¹Kanimo, Oh Jehova, modangup ako: Ayaw gayud ako itugyan sa kaulawan.

¹Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

²Luwasa ako diha sa imong pagkamatarung, ug bawia ako: Ikiling kanako ang imong igdulungog, ug luwasa ako.

²Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

³Himoa nga ikaw maoy puloy-anan ko nga bato, diin ako modangup sa kanunay: Ikaw naghatag ug sugo aron sa pagluwas kanako; Kay ikaw mao ang akong bato ug ang akong kuta.

³Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

⁴Bawia ako, Oh Dios ko, gikan sa kamot sa dautan, Gikan sa kamot sa dili-matarung ug walay-puangod nga tawo.

⁴Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

⁵Kay ikaw ang akong paglaum, Oh Ginoong Jehova: Ikaw mao ang akong pagsalig sukad pa sa akong pagkabatan-on.

⁵Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

⁶Pinaagi kanimo nasapnay ako gikan sa tagoangkan; Ikaw mao ang nagkuha kanako gikan sa ginhawahan sa akong inahan: Ang akong pagdayeg magapadayon gihapon kanimo.

⁶Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

⁷Ako maingon sa usa ka katingalahan sa daghan; Apan ikaw mao ang akong dalangpanan nga malig-on.

⁷Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

⁸Ang akong baba mapuno sa pagdayeg kanimo, Ug sa pagpasidungog kanimo sa tibook nga adlaw.

⁸Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

⁹Ayaw ako pag-isalikway sa panahon sa pagkatigulang; Ayaw ako pagbiyai sa diha nga ang akong kusog maluya na.

⁹Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

¹⁰Kay ang akong mga kaaway nanagsulti mahatungod kanako; Ug sila nga nanagpaniid sa akong kalag nanagpakitambag sa tingub,

¹⁰Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

¹¹Nga nagaingon: Ang Dios mibiya kaniya: Lutosa ug dakpa siya; kay walay bisan usa nga moluwas kaniya .

¹¹»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

¹²Oh Dios, ayaw pagpahalayo gikan kanako; Oh Dios ko, pagdali sa pagtabang kanako.

¹²Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

¹³Ipatugyan sila sa kaulawan ug ipaut-ut kadtong mga kaaway sa akong kalag; Pataboni sa kaulaw ug sa pagkatalamayon kadtong nanagpangita sa akong kadaut.

¹³Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

¹⁴Apan ako magapadayon sa paglaum, Ug magadugang gayud ang akong pagdayeg kanimo.

¹⁴Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

¹⁵Ang akong baba magamantala sa imong pagkamatarung, Ug sa imong kaluwasan sa tibook nga adlaw, Kay wala ko mahibaloi ang mga isip niini .

¹⁵Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

¹⁶Moanha ako uban sa mga gamhanang buhat sa Ginoong Jehova: Magahisgut ako sa imong pagkamatarung, bisan sa imo lamang.

¹⁶Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

¹⁷Oh Dios, gitudloan mo ako sukad pa sa akong pagkabatan-on; Ug hangtud karon ginapahayag ko ang imong mga katingalahang buhat.

¹⁷Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

¹⁸Oo, bisan sa diha nga matigulang na ako ug maubanon, Oh Dios, ayaw ako pagbiyai, Hangtud nga ikamantala ko ang imong kusog ngadto sa sunod nga kaliwatan, Ang imong gahum ngadto sa tagsa-tagsa nga moanhi.

¹⁸Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

¹⁹Ang imong pagkamatarung usab, Oh Dios, hataas kaayo; Ikaw nga nagabuhat ug mga dagkung butang, Oh Dios, kinsa ba ang ingon kanimo?

¹⁹Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

²⁰Ikaw, nga nagapakita kanamo ug daghan ug masakit nga mga kagul-anan, Pagabuhion mo kami pag-usab, Ug magapabangon kanamo pagusab gikan sa kahiladman sa yuta.

²⁰Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

²¹Dugangan mo ang akong pagkadaku, Ug lingia pag-usab ug lipaya ako.

²¹Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

²²Magadayeg usab ako kanimo uban ang salterio, Bisan ang imong kamatuoran, Oh akong Dios: Kanimo magaawit ako ug mga pagdayeg uban sa alpa, Oh ikaw nga Balaan sa Israel.

²²Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

²³Ang akong mga ngabil magahugyaw sa kalipay sa diha nga magaawit ako ug mga pagdayeg kanimo; Ug ang akong kalag nga gitubos mo.

²³Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

²⁴Ang dila ko usab magasulti sa imong pagkamatarung sa tibook nga adlaw; Kay nabutang sila sa kaulaw, kay sila gilibug, kadtong nanagpangita sa akong kadaut.

²⁴Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.