¹Wala ba magsinggit ang kaalam, Ug ang pagsabut magapagula sa iyang tingog?

¹Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

²Sa kinatumyan sa hatag-as nga mga dapit haduol sa dalan, Diin ang mga alagianan nanagkatagbo siya nagatindog;

²Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

³Tupad sa mga ganghaan, dapit sa pagsulod mo ngadto sa ciudad, Diha sa dapit sa pagsulod mo sa mga pultahan, siya magasinggit sa makusog:

³Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

⁴Kaninyo, Oh mga tawo, ako nagatawag; Ug ang akong tingog maoy alang sa mga anak nga lalake sa mga tawo.

⁴Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

⁵Oh kamo nga mga walay-pagtagad, sabta ang pagpili-sa-maayo; Ug, kamong mga buang, pagmasinabtanon kamo sa inyong kasingkasing.

⁵Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

⁶Pamati, kay ako mamulong sa labing maayo nga mga butang; Ug ang pagbungat sa akong mga ngabil mogula ang mga matarung butang.

⁶Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

⁷Kay ang akong baba magasulti sa kamatuoran; Ug ang kadautan maoy usa ka dulumtanan sa akong mga ngabil.

⁷Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

⁸Ang tanang mga pulong sa akong baba mga pagkamatarung man; Walay bisan unsa nga baliko ni balit-ad diha kanila.

⁸Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

⁹Silang tanan matin-aw alang kaniya nga makasabut, Ug matarung alang kanila nga nakakaplag sa kahibalo.

⁹De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

¹⁰Dawata ang akong pagpahamatngon, ug ayaw ang salapi; Ug ang kinaadman kay sa piniling bulawan.

¹⁰Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

¹¹Kay ang kaalam labi pang maayo kay sa mga rubi; Ug ang tanang mga butang nga pagatinguhaon dili ikagtanding niana.

¹¹Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

¹²Ako nga kaalam naghimo sa kabuotan nga maoy akong puloyanan. Ug nagapangita sa kahibalo ug sa pagpili-sa-maayo.

¹²Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

¹³Ang pagkahadlok kang Jehova maoy pagdumot sa dautan: Ang pagkagarboso, ug pagkamapahitas-on, ug ang dautan nga dalan, Ug ang mabinalit-aron nga baba maoy akong ginadumtan.

¹³Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

¹⁴Ang pagpakitambag maoy ako, ug kahalalum sa kahibalo: Ako mao man ang pagsabut; aduna akoy kagahum.

¹⁴Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

¹⁵Pinaagi kanako ang mga hari nanaghari, Ug ang mga principe nanaghatag sa justicia.

¹⁵Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

¹⁶Pinaagi kanako ang mga principe nanagpamunoan, Ug ang mga harianon, bisan ang tanang mga maghuhukom sa yuta.

¹⁶Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

¹⁷Ako nahagugma kanila nga nahagugma kanako; Ug kadtong nagasingkamot sa pagpangita kanako, makakaplag kanako.

¹⁷Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

¹⁸Mga bahandi ug kadungganan maoy ania kanako; Oo, ang katigayonan nga molungtad ug ang pagkamatarung

¹⁸Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

¹⁹Ang akong bunga labi pang maayo kay sa bulawan, oo, bisan pa kay sa fino nga bulawan; Ug ang akong abut kay sa piniling salapi.

¹⁹Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

²⁰Ako nagalakat sa dalan sa pagkamatarung, Sa kinataliwad-an sa alagianan sa katarungan;

²⁰På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

²¹Aron nga ako makapasunod niadtong nahagugma kanako ug manggad, Ug nga mapuno ko ang ilang mga panudlanan.

²¹till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

²²Si Jehova nagbaton kanako sa sinugdan sa iyang dalan, Una pa sa iyang mga buhat kanhi.

²²HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

²³Ako gipahamutang sa itaas gikan pa sa walay katapusan sukad sa sinugdan, Sa wala pa ang yuta.

²³Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

²⁴Sa diha nga wala pay kahiladman, ako nahimugso na, Sa diha nga wala pay mga tubod nga madagayaon sa tubig.

²⁴Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

²⁵Sa wala pa mapahimutang ang mga bukid, Sa wala pa ang kabungturan ako nahimugso na;

²⁵Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

²⁶Samtang nga wala pa niya mabuhat ang yuta, ni ang kapatagan, Ni ang sinugdan sa abug sa kalibutan.

²⁶när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

²⁷Sa diha nga gitukod niya ang kalangitan didto na ako: Sa gipahamutang niya ang usa ka lingin ibabaw sa nawong sa kahilad-man,

²⁷När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

²⁸Sa diha nga gihimo niyang malig-on ang kalangitan sa kahitas-an, Sa diha nga ang mga tuboran sa kahiladman nahimong mabaskog,

²⁸när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

²⁹Sa diha nga gihatag niya sa dagat ang iyang utlanan, Nga ang mga tubig dili magalapas sa iyang sugo, Sa diha nga iyang gilaraw ang mga patukoranan sa yuta;

²⁹när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

³⁰Unya ako didto tupad kaniya, ingon sa usa ka batid nga magbubuhat; Ug ako sa matag-adlaw maoy kahimuot niya , Nagakalipay sa kanunay sa iyang atubangan,

³⁰då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

³¹Nagakalipay sa iyang puloy-anang yuta; Ug ang akong kahimuot didto uban sa mga anak sa mga tawo.

³¹jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

³²Busa karon, mga anak ko , patalinghug kamo kanako; Kay bulahan kadto sila nga nagabantay sa akong mga dalan.

³²Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

³³Pamatia ang pahamatngon, ug pagmanggialamon, Ug ayaw kini pag-isalikway.

³³Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

³⁴Bulahan ang tawo nga mamati kanako, Nga magabantay matag-adlaw sa akong mga ganghaan, Nga magahulat diha sa mga haligi sa akong mga pultahan.

³⁴Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

³⁵Kay bisan kinsa kadto nga makakaplag kanako makakaplag ug kinabuhi, Ug makabaton sa kalooy kang Jehova.

³⁵Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

³⁶Apan siya nga makasala batok kanako makasala sa iyang kaugalingong kalag: (8-37) Silang tanan nga managdumot kanako mahagugma sa kamatayon.

³⁶Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.