1Sa akong tingog motu-aw ako sa Dios, Bisan ngadto sa Dios uban sa akong tingog; ug siya magapatalinghug kanako.
1För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2Gipangita ko ang Ginoo sa adlaw sa akong kalisdanan: Akong gituy-od ang akong kamot sa kagabhion, ug wala maluya; Ang akong kalag nagdumili nga pagalipayon.
2Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3Nahinumdum ako sa Dios, ug walay paghilum sa pag-ampo : Nag-agulo ako, ug nalumos ang akong espiritu. (Selah)
3På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4Ikaw nagapugong sa akong mga mata nga nagatan-aw: Tungod sa hilabihan ko nga kalibog, wala ako makasulti.
4Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.
5Gipalandong ko ang mga adlaw sa daang panahon, Ang mga katuigan sa mga panahon sa kakaraanan.
5Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6Nahanumdum ako sa akong awit sa kagabhion: Nagpakigsulti ako sa akong kaugalingong kasingkasing; Ug ang akong espiritu naghimo ug masingkamoton nga pagsusi.
6Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7Magasalikway ba ang Ginoo sa walay katapusan? Ug dili na ba siya magmaloloy-on?
7Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8Natiti na ba ang iyang mahigugmaong-kalolot sa walay katapusan? Natapus na ba niya sa iyang saad sa walay katapusan?
8Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9Nahakalimot na ba ang Dios sa pagkamaloloy-on? Gilukban na ba niya sa iyang kasuko ang iyang mga malomong kalooy? (Selah)
9Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10Ug ako miingon: Kini mao ang akong kasakitan; Apan mahinumdum ako sa mga tuig sa toong kamot sa Hataas Uyamut.
10Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
11Akong pagasaysayon ang mga buhat ni Jehova; Kay akong pagahinumduman ang imong mga kahibulongan sa kakaraanan.
11Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12Magapamalandong usab ako sa tanan mong mga buhat, Ug magayamyam ako sa tanan nga imong gihimo.
12Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13Ang imong dalan, Oh Dios, anaa sa balaang puloy-anan: Kinsa ba ang daku nga dios nga sama sa Dios?
13jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14Ikaw mao ang Dios nga nagabuhat ug mga katingalahan: Gipahayag mo sa mga katawohan ang imong kusog.
14Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15Sa imong bukton giluwas mo ang imong katawohan, Ang mga anak ni Jacob ug ni Jose. (Selah)
15Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16Ang katubigan nakakita kanimo, Oh Dios; Ang katubigan nakakita kanimo, sila nangahadlok: Ang mga kahiladman usab nangurog.
16Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
17Ang mga dag-um nanagyabo ug tubig; Ang mga langit nanagpadalugdog: Ang imong mga udyong usab mingpanaw sa halayong dapit.
17Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18Diha sa mga alimpulos ang tingog sa imong dalugdog; Ang mga kilat minghayag sa kalibutan: Ang yuta mikurog ug miuyog.
18Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19Diha sa dagat ang imong dalan, Ug ang imong mga alagianan diha sa dagkung mga tubig, Ug ang imong mga tunob wala maila.
19Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20Gimandoan mo ang imong katawohan sama sa usa ka panon sa carnero, Pinaagi sa kamot ni Moises ug ni Aaron.
20Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
21Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.