¹Anak ko, pagmatngon sa akong kaalam; Ikiling ang imong igdulungog sa akong salabutan:

¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

²Aron ikaw magabantay sa pagkabuotan, Ug aron ang imong mga ngabil magatipig ug kinaadman.

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

³Kay ang mga ngabil sa usa ka dumuloong babaye nagpatolo ug dugos, Ug ang iyang baba labi pang mahinlo kay sa lana:

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

⁴Apan sa katapusan siya mapait ingon sa panyawan, Mahait ingon sa usa ka espada nga duhay sulab.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁵Ang iyang mga tiil nagakanaug ngadto sa kamatayon; Ang iyang mga lakang gitunob ibabaw sa Sheol;

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁶Busa siya dili makakaplag sa patag nga alagianan sa kinabuhi: Ang iyang mga dalan mabalhinon, ug siya wala mahibalo niini .

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁷Busa karon, mga anak ko , patalinghug kamo kanako, Ug ayaw pagbiya gikan sa mga pulong sa akong baba.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁸Ipahilayo ang imong dalan gikan kaniya, Ug ayaw pagpahaduol sa pultahan sa iyang balay;

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁹Tingali unya ikaw magahatag sa imong kadungganan ngadto sa lain, Ug ang imong mga tuig ngadto sa madaugdaugon;

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

¹⁰Tingali unya ang mga dumuloong mapuno sa imong kusog, Ug ang imong mga pagpangabudlay anha sa balay sa usa ka lumalangyaw,

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹¹Ug ikaw mag-agulo sa imong kaulahian, Sa diha nga mangaut-ut ang imong unod ug ang imong lawas,

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹²Ug magaingon: Giunsa ko ang pagdumot sa pahamangno, Ug ang akong kasingkasing nagtamay sa pagbadlong;

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹³Ni gituman ko ang tingog sa akong mga magtutudlo, Ni nagkiling ako sa akong igdulungog kanila nga nagpahamangno kanako!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹⁴Ako haduol kaayo sa tanang kadautan Sa kinataliwad-an sa pagkatigum ug sa katilingban.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁵Imna ang mga tubig gikan sa kaugalingon mong sudlanan, Ug ang mga tubig nga nagaagay gikan sa kaugalingon mong atabay.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁶Patibulaagon mo ba ang imong mga tubod sa halayong dapit, Ug ang mga taburan sa tubig diha sa kadalanan?

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁷Himoa sila nga imo lamang, Ug dili alang sa mga dumuloong uban kanimo.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁸Papanalangini ang imong tuburan; Ug pagmalipayon diha sa asawa sa imong pagkabatan-on.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁹Ingon sa usa ka mahigugmaong lagsaw nga dumalaga ug sa usa ka makapahimuot nga gasela, Tugoti nga ang iyang mga dughan magatagbaw kanimo sa tanang mga panahon; Ug magpalugos ka sa kanunay sa iyang gugma.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

²⁰Kay ngano man ikaw, anak ko, nga magpalugos sa usa ka dumuloong babaye, Ug magahalog sa sabakan sa usa ka lumalangyaw?

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²¹Kay ang mga dalan sa tawo anaa sa atubangan sa mga mata ni Jehova; Ug gipatag niya ang tanang mga alagianan niya.

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²²Ang iyang kaugalingong kasal-anan modakop sa dautan, Ug siya magapus sa mga higot sa iyang sala.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²³Siya mamatay tungod sa pagkakulang sa pahamangno; Ug sa pagkadaku sa iyang pagkabuang siya mahisalaag.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.