¹Unya dihay miduol kang Jesus nga mga escriba ug mga Fariseo gikan sa Jerusalem, nga nanag-ingon:

¹Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:

²Nganong nagalapas ang imong mga tinon-an sa gikabilinbilin nga sugilon sa mga anciano? Kay dili sila magahunaw sa ilang mga kamot kong sila mokaon sa tinapay.

²»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»

³Ug siya mitubag ug nag-ingon kanila: Nganong nagalapas man usab kamo sa sugo sa Dios tungod sa inyong gikabilinbilin nga sugilon?

³Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?

⁴Kay ang Dios nagaingon: Magtahud ka sa imong amahan ug sa imong inahan, ug kadtong magasulti ug dautan sa amahan kun sa inahan, mamatay siya sa kamatayon.

⁴Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

⁵Apan kamo nagaingon: Bisan kinsa nga mag-ingon sa iyang amahan kun sa iyang inahan: Kadto unta nga ikatabang ko kanimo, gihatag na sa Dios;

⁵Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

⁶Siya dili na magatahud sa iyang amahan kun sa iyang inahan. Ug sa ingon niini ginapakawala ninyo ang pulong sa Dios tungod sa inyong gikabilinbilin nga sugilon.

⁶I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

⁷Mga salingkapaw, sibo gayud ang gitagna ni Isaias mahitungod kaninyo, nga nagaingon:

⁷I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

⁸Kining katawohan nagapasidungog kanako uban sa ilang mga ngabil; apan ang ilang kasingkasing halayo kanako.

⁸'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

⁹Apan kawang lamang ang pagsimba nila kanako, nga nagatudlo sila sa mga pagtolon-an nga mao ang sugo sa mga tawo!

⁹och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

¹⁰Ug gitawag niya ang panon sa katawohan ug nag-ingon kanila: Patalinghug kamo ug sabta ninyo:

¹⁰Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.

¹¹Dili ang nagasulod sa baba ang nagahugaw sa tawo, kondili kadtong nagagula sa baba, kini maoy nagahugaw sa tawo.

¹¹Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»

¹²Unya miduol ang iyang mga tinon-an ug nanag-ingon kaniya: Nahibalo ba ikaw, nga sa pagkadungog sa mga Fariseo sa imong pulong, nakakaplag silag kahigayonan sa pagkapangdol?

¹²Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»

¹³Apan sa mitubag siya, miingon: Tanang talamnon nga wala igatanum sa akong Amahan nga langitnon, pagaibton.

¹³Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

¹⁴Pasagdi ninyo sila, mga buta sila nga mga magmamando sa mga buta. Ug kong ang buta magamando sa buta, silang duha mahulog sa gahong.

¹⁴Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

¹⁵Ug sa mitubag si Pedro, miingon kaniya: Asoyi kami niining sambingay.

¹⁵Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»

¹⁶Ug si Jesus miingon: Hangtud karon wala pa gayud usab kamoy salabutan?

¹⁶Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

¹⁷Wala pa ba kamo makasabut nga ang tanang nagasulod sa baba nagapadulong sa tiyan, ug ginasalibay sa hilit nga dapit?

¹⁷Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?

¹⁸Apan ang mga butang nga nagagula sa baba, nagagikan sa kasingkasing, ug kini nagahugaw sa tawo.

¹⁸Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

¹⁹Kay sa kasingkasing nagagikan ang dautang mga hunahuna: mga pagpatay sa isigkatawo, mga pagpanapaw, mga pagpakighilawas, mga pangawat, mga bakak nga pagsaksi, mga pagpasipala.

¹⁹Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

²⁰Kining mga butanga mao ang nagahugaw sa tawo; apan ang pagkaon sa walay pagpanghunaw sa mga kamot, dili magahugaw sa tawo.

²⁰Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

²¹Ug sa migikan didto si Jesus, mipadulong sa mga yuta sa Tiro ug sa Sidon.

