si Cristo, ang Anak sa Dalayegon?

⁶¹Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»

⁶²Ug miingon si Jesus: Mao ako: ug makita ninyo ang Anak sa tawo, nga magalingkod sa too sa Gahum, ug moanhi uban sa mga panganod sa langit.

⁶²Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»

⁶³Ug migisi ang labawng sacerdote sa iyang mga bisti, ug nag-ingon: Unsa pa ang pagkinahanglan ta sa mga saksi?

⁶³Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?

⁶⁴Hindunggan ninyo ang pagpasipala: Unsay hunahuna ninyo? Ug silang tanan naghukom kaniya nga angay sa kamatayon.

⁶⁴I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.

⁶⁵Ug ang uban misugod sa paglowa kaniya, ug pagtabon sa iyang nawong, ug pagsagpa kaniya, ug pag-ingon kaniya: Tagnaa. Ug ang mga sulogoon nagsagpa kaniya.

⁶⁵Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.

⁶⁶Ug sa didto si Pedro sa silong, sa atrio, miabut ang usa sa mga sulogoon nga babaye sa labawng sacerdote;

⁶⁶Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.

⁶⁷Ug sa hingkit-an niya si Pedro nga nagadangka, iyang gitutokan ug giingon: Ikaw usab kauban ni Jesus nga Nazaretnon.

⁶⁷Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»

⁶⁸Apan siya minglimod, nga naga-ingon: Wala ako mahibalo, bisan maka-sabut sa imong ginaingon. Ug minggula siya sa ganghaan; ug mituktugaok ang manok.

⁶⁸Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.

⁶⁹Ug sa hingkit-an siya pag-usab sa sulogoon nga babaye, misugod sa pag-ingon niadtong mga nagatindog didto: Kini siya usa kanila usab.

⁶⁹När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»

⁷⁰Apan siya minglimod pag-usab. Ug unya, sa pagkataodtaod ang mga nanagtindog didto nanag-ingon kang Pedro: Sa pagkamatuod gayud, usa ikaw kanila kay ikaw Galileanhon, ug ang imong panulti sama sa ila.

⁷⁰Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»

⁷¹Apan siya misugod sa pagpanunglo, ug pagpanumpa: Wala ako makaila nianang tawohana, nga inyong ginasulti.

⁷¹Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»

⁷²Ug ang manok mituktugaok sa ikaduha. Ug si Pedro nahanumdum sa giingon kaniya ni Jesus: Sa dili pa magatuktugaok ang manok ug makaduha ikaw magalimod kanako ug makatolo. Ug sa nakahunahuna niini, mihilak siya.

⁷²Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.