²¹Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

²²Ug, ania karon, usa ka babaye nga Canaanhon migula gikan didto niadtong maong utlanan, ug misinggit sa pag-ingon: Ginoo, Anak ni David, kaloy-i ako; ang akong anak nga babaye ginasakit pag-ayo sa usa ka yawa.

²²Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»

²³Apan siya wala magtubag kaniya bisan usa ka pulong. Ug sa miduol ang iyang mga tinon-an, nagpakilooy sila kaniya nga nanag-ingon: Papauli-a siya, kay nagasinggit sa atong ulahi.

²³Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»

²⁴Apan siya, sa mitubag, nag-ingon: Ako wala sugo-a kondili ngadto sa mga carnero nga nangawala sa balay ni Israel.

²⁴Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»

²⁵Apan siya, sa miduol, nagsimba kaniya sa pag-ingon: Ginoo, tabangi ako!

²⁵Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»

²⁶Ug sa mitubag siya, miingon: Dili matarung nga pagakuhaon ang tinapay sa mga anak, ug igasalibay ngadto sa mga iro.

²⁶Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

²⁷Ug ang babaye miingon: Matuod, Ginoo; kay bisan ang mga iro nagakaon sa mga momho nga nagakahulog sa lamesa sa ilang mga agalon.

²⁷Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»

²⁸Unya, sa mitubag si Jesus, nag-ingon kaniya: Ah, Babaye! daku ang imong pagtoo; pagabuhaton kanimo ingon sa imong pagbuot. Ug naayo ang iyang anak nga babaye sukad niadtong taknaa.

²⁸Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

²⁹Ug sa migikan didto si Jesus, miadto siya duol sa dagat sa Galilea; ug mitungas siya sa bukid, ug milingkod didto.

²⁹Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.

³⁰Ug miduol kaniya ang dagkung panon sa katawohan nga nagdala kauban nila mga bakul, mga buta, mga amang, mga kimay, ug uban pang daghang masakiton, ug ilang gipahamutang sila sa tiilan ni Jesus, ug iyang giayo sila.

³⁰Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,

³¹Sa pagkaagi nga nanghitingala ang panon sa katawohan sa hingkit-an nila nga nagasulti ang mga amang, ang mga kimay nangaayo, ang mga bakul nakalakaw, ug ang mga buta nakakita; ug gihimaya nila ang Dios ni Israel.

³¹så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

³²Ug si Jesus sa gitawag niya ang iyang mga tinon-an, nag-ingon: Nalooy ako sa panon sa katawohan, kay may tolo na karon ka adlaw nga nagapadayon sila pag-uban kanako, ug wala silay makaon; ug dili ako buot nga pagapapaulion sila nga walay kaon, tingali mangaluya sila sa dalan.

³²Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»

³³Ug nanag-ingon kaniya ang iyang mga tinon-an: Asa man kita manguha sa igong tinapay dinhi sa kamingawan nga ikapabusog sa daku nga panon sa katawohan?

³³Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»

³⁴Ug si Jesus miingon kanila: Pila ba ang mga tinapay ninyo? Ug sila nanag-ingon: Pito, ug pipila ka book isda nga gagmay.

³⁴Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»

³⁵Ug siya nagsugo sa panon sa katawohan nga managlingkod sa yuta.

³⁵Då tillsade han folket att lägra sig på marken.

³⁶Ug gikuptan niya ang pito ka tinapay ug mga isda, ug nagpasalamat siya, ug gitipiktipik niya ug gihatag sa iyang mga tinon-an, ug ang iyang mga tinon-an sa mga panon sa katawohan.

³⁶Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

³⁷Ug silang tanan nangaon ug nangabusog; ug gihipos nila ang mga tinipik nga nanghibilin, pito ka bukag nga puno.

³⁷Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

³⁸Ug sila nga nanagpangaon, upat ka libo ka lalake, walay labut ang mga babaye ug mga bata.

³⁸Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

³⁹Ug sa gipapauli niya ang panon sa katawohan, misulod siya sa sakayan, ug miadto sa mga utlanan sa Magdala.

³⁹Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.